måndag 2 december 2013

När myten fördriver mångfalden


Redaktionen för DN Kultur

F v b till Maja Hagerman



Öppet brev till kulturredaktionen och Maja Hagerman

När mångfalden fördriver verkligheten

Den 21 november skrev Maja Hagerman under rubriken

 ” När myten fördriver mångfalden  att ”Sverigedemokraterna ser kultur som en bot mot kyla och splittring. Mångfald ska bort för att ge plats åt ett nationalistiskt tolkat kulturarv. /…/Botemedlet stavas kulturarv. Myter, högtider, traditioner och kollektiva seder och bruk, det är vad samhället behöver, läser jag på partiets hemsida. SD tänker rädda svenska folket så att säga inifrån – mentalt.”

  Det framgår  med all oönskad tydlighet av artikeln  att Hagerman ser mångkulturen som ”en bot mot kyla och splittring.  Det botemedlet har prövats i decennier och inte bara resulterat i just ”kyla och splittring.” utan även misslyckats kapitalt i alla avseenden.

Maja Hagermans hat mot det svenska kulturarvet

Maja Hagerman är mycket kritisk mot att ”SD lägger fokus på ett stärkande av kulturarvet och återupprättandet av den gemensamma nationella identiteten.

 Svensk kultur är ett arv - vilket hörs på benämningen ”kulturarv” - och skall därför bevaras. Mångkulturen är däremot påtvingad uppifrån. Svenska folket har aldrig tillfrågats om vi ville byta ut vår egen kultur mot invasiva, främmande och primitiva kulturer.

Den västeuropeiska civilisationen har som fundament den hellenska demokratin, den romerska rätten och den kristna tron, vilket gör oss helt unika vis à vis andra civilisationer och andra värdesystem.

 Den svenska och västerländska kulturen bygger på individer - filosofer, konstnärer, författare/diktare, kompositörer/musiker, vetenskapsmän och forskare, vilka i generationer skapat vår kultur.  

En civilisations kultur, tankevärld, värderingar, seder, traditioner och religion som det tagit århundraden att skapa kan givetvis inte på några decennier utan vidare ersättas av en odefinierbar och för oss totalt främmande mångkultur. Det förstår t o m en något så när normalbegåvad höna.

 

Målet är en dekonstruktion av det västerländska upplysningssamhället

Målet för mångkulturförespråkarna tycks vara en dekonstruktion av det västerländska upplysningssamhället.  Jacob Mc Hangama bekräftade för några år sedan detta i tidskriften Neo: ” I dagens Europa har upplysningens värderingar som tolerans, öppenhet och yttrandefrihet satts på undantag.”

I ett BBC- program för ett antal år sedan sade en ledande representant för en av Zambias många folkgrupper: ”Ett folk utan egen kultur är förlorat.”  Talesmannen för Cyperns turistbyrå ansåg att ”ett folks största tillgång är dess kulturarv som ger identitet och ett kollektivt historiskt medvetande.”

Nobelpristagaren Alexander Solzjenitsyn har konstaterat ”För att förstöra ett folk måste man först slita av dess rötter.

Den svenska historielösheten och föraktet för svensk kultur

En av dem som gjort karriär på att odla sitt förakt för svenskarna och svensk kultur är Mona Sahlin. I ett anförande i en turkisk förening i mars 2002 sade hon: ”jag tror att det är lite av det som gör svenskarna så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en historia, något som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommar och såna töntiga saker. 

Mona Sahlin hade uppenbarligen missat att hennes eget parti i Regeringspropositionen 1997/98:16  Sverige, framtiden och mångfalden” berövat svenska folket dess historia: ” Ett lands historia fungerar ofta som en förenande länk mellan människor. Eftersom en stor grupp människor har sitt ursprung i ett annat land saknar den svenska befolkningen en gemensam historia. Den samtida tillhörigheten i Sverige och uppslutningen kring samhällets grundläggande värderingar har därför större betydelse för integrationen än ett gemensamt historiskt ursprung. ” Så förlorade  svenskarna – som enda folk i världen -   med ett enda penndrag sin  historia.

Redan 1972 konstaterade den brittiske journalisten Roland Huntford i sin bok ”Det blinda Sverige”: [1][1]Liksom tänkarna i Aldous Huxleys Nya sköna värld har de svenska politikerna avsiktligt avskaffat svensk historia i akt och mening att klippa av det förflutna och genom att göra invånarna desorienterade i sin tidskänsla göra dem lätta att manipulera. ”

En iranier - Masoud Mohammadi, - som bott i Sverige i 20 år sade i en intervju i DN den 29 december 2005 att ”man måste ha en gemensam historia för att verkligen kunna förstå varandra.




[1][1] Engelska originalets titel The New Titalitarians

 

Enligt debattören och chefredaktören Johan Lundberg ”är det problematiska i det svenska samhället har till stor del att göra med att man inte velat se den historiska kontinuitetens och traditionstillhörigheten betydelse för oss alla.

Propositionen fortsatte med den naiva och ogenomförbara visionen: ”För att kunna utveckla samhället tillsammans behöver en ny nationell identitet skapas. Ömsesidig respekt och tolerans är hörnstenar i ett sådant arbete, men också kreativitet och oräddhet och en önskan från alla att vilja och våga möta det annorlunda och det främmande.”

Svenskarna får dagligen möta ”det annorlunda och främmande” i form av grov kriminalitet och allmän otrygghet – gruppvåldtäkter, misshandel, rån, mord, skottlossning på öppen gata, stenkastning, bilbränder, vandalism, verbala trakasserier och hotelser.

 Det är onekligen paradoxalt att vi tar emot människor p.g.a. påstådd förföljelse och bristande frihet i hemländerna till priset av att tryggheten försvinner och friheten begränsas i vårt eget land.

”Värden som ligger i kulturell mångfald

Maja Hagerman talar med stora bokstäver om ”de värden som ligger i kulturell mångfald.” Vilka är dessa värden? Är det halalslakt och kebab? Eller är det författaren Johannes Anyurus definition av mångkulturen: att dansa salsa kring en currygryta?  Han sade nämligen i DN den 16 oktober 2010: ”jag är oerhört trött på multikulturalismen /…/ som bara tycks mynna ut i ett alla skall dansa salsa kring en currygryta.

Eller är de ”värden som ligger i kulturell mångfald” möjligen gruppvåldtäkter, rån, misshandel, mord, djurplågeri, gängkriminalitet, skottlossning på öppen gata, bilbränning, nerbrända skolor, daghem och fritidsgårdar, stenkastning mot polis och räddningskår, trakasserier, hot och våld mot domare, åklagare, vittnen, sjukhuspersonal, socialsekreterare, brevbärare, busschaufförer etc.?   Narkotikasmuggling och narkotikahandel? Illegala vapen? Bedrägerier mot Försäkringskassan bl. a påstådda behov av personliga assistenter som kostar samhället miljardbelopp mm? 

Är det kvinnoförtryck och ojämlikhet mellan män och kvinnor? Är det mord på de egna döttrarna, systrarna och kusinerna i den s.k. ”hederns” namn? Kvinnlig könsstympning? Tvångsäktenskap?  Trafficking, prostitution, koppleri? 

Eller vilka är dessa ”värden som ligger i kulturell mångfald”?  Jag vill gärna ha ett utförligt svar från Maja Hagerman, tack.

 

Snabbt och obemärkt vill högerextremismen förändra samhället, vad som är tillåtet att säga högt. Förvrida perspektivet i samtal och kulturdebatt så att den egna världsåskådningen blir normalitet. ”

Det är knappast de Maja Hagerman kallar högerextremister som i decennier satt dagordningen ”för vad som får sägas högt.” Det är Maja Hagerman och hennes anhang i en politiska och mediala klassen som mörkat, förtigit och ljugit om invandringens omfattning och kostnader – inte bara i skattemedel utan i lidande för alla de som drabbats av det mångkulturella och svenskfientliga våldet.

Maja Hagerman svänger sig med eufemismer som ”internationalisering” och ” det internationella samhället” när hon talar om den mångkulturella mardrömmen. Det är inget annat än en dimridå för att försöka dölja vad det handlar om: nämligen för svenskarna oacceptabla mångkulturella värderingar och religiösa vanföreställningar. från Somalia, Etiopien, Sudan, Bangladesh, Afghanistan, Iran, Irak etc.  Värderingar och kulturer vi kan klara oss utan.

”Kulturell mångfald” och ”respekt och aktning” – två oförenliga begrepp

Hagerman kritiserar att SD vill byta ut skrivningen i stycket ”Förståelse och medmänsklighet” i förskolans läroplan där det står att ”kulturell mångfald kan lära barnen respekt och aktning för varje människa oavsett bakgrund. I SD:s läroplan står i stället att barnen får lära sig detta genom det egna kulturarvet.”

Hagerman angriper även SD för att partiet vill ha bort skrivningen om att ”dagis är en social och kulturell mötesplats som kan förbereda barnen för ett liv i ett internationaliserat samhälle.

 Hur tycker Hagerman att förskolan lyckats med detta?  Jag förmodar att de ungdomar som idag kastar sten mot polis, ambulans och brandkår, när de försöker rädda liv och släcka bränder i invandrarnas egna områden -, våldtar – oftast i grupp - svenska flickor och kvinnor, rånar och misshandlar gamla, försvarslösa kvinnor, plågar djur, ägnar sig åt skottlossning på öppen gata, i lekparker, på sjukhus och socialkontor, anlägger bränder i skolor, förskolor och fritidsgårdar, bränner bilar mm en gång gått i en svensk förskola och lärt sig ” respekt och aktning” för andra människor och ”förberetts för ett liv i ett internationaliserat samhälle”.  Uppenbarligen har det inte lyckats särskilt bra med tanke på hur det ser ut i de ”internationaliserade samhälle” som invandrarna tagit över. 

 

Kurdo Baksi anklagade svenskarna för diskoteksbranden i Göteborg

Relevanta i sammanhanget ”respekt och aktning” är Kurdo Baksis uttalanden i Studio Ett den 30 oktober i samband med diskoteksbranden i Göteborg för 15 år sedan. Han anklagade då svenskarna – ”svenska rasister” - för att ha anlagt branden som tog ett 60-tal ungdomars liv och utkrävde kollektiv hämnd. ”Hammarkullen – Sveriges fattigaste, Sveriges problemrikaste, Sveriges dåliga hjärta. Jag menar det är den största katastrof vi haft på jättelänge. Dessutom finns den här psykologin hos oss flyktingar. Ingenting kan bara hända av tekniska skäl. Vi lever i kulturer där även en trafikolycka oftast kopplas till att det finns en gärningsman och vetenskapen om att detta har någon gjort, bara den känslan är den svåraste känslan som finns. /…/ Finns det en gärningsman kommer Sverige att få  ett av de störst problemen i Europa.

På programledarens fråga ” hur menar du då?” svarade Baksi ”Därför att det kommer att bli hämndaktioner. Vi får människor – kommer ju – många flyktingbarn och flyktingfamiljer kommer aldrig att förlåta det här och kommer själva att söka människor och försöka straffa och det kommer kanske inte alltid bli de som eventuellt gjort detta som får straffet.”   [1][2]

Enligt uppgift skall Kurdo Baksi i ett annat inslag även ha sagt ”Om det visar sig att det är ett rasistiskt dåd kommer vi att svara med att gatorna kommer att flyta av blod.”




[1][2]  Ordagrant återgivet efter bandinspelning från Sveriges Radio. I den första version jag köpte från SR var Baksis inlägg bortredigerat!. Kvar fanns endast uttalanden av en biskop, socialtjänstemän och drabbade invandrarföräldrar! Efter  påstötning kom så småningom det oredigerade bandet!

 

Respekt och aktning”, Maja Hagerman?

När det visade sig att det var invandrarna själva som var de skyldiga var Baksi knäpp tyst. Den ”respekt och aktning” Hagerman talar om kunde möjligen ha resulterat i en ursäkt för de totalt ogrundade anklagelserna. Men någon ursäkt har inte kommit under de 15 år som gått sedan branden.

Kurdo Baksi har även belyst invandrarnas kvinnosyn och därmed förklarat de numera frekventa gruppvåldtäkterna: ”En svensk kvinna är alltid bered d till sex. Att en kvinna skulle kunna säga nej existerar inte i invandrarmannens medvetande.”

En äldre svensk dam sade uppgivet i en intervju för några år sedan angående invandrarnas våldsbenägenhet och brist på ”respekt och aktning” för värdfolket: ”dom kunde väl åtminstone vara snälla mot oss när vi försörjer dom.

”Förståelse för den kulturella mångfalden inom landet

Det internationella perspektivet innebär/också/ att utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet.”

Som exempel på denna förståelse från de mångkulturella berikarnas sida kan nämnas de föraktfulla och svenskfientliga uttalanden som f d byrådirektören vid Kulturdepartementet [1][3](!), den självutnämnde antirasisten och punksångaren Michael Alonzo gjorde för ett antal år sedan. Alonzo ledde – lustigt nog - departementets kampanj ”Ungdom mot rasism”. Inte så litet uppseendeväckande med tanke på hur grovt han uttryckte sig i sina sångtexter. Lucianatten 1994 – en vecka efter Stureplansmassakern – framträdde hr Alonzo med sitt band ”Stockholms negrer” i ett synnerligen våldsfixerat sammanhang och sjöng sin sång ”Död, död, död åt alla präktiga blonda vikingar ” där refrängen löd ”ni kommer att drabbas av en terror som kommer att förfära er och ni kommer att få bevittna mer än död…”

I en film finansierad av Filminstitutet d.v.s. av svenska skattebetalare - vi finansierar m a o vår egen undergång - sjöng han sången ”Fy fan svenska flicka  tillägnad alla blonda, vackra, blåögda jävla kräk – jag hatar er era jävla arslen ”.

 I filmen säger han också ”Det här är vårat land. Svenskarna dom… jag menar det är klart att dom får bo här också och jag har inget emot det bara dom inte försöker beblanda sig för mycket med oss, va. Dom får va’ som dom e’- Dom har sin kultur, javisst, skitbra. Käka er jävla surströmming. Det är helt OK men inte i min port liksom. Vi är ju invandrare! Och ju mer vi lever tillsammans, ju mindre vi slipper ha svenskarna i närheten ju bättre mår vi.  Alonzo säger att han ”lärt sig att man inte får säja så men det gör jag i alla fall.  Nu säjer vi vad vi tycker och ungarna lyssnar. Slutklämmen lyder: Vi våldtar deras/svenskarnas/ barn. Javisst, var så god. Dom tycker om det, faktiskt.” Alonzo ger här en förklaring till de mångkulturella gruppvåldtäkter som - innan den utomeuropeiska massinvandringen - var en okänd företeelse i Sverige.




[1][3]  Alonzo ledde departementets kampanj ”Ungdom mot rasism

 

Eftersom jag utgår från att det är denna ”kulturella mångfald inom landet  vi skall utveckla förståelse för” vore det onekligen intressant att få Maja Hagermans synpunkter på Alonzos uttalanden och åsikter.

Dåvarande kulturminister Marika Ulvskog hade givetvis omedelbart sin (bort)förklaring redo: ”Det är olyckligt om Alonzos arbete i kampanjen blandats ihop med hans engagemang som sångare i gruppen Stockholms negrer.”

 Tobias Hübinette är en annan ”värdig” representant för Maja Hagermans ”internationaliserade samhälle .” Han har bl. a sagt ”att känna – eller t o m tycka – att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa samhället! Leve anarkin

2005 orsakade hr Hübinette f ö en strid vid Stockholms universitet p.g.a. sina rasistiska texter om vita mäns egenskaper och anklagades av sina kolleger för ”omvänd rasism.”  Hübinette hade bl. a kartlagt hur många Ostasien-forskare som gift sig med asiatiska kvinnor och enligt Hübinette ”tagit dem som mångkulturella maskotar.” Han kallade sina forskarkollegers relationer med asiatiska kvinnor för ”gula febern” och hävdade att ”vita män har pedofila böjelser.”  Denna fetischisering (sic)  av asiatiska kvinnor är nämligen ingenting annat än undanträngda pedofila böjelser som här kan komma till uttryck som en socialt accepterad blandrelation, dessutom hyllad som ett mångkulturellt ideal.”

Tycker Maja Hagerman att hr Hübinette visat ”förståelse för den kulturella mångfalden inom landet”?

En annan – tyvärr anonym – invandrad kulturberikare har sagt följande: ”Vi har tagit hit kebaben, byggt det här landet på 60-talet. Hade vi inte gjort det hade det fortfarande växt potatis ur öronen på er. ”Respekt och aktning” fru Hagerman?

Varför citerar Maja Hagerman och andra mångkulturförespråkare aldrig dessa och liknande uttalanden när de debatterar mångkulturens alla välsignelser?

Ännu en – likaså anonym invandrare - har sagt att ”vi är en del av Sverige och utan allt det som vi, våra föräldrar och deras föräldrar i sin tur tillfört det här landet skulle det gå under. [1][4] 

Hur kommer det sig att vi inte ”gick under” under alla de århundraden vi inte hade massinvandring från mer eller mindre underutvecklade länder i Tredje världen.  Jag vill gärna Maja Hagerman svarar på den frågan, tack.




[1][4]  Tidningen Arbetet 17 januari 2000

 

Europas statsmän har dödförklarat mångkulturen: ” den europeiska mångkulturalismen är ett misstag”

Många europeiska statsmän har dödförklarat mångkulturen.  I Sverige har man ”valt en annan väg” och t o m skrivit in mångkulturen i grundlagen!

Redan generalen och presidenten Charles de Gaulle konstaterade att ”det är bra att det finns gula fransmän, bruna fransmän och svarta fransmän. Det visar att Frankrike är öppet för alla raser under förutsättning att de inte blir för många. Ty då kan Frankrike inte förbli Frankrike. Förstår man inte det har man en hjärna som en kolibri.” [1][5]

När dåvarande president Nicolas Sarkozy i en direktsändning i franska TF1 fick frågan ”vad tror Ni om mångkulturen i Frankrike?” svarade han snabbt ”Mitt svar är att det helt klart är ett misslyckande.”   Sarkozy har slagit fast att ”utan gränser finns inget Frankrike och ingen europeisk civilisation” och att ” i Frankrike finns bara en kultur: den franska.”

En av de första att döma ut mångkulturen var Spaniens premiärminister José Maria Aznar som i ett föredrag på Georgetown University i Washington i oktober 2006 konstaterade: att den mångkulturella politiken i Europa misslyckats: ”Jag är emot denna idé /mångkulturen/. Den delar våra samhällen och försvagar dem. Multikulturalism skapar varken tolerans eller integration. /…/ Att godta olika lagar beroende på etniskt ursprung eller på religion är ett mycket allvarligt misstag. Det är ett av skälen till att mångkulturalismen är ett mycket, mycket allvarligt misstag i Europa.” [2][6]

Också förbundskansler Angela Merkel har dödförklarat utopin om ett fungerande mångkulturellt samhälle: ”våra försök att sammanföra olika etniska grupper och religioner till en harmonisk samlevnad har misslyckats, fullständigt misslyckats.”

Vid ett möte 2010 i CDU:s ungdomsförbund konstaterade Merkel att ”den här hållningen/den mångkulturella ideologin/ har misslyckats totalt” och varnade för ”invandring som drar ner våra sociala system.” 

Enligt socialdemokraten och styrelseledamoten i Deutsche Bundesbank (tyska Riksbanken) Thilo Sarrazin håller Tyskland p.g.a. massinvandring och mångkultur på att ”avskaffa sig självt” och den mångkulturella. invandrartäta Berlin-stadsdelen Neukölln ”är ett skräckexempel på hur utvecklingen går bakåt.” Arnold Mengelkoch, invandringsansvarig i Neukölln har i DN berättat om ”klanerna som styr droghandeln, prostitutionen och spelhallarna, paschorna som vägrar sina fruar lämna hemmet, om moskéerna, där hatpredikanterna öser galla över västerlandet.”

David Cameron ville redan 2011 begränsa invandringen från drygt 200 000 per år till ”några 10 000-tal”. Han ville i synnerhet starkt begränsa möjligheten för outbildade personer utanför EU – bl. från Pakistan och Bangladesh - att komma till Storbritannien.  Nyligen krävde Cameron i Financial Times att även den inomeuropeiska invandringen till EU-staterna – främst från Bulgarien och Rumänien – måste stoppas.




[1][5] Alain de Peyrefitte ”C’était de Gaulle
[2][6]  Världen Idag, 1 november 2006

 

Tidigare har Labours dåvarande inrikesminister David Blankett medgivit att ”mångkulturen misslyckats. Det mångkulturella samhället har varit en katastrof. Mångkulturen uppmuntrar islamism och extremism.”

Direkt efter terrorattentaten i London 2005 konstaterade Tony Blair att ”de extremistiska minoriteterna har nu penetrerat varje europeisk stad, där de predikar sitt hat mot det västerländska samhället och vår livsstil. De spelar på vår tolerans och goda natur och anser att det är vårt beteende som skall ändras. Detta är en katastrof.”

Även David Cameron har pekat på mångkulturens farlighet ”Teorin om mångkulturen har skapat etnisk och social splittring i Storbritannien som i sin tur eldat på den islamistiska extremismen och bidragit till att vi fått ’hemodlade’ muslimska terrorister.”

Såväl Angela Merkel som David Cameron var vid World Economic Forum i Davos den 21 januari 2011 överens om att de vill ”i stället för mångkulturen se en förstärkt samhällsgemenskap där invandrarna skall anpassa sig till en nationell tysk respektive brittisk identitet vars konturer måste bli tydligare. Det handlar om språk, symboler och inte minst värderingar.

Svenska politiker ” väljer en annan väg”

Svenska makthavare vägrar inse att mångkulturen som styrande och uppifrån påbjuden ideologi och vision är död.

Den 12 oktober 1999 sade Lars Leijonborg i en riksdagsdebatt: ”Sverige kommer aldrig att bli ett enhetligt samhälle; vi kommer att ha mångfald. Det gör livet rikare. Låt oss slå vakt om demokratin och toleransen.  För svenskarna har livet definitivt inte blivit rikare. Inte i något avseende.  Snarare har vi ”berikats” till ruinens brant.

I makthavarnas ständiga plattitydparader intar enfaldens mästarinna Mona Sahlin förstaplatsen ”Svenskarna borde vara tacksamma över att dom har förmånen att leva i ett mångkulturellt land.

Mångfalden kommer att främja den demokratiska utvecklingen i vårt land och bidra till ett bättre samhällsklimat” trodde Ulrika Messing. Tycker Maja Hagerman att hon fått rätt? 

 

Svenska politiker ”väljer en annan väg” och försvarar mångkulturen in absurdum. Enligt f d kabinettssekreterare Pierre Schori är mångkulturen ”framtidens berikande salt. ”

Carl Bildt anser numera att ”det främmande är spännande” men 1986 var budskapet ett annat. Då talade han i ett anförande lyriskt om ”den svenska folksjälen som under många sekler rotats i vårt tänkande. ”[1][7]

Vad det är som är ”spännande” gick Bildt av någon anledning inte in på. Är det gruppvåldtäkter, skottlossning på öppen gata, stenkastning mot polis, räddningskår m fl., bilbränder, nerbrända skolor, förskolor, fritidsgårdar, mord, rån, misshandel, kvinnoförtryck som är så ”spännande”? Eller vad? Kebab kanske?

Enligt Fredrik Reinfeldt är det bl. a djurplågeri. När han för några år sedan med en ljusblå plastpåse på huvudet besökte ett halalslakteri i Johanneshov konstaterade han att ”här finns pengar att tjäna. 

Författarinnan Gerda Annti sammanfattade den svenska flatheten gentemot ”det främmande” i DN den 20 december 2008: ” Nu har de börjat katsa ner oss/kvinnor/ från balkonger och står där och skrattar åt snälla svenskar som säger att det är så trevligt med olika kulturer.”

Föraktet för svenskarna är monumentalt hos ”våra” politiker

Statsminister Reinfeldt sade för några år sedan i Ronna – av alla platser - att ” all utveckling har kommit utifrån. Ursvenskt är endast barbariet.”  Som näringsminister sade Maud Olofsson att det är inte ”svenskarna som byggt Sverige.” Olofsson syftade förmodligen på spetskompetensen hos det illitterata trasproletariat från Tredje världen, som Alliansen och deras samarbetspartner MP är så angelägna om att ta hit.

Mona Sahlin skall enligt uppgift ha sagt att ”det är tur att ni från arabvärlden kommer till Sverige med er kultur eftersom vi svenskar inte har någon.”

Finansminister Anders Borg anser att ”utan den svenska öppenheten  / vidöppna gränser/ skulle svenskarna ha stått och stampat på ett jordgolv.”  Enligt hr Borg duger svenskarna – i motsats till somalier, eritreaner, sudaneser, afghaner m fl. – inte till något annat än att bygga enklare hyddor.

Fördelar med det homogena samhället

Det har trots allt funnits klarsynta politiker och debattörer även i Sverige.  I samband med raskravallerna i USA sade Tage Erlander i riksdagen 1965 ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.




[1][7]  Per Ahlmark i DN  2006

 

DN:s f d chefredaktör, professorn i statskunskap, författaren och samhällsdebattören Herbert Tingsten var redan för mer än 40 år sedan lika klarsynt: ”Skälet till vår stabila demokrati är att det inte finns några språkliga, religiösa eller etniska skiljelinjer i Sverige.”

När dåvarande invandrarminister Anna-Greta Leijon inför Olof Palme klagade över den redan då stora invandringen svarade Palme: ”du drar olycka över oss om för många kommer hit.[1][8]

Palme ville på 1970-talet inte ta emot 1 200 kvotflyktingar från Vietnam med motiveringen att ”deras kultur skiljer sig så avsevärt från vår att det skulle få oanade följder.

Toppdiplomaten, ambassadören och socialdemokraten Sverker Åström konstaterade i DN att ”Sverige borde akta sig för att ta emot flyktingar från kulturer med så väsensfrämmande seder och bruk att de skulle få svårt att anpassa sig i ett nordeuropeiskt land.”

När DN bad honom förklara sig sade han att han ”visserligen inte ville nedvärdera en huvudjägares kultur men att en sådan människa skulle känna sig mindre hemma i Vetlanda eller Gällivare.”

F d riksbankschefen mm Harry Schein skrev på DN Debatt den 13 juni 2002 under rubriken ”Drömmen om det mångkulturella samhället:” att ”ett tag trodde många att denna dröm förverkligats i USA. Det kan möjligen bero på att landets ursprungsbefolkning utrotats av invandrarna från Europa. 

Dåvarande integrationsminister Nyamko Sabuni konstaterade i SvD den 3 september 2009 att ”Sverige är och ska vara ett land som präglas av mångfald. Det berikar och utvecklar alla som verkar här. Men vi kan inte oförblommerat välkomna all mångfald som positiv, vi måste också vara tydliga med att all mångfald inte är bra.” ”

Även Alexander Motturi har under rubriken ”Befria oss från mångkulturen” skrivit att ”talet om mångkulturalism i den värderelativistiska medelklassens värld är inte ett svar på något problem utan utgör själva kärnan i krisen.”

Det är meningslöst att diskutera hur man skall få mångkulturen att fungera, eftersom den inte fungerat någonstans, någonsin.  Därför skall debatten handla om varför vi ö h t behöver mångkultur. Vem behöver grov kriminalitet – gruppvåldtäkter mord, misshandel, rån, skottlossning på öppen gata, stenkastning mot polis och räddningstjänst, verbala trakasserier, vandalism, anlagda bränder etc.?   Vem vill ha en skola i etniskt kaos?  Vem vill ha en rättsstat i förfall, ett otryggt samhälle, en havererad sjuk- och åldringsvård d.v.s. en nedmonterad välfärd p.g.a. de gigantiska kostnaderna för invandring, integration och mångkultur.

 Svaret är: Maja Hagerman m fl.

Samhället krackelerar och bryts sönder medan de ansvariga: -politiker, journalister, debattörer m fl. – gömmer sig bakom floskler och inlärda mantran om den ”berikande mångkulturen.”

Massinvandring och mångkultur är oförenlig med tillit, solidaritet och välfärd

 En av Storbritanniens främsta statsvetare Oxfordprofessorn Vernon Bogdanor skrev den 23 november 2003 på DN Debatt: ”Det går att hävda att känslan av samhörighet beror på hur homogent ett samhälle är. En hög invandringsnivå kan då hota den samhörighetskänsla på vilken välfärdsstaten vilar.”

Han har vidare konstaterat att ”den höga invandringstakten – ungefär 40 000 människor per år – säkert kommer att bli en påfrestning för den svenska välfärdsstaten.”

När den erkände statsvetaren Robert Putnam 2007 mottog det Skytteanska priset sade han i en föreläsning på Uppsala universitet: ” Ju fler etniciteter det finns i ett samhälle, desto större misstro hyser invånarna mot varandra. ”

David Cameron har som så många andra konstaterat att ”mångkulturalismen som politik har underminerat sammanhållningen i samhället genom att tillåta och även uppmuntra att olika kulturer lever separata och åtskilda liv. Det finns delar av vårt samhälle som inte bara är sönder utan uppriktigt sagt sjuka.” För att hålla samman det krackelerande samhällsbygget ville Cameron införa ”mer övervakning på nätet, mer censur och hårdare lagar.

 Den iranske ekonomen Tino Sanandaji inledde konferensen ”Bortom multikulti[2][9]med att konstatera att ”mångkulturen är död. Att mångkulturen misslyckats kan man se i Paris förorter, i Tensta och Rosengård.  Han citerade även Putnam ”ett mångkulturellt samhälle urholkar tilliten mellan människor.” Han talade vidare om ” de människor som tror att de är goda för att de skänkt bort Sverige.”




[1][8] A-G Leijon i sin självbiografi ”Alla rosor skall inte tuktas
[2][9] 14 april 2011 på Engelsbergs herrgård i Västmanland -

 

Redan 2005 konstaterade Richard Swartz den 12 januari i SvD: ”Det mångkulturella samhället är möjligt bara om det samtidigt är auktoritärt.”

Paralleller till 1930-talet

”Guilt by association” har alltid varit vänsterns/liberalernas och kulturrelativisternas affärsidé.

 I brist på relevanta argument i sitt desperata försvar av mångkulturen drar mångkulturens förespråkare alltid paralleller till 1930-talet och köerna till gaskamrarna. Det finns ö h t ingen svensk politiskt korrekt debattör som kan diskutera invandring och mångkultur utan att dra dessa paralleller och Maja Hagerman är inget undantag. Hon hänvisar till Henrik Arnstad som anser att ”den högerextremism som finns i Europa i dag är fascism kort och gott. Vi känner inte igen den för att vi tror att fascister alltid går klädda i uniform och marscherar på gatorna med antidemokratiska våldsbudskap som på 1930-talet.  Men fascismen bär numera prydlig kostym och lågskor och återfinns inne i parlamenten.”

Att de numera återfinns i de europeiska parlamenten är en tydlig signal om att den förda massinvandringspolitiken och förhärligandet av mångkulturen kommit till världs ände.

Dessutom: om fascismen kan reduceras till en fråga om klädkod – ”prydlig kostym och lågskor” – kan de ju inte vara särskilt farliga och Arnstadts, Hagermans med fleras upprördhet helt obegriplig! 

 

ISM

*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar