REKLAM

torsdag 2 juni 2016

Det vita folkmordet i Sydafrika



I början av mars i år var journalister från den svenska tidningen Nya Tider i Sydafrika för att uppmärksamma de frekventa övergreppen mot den vita befolkningen i landet. Resultatet blev en artikelserie om resan som publicerades på Nya Tiders webbsida. Den första artikeln i serien kan du läsa här.

Nya Tiders rapportering är i sig unik, eftersom rapporteringen om det pågående folkmordet på den vita minoriteten i Sydafrika lyser med sin frånvaro i ”etablerad” västerländsk media. Den allmänna kunskapen om vad som försiggår i landet följer också därefter. Tack vare alternativ media når sanningen om situationen i Sydafrika likväl ut, men upplysningsarbetet är en ständig kamp mot klockan. De vitas situation försämras i oförminskad takt för varje dag som går, och frågan just nu är ifall det går att finna en lösning innan det är för sent.



Ett pågående folkmord

Man beräknar att det har begåtts uppemot 85 000 mord på vita av den svarta befolkningen sedan Apartheids fall 1994. En siffra som dessutom ständigt ökar, då det mördas ett tiotal människor varje dag. Det exakta antalet kan dock inte fastslås, eftersom myndigheterna gör sitt bästa för att mörklägga de rasmotiverade morden. Den bestialiska och kalkylerade karaktären på morden och övergreppen på de vita i Sydafrika är helt klart omskakande. Grymheterna som begås övergår allt förstånd och visar på det hat som driver människorna som utför dem. Detaljerna i dessa gärningar utelämnas här för er läsares skull. Med en snabb sökning på nätet kan man dock hitta exempel så det räcker och blir över, något vi vill varna känsliga läsare för att göra

Omedelbart efter att partiet African National Congress (ANC) tog makten i landet 1994 införde man en kvoteringspraxis som skulle gynna den svarta befolkningen. Idag har man infört över 119 raslagar som exkluderar den vita befolkningen från arbetsmarknaden, där ”Black Economic Empowerment”, som syftar till att öka den svarta befolkningens delaktighet i arbetslivet, är den mest tongivande. Exakt hur många sådana lagar som finns är svårt att beräkna, då det ständigt kommer nya. Dessutom är de ofta är så ”finurligt” skrivna att det kan vara svårt att förstå dess intention.



Landets kvoteringar ska representera den rasliga sammansättningen i Sydafrika. Med en befolkning på mellan 54 och 70 miljoner, där vita utgör mellan 3,5 och 4 miljoner, uppnår de vita inte någon betydande representation. I praktiken innebär detta exempelvis att samtliga verksamheter i Sydafrika måste ha en representation av svarta på 90 procent i verksamhetens alla delar. Har man inte det får man inga kontrakt från regeringen, vilket även drabbar ens leverantörer. Kvoteringarna utestänger således vita från arbetsmarknaden.

Värt att notera i sammanhanget är det faktum att det är den vita minoriteten som är garanten för landets ekonomiska omsättning, eftersom de står för en oproportionerligt stor del av landets skatteunderlag. Man räknar med att ungefär 1,1 miljoner vita, med andra ord de som ännu har någon form av arbete, står för cirka 95 procent av landets skatteintäkter.

Samtidigt som myndigheterna försämrar de vitas livsvillkor, försöker de också hindra dem från att lämna landet. Att få tag i alla dokument och tillstånd som krävs för att emigrera är en kostsam och tidskrävande process som många inte har råd med. Myndigheterna vill inte uppmuntra de vita att emigrera, eftersom de behövs för att upprätthålla en välfungerande ekonomi. Förfrågningar om självstyre för de vita blir också konsekvent avvisade och ifall man tar de ovan nämnda siffrorna i beräkning är det inte svårt att förstå varför: Sydafrika skulle rent praktiskt inte ha något skatteunderlag ifall de vita försvann.



Fler och fler blir hemlösa

Ifall man förlorat sitt levebröd går det snabbt utför med resten. Man klarar sig inte länge ensam i ett land som på många sätt är laglöst. För att ha en chans att överleva måste man söka sig till andra vita i samma situation. De flesta hamnar till slut i så kallade White Squatter Camps, vilket kan översättas till ”läger för vita husockupanter”. Rent juridiskt handlar det om att man bosätter sig på mark som man inte fått tillstånd av staten till, alltså en slags inofficiell bosättning. Det är ett öde som fler och fler vita sydafrikaner går till mötes, på grund av det regelverk som kraftigt begränsar deras möjlighet till självförsörjning. Det kan också nämnas att 1,5 miljoner vita redan har lämnat landet.



Mellan 800 000 och 1 miljon vita befinner sig på olika Squatter Camps runtom i landet, vilket uppgår till en tredjedel av landets vita befolkning och av dessa är 350 000 barn. Både barn och vuxna i dessa läger saknar ofta tillgång till rinnande vatten, toaletter, skolgång och sjukvård. Det finns alltså i regel varken statlig välfärd eller privat välgörenhet att tillgå för dem. Den socialtjänst som finns i landet är till för de svarta och den vita minoriteten får inte ta del av den. Icke-vinstdrivande välgörenhetsorganisationer måste också enligt lag bedriva sin verksamhet endast inriktat mot den svarta befolkningen.



Samtidigt leder exproprieringen av land till att många vita bönders gårdar har blivit ”omfördelade” till den svarta befolkningen. När den långa rättsprocessen lett fram till ett beslut om att en bonde måste överlämna sin gård tvingas han också lämna den innan ett angivet datum, oavsett om han fått någon kompensation eller ej.

En populär myt är att vita äger mer än 80 procent av marken i Sydafrika. I verkligheten har de vita bönderna inte alls tillgång till såna mängder land. Staten äger däremot mycket mark som enkelt kunde omfördelas till massorna. Det passar dock deras syften bättre att låta de vita bönderna få gå gatlopp, för att på så sätt piska upp massornas hat mot dem.

Finns det liv finns det hopp

Det finns initiativ i Sydafrika som syftar till att hjälpa utsatta vita sydafrikaner. Ett av dem är sällskapet South African Family Relief Project (SAFRP) som har existerat i över tre år. Det är ett ideellt sällskap som är helt beroende av bidrag från generösa privatpersoner och företag. Flera av de hjälporganisationer som har emottagit ekonomiska donationer för att hjälpa vita sydafrikaner har sedan visat sig ha oärliga avsikter, eftersom pengarna i många fall hamnat i privata fickor. De med god insikt rekommenderar därför SAFRP. Personerna som står bakom är dedikerade och vet vad som står på spel. För mer information om organisationen, se webbadressen i slutet av artikeln.



Som tidigare nämnts förhindrar lagstiftningen i Sydafrika att man etablerar ideella välgörenhetsorganisationer som inte fokuserar uteslutande på den svarta befolkningen. SAFRP, som uteslutande arbetar med välgörenhet riktad till vita, har emellertid löst detta genom att registrera sig som ett ideellt sällskap. Man är beredd på att detta kryphål i lagen kan komma att korrigeras så småningom, men det kan utnyttjas tillsvidare.

Medan SAFRP gör sitt bästa för att hålla liv i den fattiga, vita befolkningen är den viktigaste uppgiften att öka kunskapen om vad som händer i Sydafrika. En omfattande förändring av de vitas situation i landet kan bara ske ifall tillräckligt många inser omfattningen av det krig som förs, inte bara mot vita sydafrikaner, utan mot de europeiska folken och deras ättlingar i hela världen.





Karin Smith är en av eldsjälarna som utmärker sig i de vitas kamp i Sydafrika. Hon gästade Red Ice Radio hösten 2015, där hon intervjuades av Henrik Palmgren. Intervjun är väldigt informativ och ger en utförlig bild över situationen i Sydafrika. Lyssna på intervjun här.

För några år sedan lyckades hon lämna Sydafrika och bor nu i Texas där hon bedriver upplysningsarbete om folkmordet på de vita i sydafrikanerna. Mycket av arbetet sker via Radio Free South Africa, vars webbsida går att finna i slutet av artikeln.

En annan sydafrikansk eldsjäl som är värd att nämna är Monica Stone. Hon intervjuades under våren 2015 i Radio 3Fourteen, som drivs av Lana Lokteff. Den sistnämnda är som bekant också involverad i Red Ice Radio. Intervjun med Monica Stone går att lyssna på här.



Den amerikanska sanningssökerskan och frihetsförespråkaren Patricia Aiken blev även hon gästad av Karin Smith i sin radiosatsning vid namn Sacred Cow BBQ under 2015. Radioprogrammet utmärker sig med ämnen som det vita folkmordet i Sydafrika (i tätt samarbete med Karin Smith) men också ”Bundy-tvisten” (Bundy standoff ) samt mordet på Robert LaVoy Finicum. Intervjun med Karin Smith har fokus på sydafrikansk historia och kan höras här.

Medan den vita minoriteten i Sydafrika rensas bort förblir världssamfundet tyst. Det finns inga människorättsorganisationer som kräver lag och rättvisa, inga internationella sanktioner som verkställs och inga ”antirasister” som ropar ut sina skenheliga mantran. Ett folk överlämnat i sina egna händer, i ett land som en gång var deras eget och i ett hav av människor som hatar dem för deras stordåd och den ras de representerar.

De är icke önskade. De vita sydafrikanerna skall fördrivas – kosta vad det kosta vill!



Vad kan vi göra?

Kanske undrar du vad du kan göra? Först och främst är ekonomiskt bistånd av stor betydelse. För dig som ändå har en dräglig tillvaro är ett ekonomiskt bidrag det minsta du kan undvara. Utöver detta gäller det att upplysa människor om de vitas situation i Sydafrika, samt vad de kan göra för att hjälpa till. Skriv ut artiklar och dela ut dem. Sprid artiklar som denna på Internet och kanske särskilt på sociala medier. Sprid ordet – tala med familj, vänner, bekanta och arbetskamrater.

Samma krafter som låg bakom Apartheids fall 1994 och som sedan dess gjort allt i sin makt för att utrota den vita befolkningen i Sydafrika har också öppnat portarna till den vita civilisationen på vid gavel. Nådastöten mot den vita mänskligheten i världen står inte bara för dörren, den är i gång för fullt.

De vita sydafrikanernas öde i händerna på horder av rasfrämlingar tjänar som ett blodigt exempel på vad vi kan vänta oss även i vårt land ifall vi låter främlingar få övertaget. Du har ett val och det är upp till dig ifall du tänker tillåta en sådan utveckling eller ej.

Att kämpa är en helig plikt för de uppvaknade. Den som ser och den som vet, utan att handla, begår det största sveket av alla. Kan du se dig själv i spegeln och vara tillfreds med den insats du gör idag? Varenda förändring börja med en själv. Det är endast vi själva som kan lägga grunden till vår egen framtid.

Ifall du inte redan är organiserad i Nordiska Motståndsrörelsen är det dags att du gör slag i saken och ansöker om medlemskap redan idag!

Res dig och gör motstånd – tiden håller på att rinna ut! Nordfront

*




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar