REKLAM

torsdag 8 augusti 2013

"Döp om Arlanda till Raoul Wallenbergs International Airport" Del 2


Sveriges Riksdag  Carl B Hamilton (FP), Gunnar Hökmark (M), Annelie Enochson, Caroline Szyber, (KD, Tommy Waidelich, Ylva Johansson, Thomas Bodström  (S)

 Carina Hägg                                                                                 v g diarieför tack

 EU-parlamentet Cecilia Wikström, Alf Svensson, Carl Schlyter ”

Eskil Frank, Forum för levande historia

Alexandra Pascalidou

DN Debatt f k 

 

 Ämne: ”Döp om Arlanda till Raoul Wallenberg International Airport” Del 2.

 Artikelförfattarnas förslag kränker muslimerna

 I sitt förslag att döpa om Arlanda till Raoul Wallenberg International Airport skriver artikelförfattarna ”Att uppkalla Sveriges största flygplats efter Raoul Wallenberg vore också en viktig signal mot antisemitism och rasism, såväl i Sverige som utomlands, i en tid då främlingsfientligheten åter vinner terräng.”

Det vore intressant att få ta del om hur artikelförfattarna tror att detta namn skulle uppfattas av muslimer?  Givetvis skulle denna lättkränkta ”folkgrupp” uppfatta namnbytet som islamofobiskt. 

Har förslagsställarna ö h t reflekterat över hur alla asylsökande muslimer skulle uppleva att tvingas landa på en flygplats uppkallad efter en person som hjälpte judar undan förintelsen under kriget.  2011 gjorde opinionsinstitutet PEW Research en undersökning om inställningen till judar i olika länder. I samtliga muslimska länder var mer än 95 procent negativt inställda till judar. I det mer ”toleranta” Indonesien var ”endast 90 procent antisemiter.

 

Det positiva med förslaget är att namnbytet förhoppningsvis skulle avhålla ännu fler muslimer från att flytta till Sverige!  De drygt 500 000 som redan befinner sig här är mer än nog.  Detta torde dock strida mot artikelförfattarnas i alla andra sammanhang så välkomnande inställning till muslimer. Hur får förslagsställarna den ekvationen att gå ihop?

Inte minst torde såväl Sveriges militanta muslimer i bl. a Malmö som de antisemitiska hatpredikanterna i Stockholmsmoskén uppleva förslaget att uppkalla ”Sveriges största flygplats” efter en person som räddade tiotusentals judar undan Hitlers förintelseläger som djupt kränkande. 

I Malmö får judar sina dörrar nerklottrade med hakkors och davidsstjärnor om nätterna. Glåpord som "judejävel” ropas efter dem på stan. Judiska församlingen har attackerats med en sprängladdning och dess förskola med stenar. Enligt Johannes Forssberg i Expressen den 31 juli begås brotten "förträdesvis av unga män med familjebakgrund i Mellanöstern”.

För några år sedan avslöjades att en imam i Stockholmsmoskén bad Allah om hjälp att utrota judarna: ”Muslimerna ska döda dem och de ska gömma sig bakom stenar och träd. Stenarna och träden ska säga: ’Oh muslim, det är en jude bakom mig. Kom och döda honom /…/ Oh Allah, förbanna dem och låt dem piskas av lidanden.

I moskéns bokhandel såldes (säljs?)  - under den svenska tryck- och yttrandefrihetens täckmantel – kassetter med  grova antisemitiska och hotfulla uttalanden.

Imamen i Jönköpings muslimska församling Sheik Mahmoud har hävdat att ”varje land som en gång intagits av muslimer är ett muslimskt land för alltid, förintelsen är en judisk lögn…”

The Middle East Research Institute har satt upp en omfattande databas på nätet över antisemitisk propaganda – filmklipp, teckningar, artiklar och bloggar -  som ger uttryck för ett rått judehat på teman som inte förekommit i europeiska medier sedan andra världskriget”

 

Muslimer och nazister – såta vänner

”I den europeiska debatten har man ofta slentrianmässigt förutsatt att antisemitismen i mellanöstern får betraktats som en olycklig konsekvens av Israels politik  men aktuell forskning kastar nytt ljud över den arabiska antisemitismens nazistiska rötter.” konstaterade Paulina Neuding  i DN den 18 juni 2011 under rubriken ”Vad sade Hitlers man i Jerusalem?

Samtidigt som Raoul Wallenberg riskerade sitt liv för att rädda judar undan Förintelsen stod - som bekant (?)  -  muhammedaner muslimer  under andra världskriget på Hitlers och nazisternas sida.    Sedan Hitler 1933 tagit makten bildades det egyptiska nazipartiet ”Young Egypt” med det välkända slagordet ”ett folk, ett land, en ledare.”  Partiet upprättade även stormtrupper efter tyskt mönster. Bland medlemmarna fanns de kommande presidenterna Gamnal Abdel Nasser och Anwar Sadat.

När Nürnberglagarna infördes 1934 mottog Hitler mängder av lyckönskningstelegram från arabiska ledare och hundratusentals muslimer/muhammedaner jublade på gatorna i de arabiska huvudstäderna.  Muslimska/muhammedanska nazistpartier bildades över hela arabvärlden - bl. a den pan-arabiska organisationen ”Hisb-el-quani-el-suri” och ”Syriska nationalsocialistiska Partiet” vars ledare klädde sig som Hitler och kallade sig ”Führer.

 

Hitlers gode vän – stormuftin av Jerusalem

Muslimernas/muhammedanernas obestridde andlige och politiske ledare - stormuftin av Jerusalem Mohammed Haij Amin al-Husseini[1][1] - for i skytteltrafik mellan hemlandet och Berlin. Där träffade han under högst vänskapliga former sina meningsfränder Hitler och övriga nazikoryféer.  Stormuftin och hans följe togs emot under storstilade former bl. a vid Islamische Zentralinstitut, där han utnämndes till ”den arabiska världens Führer.”  I ett bejublat tal till de församlade höga nazisterna beskrev han judarna som ”muslimernas fiende nummer ett.”




[1][1]   Yassir Arafats farfars bror, 1895 - 1974

 

Al-Husseini besökte bl. a Auschwitz där han beundrade dödsmaskineriet och gav hr Hitler goda råd om hur processen i gaskamrarna ytterligare kunde effektiviseras.

Redan vid Hitlers maktövertagande 1933 hade stormuftin i sin hyllning till nazisterna bedyrat att ”den muslimsk-nazistiska förbrödringen långt ifrån skulle inskränka sig till utrotningen av judarna i Tyskland och Palestina. De och tyskarna skulle tillsammans utrota judendomen i hela världen.”

  När stormuftin 1941 flydde till Berlin hälsades han med stor gästfrihet.  Han stod i personlig kontakt med samtliga av naziregimens ledare: Himmler, von Papen, von Ribbentrop, Canaris m fl. ”för att stärka banden i en nazityskarabiskmuslimsk allians med judehatet som minsta gemensamma nämnare. ”[1][2]

I Berlin ägnade han sig bl. a åt populära radiosändningar över Medelhavet. För några år sedan hittade historikern Jeffrey Herf bortglömda transkriptioner av dessa sändningar i amerikanska UD:s arkiv i vilka al-Husseini kopierade den tyska antisemitistiska propagandan och uppmanade muhammedanerna/muslimerna att utrota judarna is sina respektive länder.  Hans export av nazisternas judehat fick stort inflytande i regionen – bl. a via Muslimska brödraskapet, som hyllade såväl stormuftin som Hitler som hjältar. [2][3]

 

Hitlers och stormuftins ”militära brödraskap”

Al-Husseini förde under hela kriget talrika samtal med Hitler, gav honom sitt hundra–procentiga stöd och försäkrade honom om deras ”militära broderskap.”  Förutsättningen för stödet var att Hitler måste lova att han – när han med al-Husseinis hjälp vunnit kriget - skulle likvidera den judiska befolkningen i Palestina. Det löftet gav hr Hitler ”med en nick, ett leende och en handskakning” och därmed var brödraskapet mellan Nazi-Tyskland och islam en realitet.

Enligt uppgift skall minst 100 000 muslimer ha slagits för Hitler. Bl. a ställde albanerna upp med SS-divisionen ”Skanderberg” som leddes av Mostepha Bey Frashery. Vidare bildades SS-divisionerna ”SS Muhammed” och ”Handschar” - ”Kroksabeln.” Den senare var skyldig till likvideringen av 90 procent av de bosniska judarna och begick ofattbara grymheter också mot serber och zigenare.




[1][2] Lisbeth Lindeborg ”Det islamistiska judehatet har gamla anor” SvD 9 september 2004
[2][3]. Paulina Neuding ”Vad sade Hitlers man i Jerusalem?” SvD 18 juni 2011

 

Heinrich Himmler uppskattade ”Handschar” så till den grad att han i Dresden inrättade ”Mullah Militärakademie.”  De unga rekryterna informerades på bl. a tyska, arabiska, albanska och serbokroatiska om att ”judar och muslimer alltid kommer att vara fiender och att islam och nazismen därför har så mycket gemensamt.

Än idag betraktar bl. a PLO stormuftin som sin hjälte och förebild i den palestinska befrielsekampen.

 Efter kriget slog sig al-Husseini ner i Egypten. Där organiserade han angrepp på judiska församlingar och tog emot tyska krigsförbrytare med öppna armar.

1953 skrev den unge Anwar Sadat i den egyptiska veckotidningen ”Al-Musawaar” att ”Hitler  var ett lysande exempel på tro på sitt fosterland och  folk” och att ”han var krigets verklige segrare

 

Aga Khan hoppades på tysk seger

Även Aga Khan stod på Hitlers sida.  Prins Max von Hohenlohe vidarebefordrade på Aga Khans begäran detta budskap till Hitler: ”Kediven av Egypten, som också är här, har enats med honom/Aga Khan/ om att de den dag Führern slår nattläger i Windsor skall tömma en flaska champagne tillsammans… Om Tyskland eller Italien planerar att överta Indien skulle han/Aga Khan/  ställa sig till vårt förfogande… Kampen mot England - -sade Aga Khan - var inte en kamp mot det engelska folket utan mot judarna.” [1][4]

 

Tyska krigsförbytare välkomnades i den muslimska världen

De nära banden mellan nazisterna och muslimerna/muhammedanerna fortsatte efter kriget, då ett stort antal höga nazister och krigsförbrytare fick skydd i muslimska länder. Listan över nazister som togs emot med öppna armar av araberna är lång. Här är ett mycket litet urval.

 Nasser samarbetade under 50-talet med SS-översten Otto Skorzeny.  Josef Goebbels assistent Johann von Leers, som konverterade och tog sig namnet Oman Amin von Leers, byggde upp Nassers informationsministerium. Dr Wilhelm Voss, chef för Skodaverkens vapenfabriker i det ockuperade Tjeckoslovakien var - liksom flera andra högt uppsatta nazister - viktig i uppbyggnaden av den egyptiska ekonomin och av det ökade handelsutbytet med Västtyskland.

Joachim Däumling, Waffen SS-Obergruppenführer och Gestapos chef i Kroatien fick i uppdrag att bygga upp den egyptiska hemliga polisen med Heinrich Himmlers SS-Reichtsicherheitshauptamt som förebild.  Däumlings högra hand i Kairo hade varit SS-chef i Warszawa!  Alois Brunner, Waffen SS-Oberstgruppenführer i Adolf Eichmanns ”Judiska avdelning” flydde till Syrien där han byggde upp det syriska polisväsendet.




[1][4]  William L Shirer Det tredje rikets uppgång och fall, del 3 ”Kriget - inledande segrar”, sid 153

 

Mein Kampf” – bästsäljare i den muslimska världen

Ytterligare bevis för att muslimernas hänförelse för nazismen inte avtagit är att ”Mein Kampf” – vid sidan av Koranen – är den mest sålda och lästa boken i muslimska länder.  Bl. a har ”Mein Kampf” de senaste 70 åren toppat bestsellerlistorna i Palestina. El-al-Haij, som står för den senaste översättningen, skrev i förordet:” Hitlers ideologi och hans teorier om nationalism, diktatur och ras befinner sig på stadig frammarsch tack vare våra heliga arabiska värderingar.”

Även i EU-kandidatlandet Turkiet har ”Mein Kampf” länge toppat bästsäljarlistorna! Och trots att boken är förbjuden i Tysklands säljs den där t o m i de s.k. ”moderata” moskéerna.

 

Namnbytet innebär risk för terrorattacker

Mot denna bakgrund är frågan hur välbetänkt det är att byta namn på Arlanda är. En flygplats med ett för muslimerna så utmanande namn som Raoul Wallenbergs International Airport skulle givetvis snabbt dra på sig avsky såväl bland muslimer/islamister i Sverige som i deras hemländer. Risken för terrorattacker mot flygplatsen är därmed givetvis stor.

 

ISM

 

Källor:  Peter Neerup Buhl, Danskeren 4:2001 och Fri Information 4:2001  Lisbeth Lindeborg, SvD  Brännpunkt   9 september 2004 ”Islams sanna väsen”, ”Det islamistiska judehatet har gamla anor” , Torbjörn Elensky,  DN Kultur 27 september 2006 ”Såta vänner. Extrema islamister och nazister har en hel del gemensamt.”, Lennart Berntson, Axess 4:2010 ”Islamismens glömda historia”, Paulina Neuding, DN 18 juni 2011 ”Vad sade Hitlers man i Jerusalem?”, Paul Berman De intellektuellas flykt, Atrlantis 2011, Roger  Faligot & Rémi Kauffer Le Croissant et la Croix gammée ”,  Jean-Peul Chernay   L’islam et la guerre,  William L Shirer  Det tredje rikets uppgång och fall m fl

 

*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar