lördag 17 maj 2014

Våldtäkter


Mediernas hantering av BRÅ-rapporten från 2005 utgick från det som Jerzy Sarnecki gjorde en poäng av, nämligen att det handlade inte om faktisk brottslighet utan om misstänkt brottslighet. Rapporten visar till exempel att det är 5,5 gånger vanligare att en utlandsfödd misstänks för att ha begått våldtäkt än att en svensk med svenskfödda föräldrar blir misstänkt.



Detta kunde tolkas på flera sätt. Med ett sådant material fanns det ingen möjlighet att avgöra om invandrare begick brott oftare än svenskar. Man kunde bara konstatera att de oftare blev anmälda och det var fullt möjligt att det berodde på rasism. En bloggare kommenterade det kontroversiella sambandet mellan invandrare och våldtäkter:

Om man ska tro den bild media vill sprida är alltså svenska våldtäktsoffer rasister, de föredrar helt enkelt att bli våldtagna av blonda Kalle framför svarthårige Achmed. Att anklaga svenska tjejer för så pass grov rasism att det skulle förklara den stora skillnaden är väldigt magstarkt, men det är trots allt vad vissa invandringsivrare försöker sig på.

En annan bloggare skrev:

Att asylsökande och illegala invandrare uteslöts ur BRÅ-rapporten är mycket intressant, eftersom dessa utgör en ganska stor del av de dömda våldtäktsmännen.

Hur vet vi det? Jo, tack vare tidningen City:s oväntade avslöjande att mer än hälften av de inlåsta på Sveriges största anstalt för våldtäktsmän inte kunde prata svenska alls. Som nämnts tidigare. Enbart där har vi alltså en rejält stor felkälla i BRÅ-statistiken, som gissningsvis dragit ned proportionen utlänningar avsevärt.

BRÅ borde skämmas. Syftet är tydligen inte att försöka minska antalet våldtäkter. Bortsett från vanliga medborgare och (vissa) feministgrupper får man intrycket att det inte finns något större intresse i Sverige att minska antalet våldtäkter – politikerna låtsas som det regnar, myndigheterna fuskar med statistiken, och tidningarna ljuger om våldtäktsmännens härkomst och tystar ned "olämpliga" våldtäktsfall (till exempel den libyske "Södertörnsmannen" i Stockholm och den afrikanske "Smygaren" i Göteborg – bägge två serievåldtäktsmän).

Låt oss ge ännu ett exempel på den mörkläggning som nämns ovan. Den handlar om en pingstpastor som i juli 2012 dömdes för våldtäkt:

 

För ett antal dagar sedan kablade media, bland andra Dagens Nyheter och Aftonbladet, ut nyheten om en pingstkyrkopastor i Stockholm som dömts för våldtäkt på en kvinna i sin flock. Att pastorn ifråga hette António Daniel Helena och var från Angola glömde man dock att berätta.

António Daniel Helena har tidigare omplacerats efter påståenden om sexuella ofredanden som dock inte polisanmäldes. Att det fanns substans i påståendena är nu uppenbart efter att pastorn trappat upp verksamheten till fullbordad våldtäkt. Under falska förespeglingar om att ha hittat en inneboende till en kvinna i församlingen beredde han sig tillträde till kvinnans lägenhet och våldtog henne där.

Klockan fyra på söndagsmorgonen den 13 januari 2013 våldtogs en kvinna i Sundbyberg av fem män. De överföll henne bakifrån och våldtog henne på gatan. Aftonbladet skriver om övergreppet och meddelar att polisen har gärningsmännens signalement. De återger emellertid inte detta signalement. Skälet kan inte vara något annat än att det handlar om invandrare.

För oss är det en gåta att invandrares brott döljs. Det borde vara precis tvärtom. Inget sunt land kan rimligen vilja ha kriminella invånare! Det anser uppenbarligen också Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson som varnat för att om inte ledande politiker tar väljarnas oro för brottsligheten på allvar, så kommer många väljare att rösta på ”partier som sätter invandringsfrågorna främst”.

Gudmundson jämför hur brottsligheten hanteras i Sverige med förhållanden i Norge och Danmark och refererar Oslopolisens våldtäktsstatistik som visar att samtliga överfallsvåldtäkter med kända gärningsmän de senaste fem åren har begåtts av invandrare. Han redovisar nedanstående siffror och understryker att situationen är ungefär densamma i Sverige:

 

90 procent av gärningsmännen bakom de brott som begicks under den uppmätta perioden, 2001 till 2004, var infödda norrmän. Det är dock vissa invandrargruppers överrepresentation i brottsstatistiken som väcker intresse. 6,1 procent av alla norrmän begick något brott under mätperioden.

Invandrare från Norden, Västeuropa och Nordamerika begick brott i lägre grad än så. Men 10,4 procent av invandrarna från Östeuropa, 13,6 procent från Asien, 13,8 procent från Central- och Sydamerika och 17,8 procent av invandrarna från Afrika registrerades under samma tid för brott.

Även invandrares barn hade högre brottsaktivitet än de norskättade, visar rapporten. Ursprungsländer med högst procentandel gärningsmän var Marocko (18,1), Iran (19,4), Somalia (21,8) och Irak (23,6 procent). På andra sidan spektret finns ursprungsländer som Kina (5,9) och Filippinerna (4,7 procent).

 

Oslopolisen ger sig inte in på att försöka förklara med referens till vare sig rasism eller invandrarnas sämre villkor. Däremot konstaterar de att invandrare i hög grad är unga män, vilket i viss mån kan förklara överrepresentationen. Varför ska man inte utvisa invandrare som begått brott? Gudmundson skriver:

I Danmark är förslaget på väg att bli verklighet, men regeringen får nog räkna med att bli grundligt kritiserad för att eventuellt ha brutit mot internationella konventioner. Och då har regeringen ändå undantagit uppenbart tvivelaktiga utvisningsfall.

I Danska Folketinget debatterades förslaget att utvisa kriminella utlänningar i oktober 2012. Eftersom såväl Socialdemokraterna som Socialistiskt Folkeparti var för förslaget så gick det igenom med stor majoritet.

Och hur gör svenska politiker? Sverigedemokraterna har upprepade gånger lagt ett förslag liknande det danska men varje gång blivit nerröstade av de övriga riksdagspartierna.

 


*
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar