REKLAM

torsdag 10 oktober 2013

Shachar intar ett monlogiskt von oben-perspektiv


Dagens Nyheters kulturredaktion

Stefan Helgesson f k

Nathan Shachar f k

 

Ämne: Nathan Shachars ”von oben-perspektiv



Under rubriken ”Shachar intar ett monologiskt von oben-perspektiv” bemötte Stefan Helgesson i dagens DN Nathan Shachars kolumn om rasismen och medierna - ”En yrkeskår i glashus”.[1][1] Shachar beskrev helt korrekt den svenska antirasismen som ”en kyrka, med påvar och inkvisitorer ständigt på språng för att lysa i bann och sätta åsikter på index.”

Ni efterlyste citat av ”dessa inkvisitorer” och ”konkreta debattinlägg” av ett antal namngivna debattörer – bland dem den mångfaldigt dömde återfallsbrottslingen[2][2] Tobias Hübinette.



[1][1] 8 oktober
[2][2]  Hr Hübinette har bl a anklagats  för att ha anlagt mordbränder hos sin ex-sambo och hos hennes  nye  pojkvän. Medierna uppgav att han ”delvis erkände gärningen.”  I medierna gick Hübinette  under benämningen ”en känd debattör.” Aftonbladets rubrik löd   den 21 juni 2006 ”Debattör greps för mordbrand  och journalisten Oisin Cantwell konstaterade att ”debattören riskerade åtta års fängelse. "  Hübinettes belastningsregister  uppges  omfatta domar för liknande brott. Han har enligt uppgift  även ”dömts för sabotage och terroristliknande verksamhet och  bl a erkänt misshandel av politiska motståndare. ". I samband med mordbränderna skall  Stockholms tingsrätt  ha beslutat om sinnesunderökning

 
 
Jag har härmed glädjen att bidra med några belysande citat av hr Hübinette, som bl. a gjort sig känd för upprepade hot och våld mot oliktänkande i samband med sitt engagemang i Expo och AFA.[1][3]
Att känna eller t o m tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidanden. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa samhället. Leve anarkin! ”
2005 orsakade hr Hübinette – då doktorand i koreanska - en strid vid Stockholms universitet p.g.a. sina rasistiska texter om vita mäns egenskaper och anklagades för omvänd rasism.   Han hade bl. a gjort kartläggningar över hur många Östasienforskare som gift sig med asiatiska kvinnor och enligt Hübinette ”tagit dem som mångkulturella maskotar.”. Han kallade vita mäns relationer med asiatiska kvinnor för ”gula febern” och hävdade att ”vita män har pedofila böjelser.
Denna fetischisering av asiatiska kvinnor är nämligen ingenting annat än undanträngda pedofila böjelser som här kan komma till uttryck som en socialt accepterad blandrelation, dessutom hyllad som ett mångkulturellt ideal.”
Var det inte just detta ”mångkulturella, rasblandade samhälle” hr Hübinette hyllade i det första citatet? Var finns logiken i hr Hübinettes föreställningsvärld?
Gabriel Jonsson, lektor i koreanska, krävde att ”Hübinette skulle stoppas från att kalla svenska mäns äktenskap med asiatiska kvinnor för koloniala övergrepp och pedofila böjelser.”
Universitetets egna jurister kallades in för att granska Hübinettes texter. De ansåg föga förvånande att ”de inte innebar förtal eller hets mot folkgrupp.”  Svenskarna kan som bekant inte kränkas eller utsättas för ”hatbrott.”


 
[1][3] Dom i Uppsala tingsrätt Mål B1800-95
 
Inte desto mindre plockades de rasistiska texterna bort från universitetets hemsida och Hübinettes in- och utgående post samlades i en särskild dossier.
Professorn vid Institutionen för orientaliska språk Hans Aili fick i SvD den 17 juni 2005 frågan om det skulle vara möjligt att uttrycka sig så om andra etniska grupper, Han svarade ”nej, jag tror inte det hade gått. Då hade det blivit bråk.”
 Anders Karlsson, Koreaforskare vid anrika School of Oriental and African Studies i London menade att ”universitetets rykte riskerade att skadas av Hübinettes åsikter. ”
En annan debattör – som visserligen inte nämns i Helgessons artikel – men förtjänar ett hedersomnämnande p.g.a. sin kamp mot ”rasism och främlingsfientlighet” Michael Alonzo -f d sångare i punkbandet Stockholms negrer, f d byrådirektör vid Kulturdepartementet, f d ordförande för kampanjen ”Ungdom mot rasism” samt f d sambo till debattören och journalisten Alexandra Pascalidou.
Åtta dagar efter Stureplansmassakern framträdde hr Alonzo i ett extremt våldsfixerat sammanhang och framförde följande text: ”Död, död, död åt alla präktiga blonda vikingar… Ni kommer att drabbas av en terror som kommer att förfära er och ni kommer att få bevittna mer än död… Jag hatar er era jävla arslen.”
I en film finansierad av Svenska filminstitutet sjöng han sången ”Fy fan svenska flicka” –”tillägnad alla blonda, vackra, blåögda jävla kräk…”  I en intervju i filmen säger hr Alonzo: ”det här är vårat land. Svenskarna, dom… jag menar det är klart att dom får bo här också och jag har ingenting emot det bara dom inte försöker beblanda sig för mycket med oss, va. Dom får va’ som dom e’. Dom har sin kultur, javisst, skitbra. Käka er jävla surströmming. Det är helt okej men inte i min port liksom. Vi är ju invandrare! Och ju mer vi lever tillsammans, ju mindre vi slipper ha svenskarna i närheten ju bättre mår vi.”
 Alonzo tillägger att ”han lärt sig att man inte får säja så men det gör han i alla fall” och avslutar ”Nu säjer vi vad vi tycker och ungarna lyssnar. Vi våldtar deras/svenskarnas/ barn. Javisst, var så god. Dom tycker om det, faktiskt.”
 
En annan debattör vars namn jag tyvärr tappat bort har förklarat att ”vi har tagit hit kebaben, byggt det här landet på 60-talet. Hade vi inte gjort det hade det fortfarande växt potatis ur öronen på er. ”
Så där håller de på – de självutnämnda antirasisterna.
Avslutningsvis ber jag att få rekommendera Kulturredaktionen och hr Helgesson boken Invandring och mörkläggning. En saklig rapport från en förryckt tid av professorn i etnologi Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin, socionom och journalist. I denna bok beskrivs ”lögnerna, hyckleriet och det havererade integrationsmaskineri som svenska politiker, journalister och opinionsbildare, i en blandning av okunnighet, feghet och missriktad välvilja, väljer att inte berätta om för svenska folket. ”
 
ISM
*
 

1 kommentar:

  1. Repatrieringsprogrammen måste bli så pass omfattande att det även innefattar tredje, kanske även fjärde generationen. Med sådana som Alonzo och Hübinette blir det tyvärr oundvikligt. Problemet blir väl om deras hemländer inte vill ha tillbaka dem. Antingen får vi väl samla upp dem på öar i havsbandet och upprätta läger där och sterilisera dem så att dom inte förökar sig. Eller bara släppa av dem i båtar på internationellt vatten så får dom klara sig bäst dom kan. Men bort från Sverige skall dom.

    SvaraRadera