REKLAM

måndag 19 juni 2017

Filosofiska rummets flum-elit




Söndagens avsnitt av Filosofiska rummet: “Gästfrihetens gränser”.



Mer än någonsin tydliggjordes hur avgrundsdjup klyftan är mellan sunt förnuft och den “självutnämnda moraliska elit” som dominerar det offentliga samtalet – av skattebetalarna finansierade – via SR, SVT och övriga “Mainstream”. Att inte den normalt funtade lyssnaren av frustration “förlorade förståndet”, kan vi helt och hållet tacka den kloka, intellektuellt hederliga och verklighetsförankrade Ann Heberlein.

I makaber kontrast stod den sanslöst verklighetsfjärmade nyblivna Sverigechefen för Individuell Människohjälp Martin Nihlgård som i princip menade att om inte Sverige ser till så att alla människor runt om i världen kan komma hit och ges uppehållstillstånd, så “har vi förlorat vår medmänsklighet”. Milda himmel!!! Apropå det sistnämnda så är det ju knappast ägnat att förvåna att den “gode” Martin Nihlgård skaffat sin grundmurade kunskap (.!?) om världen såsom rektor vid Sundsgården i Helsingborg, folkhögskolan med kristen värdegrund.

Det mest frustrerande bidraget från de medverkande stod dock “sociologen” Enrique Perez för. Hans konsekvent hävdade åsikt var att Sverige och svenskarna sviker totalt beträffande solidaritet, medmänsklighet och gästfrihet. Något som förändrats sedan han själv kom som flykting från Chile 1977, tyckte han. Enligt Enrique Perez är det inte bara önskvärt att svenskarna ska hysa gästfrihet, det är en mänsklig rättighet för den som kommer hit och som således kan utkrävas.

Själv var jag mycket aktiv under 70- och 80-talet med de frågor och problem i Latinamerika som gjorde att många sökte sig till Sverige. Vilket gav oerhört många och skiftande erfarenheter. Undertecknad initierade och drev t ex “Stödkommittén för Centralamerika” som ett led i att samordna aktiviteter från dom som kom från Chile, Uruguay, Argentina, Nicaragua och El Salvador. Det visade sig under årens gång att de med störst och ärligast engagemang var dom personer som också i stor utsträckning, så snart det var möjligt, återvände till sina hemländer för att på plats stödja sitt folks kamp och bidra till samhällsutvecklingen där.

Kvar stannade å andra sidan framförallt dom som i hög grad använt kriserna i hemlandet som förevändning för att här i Sverige skaffa sin egen personliga välfärd. Något som efterhand blev så uppenbart att den svenska regeringen införde visumtvång för Chile för att hejda de “charterresor” med asylansökningsinstruktioner som vidtog in på 80-talet.

Det som karaktäriserade dessa personer var också i många fall den magstarka fräckhet som Enrique Perez manifesterar i programmet. Tillsammans med stollen Martin Nihlgård och sufflerad av programledaren Lars Mogensen försökte han ihärdigt att framställa Ann Heberlein såsom i avsaknad av medmänsklighet och solidaritet genom att fastslå att altruism är normaltillståndet hos människan. Och att denna absoluta självuppoffring givetvis inte ska vara begränsad till individplanet, utan också gälla samhällets skyldighet att välkomna och kravlöst sörja för alla människor runt om i världen som önskar leva här i Sverige.

Tack Ann Heberlein för det hopp du ger den kvarvarande del av svenska folket som har förstånd och mod att verka för Sveriges och svenska folkets överlevnad!

//Kenneth Sandberg



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar