tisdag 30 juli 2013

"Döp om Arlanda till Raoul Wallenberg International Airport"


Sveriges Riksdag Carl B Hamilton (FP), Gunnar Hökmark (M), Anneli Enochson, Caroline Szyber (KD), Tommy Waidelich, Ylva Johansson, Thomas Bodström, Carina Hägg (S) Diarieförs tack

EU-parlamentet Cecilia Wikström, Alf Svensson, Carl Schlyter Diarieförs tack

Forum för levande historia Eskil Frank

Alexandra Pascalidou

DN Debatt f k

 

Ämne: ”Döp om Arlanda till Raoul Wallenberg International Airport” Del 1

Carl B Hamilton och 35 politiker och kultur- och samhällsaktörer har i på DN Debatt förslagit att Arlanda skall byta namn till Raoul Wallenberg Internatonal Airport.   Det politiska hyckleriet har nått nya och oanade höjder.  Det finns uppenbarligen inga gränser för hur voluminös en personkult kan bli.

Artikelförfattarna drar paralleller mellan Raoul Wallenberg och statsmän som Charles de Gaulle, John F Kennedy, Willy Brandt, Lech Walesa samt vetenskapsmän som Galilei m fl.

De ställer den retoriska frågan ”vad vore mer naturligt än att skänka den största internationella flygplatsen i Raoul Wallenbergs hemstad Stockholm hans namn. Raoul Wallenberg-flygplatsen skulle bli en tydlig internationell symbol för den största humanitära insatsen i svensk historia.

Carl B Hamilton försöker som vanligt skuldbelägga meningsmotståndarna genom att dra förtäcka och oblyga paralleller till köerna till gaskamrarna. Han hoppas nämligen att ” de som är mot förslaget ska skämmas för att säga nej.

Jag undrar - av huvudsakligen två anledningar - hur genomtänkt förslaget är.  Den ena rör bröderna Marcus och Jacob Wallenbergs ”insatser” under Andra världskriget och den andra islam - Del 2.

Jag vill understryka att jag inte skäms det minsta för att ifrågasätta förslaget.
 

 Familjen Wallenberg– ”krigsprofitörer i jätteformat”

Uppenbarligen är artikelförfattarna inte medvetna om att ”landet som födde fram en av andra världskrigets alltför få hjältar” även ”födde fram” några av andra världskrigets värsta krigsprofitörer - Marcus och Jacob Wallenberg. Även med dessa båda är namnet Wallenberg starkt förknippat trots att deras skamliga handel och vandel - med några få undantag - aldrig nämns i medierna. 

Bröderna Marcus och Jacob Wallenbergs kontaktnät och kompetens gjorde dem till en nationell resurs som regeringen Hansson inte hade råd att avstå från eller ens komma på kant med. Det var självklart att de fick sköta krigshandeln när Hitlers arméer började sina härjningståg.

Trots att familjen Wallenberg var synnerligen tillmötesgående mot den tyska krigsmakten är det endast Raoul Wallenbergs aktiviteter som fått uppmärksamhet.   I djupaste hemlighet – så djup att de flesta svenskar än idag inte känner till detta - gjorde bröderna Marcus och Jacob Wallenberg nazisterna stora och – för familjen Wallenberg lukrativa - tjänster. 

Några politiska ställningstagande var det inte tal om för bröderna Wallenberg. Det var marknaden som gällde. Det avgörande var vilka marknader man kunde exploatera för att föra hem pengar till familjen och Enskilda Banken.

Rochelle Wright gjorde i sin bok ”The Visible Wall: Jews and Other Ethnic Outsiders in Swedish Film” reflektionen att “svenskarna varit måna om att hålla minnet av Raoul Wallenberg, de vita bussarna och andra heroiska dåd levande medan Sveriges antisemitiska förflutna trängs bort. 

 

Sverige och Wallenbergs var Nazitysklands viktigaste handelspartner

Bröderna Marcus och Jacob Wallenbergs kontaktnät och kompetens gjorde dem till en nationell resurs som regeringen Hansson inte hade råd att avstå från eller ens komma på kant med. Det var självklart att de fick sköta krigshandeln när Hitlers arméer började sina härjningståg.

Samlingsregeringen och näringslivet kompromissade under kriget med ondskan själv. Tyskland fick nästan allt det begärde.  Potentiella handelsmarknader och drömmen om en roll i världspolitiken har alltid varit – och är - betydligt viktigare riktmärken för svenska politiker än politisk anständighet och moralisk resning. Det svensk-tyska handelsutbytet med Nazityskland, som var ett av de mest betydande i världen och störst i Europa.

Jacob Wallenberg var en av regeringens ledande krigshandelsförhandlare, utsedd redan hösten 1939.

Från första stund och in i det sista gjorde storföretagen – som i allt väsentligt styrdes av staten och bröderna Wallenberg – stora vinster på export till Hitlers vapensmedjor. . Tysklands militära insatser var direkt beroende av svenska politikers och företagsledares samarbetsvilja. Den mest sårbara punkten i Tysklands krigshushållning var dess beroende av kullager och järnmalm från Sverige. Svenska företag bidrog bl. a till tillverkningen av tyska kanoner, stridsvagnar, granater, slagskepp mm. Såväl LKAB som Gränges sålde järnmalm till Nazityskland. 1940 beräknades den svenska järnmalmen uppgå till 11,5 miljoner ton av Tysklands totala förbrukning på 15 miljoner ton. Enbart under juli 1940 levererade LKAB 1 077 211 ton järnmalm till Tyskland.

Svenska kullagerfabriken, SKF badade i pengar. 1938 sålde SKF kullager för sju miljoner kr till nazisterna. 1943 hade summan mångfaldigats till 60 miljoner!   Mot slutet av 1943, då många av Tysklands egna kullagerfabriker låg i ruiner, ökade exporten ytterligare, vilket ledde till skarpa fördömanden från de allierade. ”Hela vår bomboffensiv nullifieras” konstaterade t ex den amerikanske flyggeneralen Carl Spaatz. 

Joseph Goebbels skrev i sin dagbok den 28 januari 1942: ”Sverige har gjort mer för vår krigföring än vad man vanligen antar… De håller visserligen fast vid sin neutralitet men på ett sätt som i hög grad är till vår fördel.”

 

Bröderna Wallenberg – bulvaner åt den tyska krigsindustrin

  Vi tjänade kopiöst på kriget som hjälpte oss att bli Europas rikaste land. Privat och statligt blandades ihop på ett halsbrytande sätt och Sverige blev en koncern med statsministern som styrelseordförande och bröderna Wallenberg som vd:ar” har professor Gunnar Adler-Karlsson konstaterat.

Eftersom England drev en blockad mot Tyskland måste tillstånd för export inhämtas från England. En handelsdelegation under ledning av Marcus Wallenberg sändes till London. Samtidigt sändes en annan delegation under ledning av Jacob Wallenberg till Berlin.

Förhandlingarna blev lyckosamma för Sveriges del.  England gick med på att Sverige skulle hålla tysklandsexporten på förkrigsnivå d.v.s. sju miljoner ton järnmalm under 1940. Men i hemlighet lovade Jacob Wallenberg att leverera 10 miljoner ton i utbyte mot kol och vapen.  Den svenska pressen uppmanades att behandla ” de lyckade förhandlingarna med diskretion”!

Samtidigt som bröderna Wallenberg utnyttjade regeringen utnyttjade de sin ställning för sina egna företags räkning - de blev krigsprofitörer i jätteformat.” (1) 

 

Familjen Wallenberg gav svenska krediter till Nazityskland

DN Debatt den 15 februari 2009 skrev historikern och ambassadören Krister Wahlbäck och arkivarien på Regeringskansliet Bo Hammarlund att ”finansminister Ernst Wigforss i april 1941 i hemlighet gav klartecken för en stor bankkredit till Hitler-Tyskland. Trots starka invändningar från UD godkände Wigforss lån som subventionerade Tysklands folkhushåll d.v.s. grunden för dess krigföring. Krediterna ökade Sveriges export till Tyskland, vilket var betydligt viktigare för tyskarna än den omstridda permittenttrafiken.

Wahlbäck och Hammarlund hänvisade till ett brev från bankdirektör Ernst Herslow på -Enskilda Banken. Brevet – som f ö aldrig registrerades i föreskriven ordning - sammanfattade ett samtal Herslow haft med Jacob Wallenberg och Wigforss samma dag. Mötet handlade om att Herslow och hans bank ville få Wigforss syn på ett önskemål från tyska redare att beviljas en svensk bankkredit på 40 miljoner kr för de förskottsbetalningar som måste göras till svenska varv som byggde fartyg – s.k. ”fiskebåtar” - åt dem.[1][1]

Wallenberg hade enligt riksbankschefen Ivar Rooths[2][2] anteckningar redan den 28 mars 1941 - tre veckor innan mötet med Wigforss - frågat om ”Riksbanken hade något emot att de svenska bankerna lämnade nazisterna en viss kredit i samband med deras båtbeställningar.” Det gällde alltså ”båtar” – inte krigsfartyg!

Det hade inte Riksbanken och de svenska varven kunde därmed fortsätta att bygga fartyg åt tyskarna till britternas stigande irritation. De trodde givetvis inte ett ögonblick på att det rörde sig om några ”fiskebåtar” konstaterade Krister Wahlbäck och Bo Hammarlund.

 

Wallenbergs tvättade naziguld

På sidan 153 i boken ”Affärer till varje pris” av de holländska forskarna Gerard Aalders och Cees Wiebes avslöjas familjen Wallenbergs och Enskilda Bankens hemliga stöd till tyska storföretag, banker och kreditinstitut i utlandet som handlade med värdepapper som stulits från judarna.

Det guld nazisterna stal från judarna deponerades för SS:s räkning genom ett hemligt avtal mellan Heinrich Himmler och den tyske riksbankschefen Walter Funk på ett särskilt konto under täcknamnet ”Max Heiliger.” [3][3]

När Tyskland fick svårt att betala för järnmalm och kullager till Hitlers kanoner betalades detta med ”smittat guld” till Riksbanken och Enskilda Banken. Man köpte även ”smittat guld” - vigselringar, klockor, tandguld mm – trots att man visste att det stulits från judar i de ockuperade länderna och från förintelsens offer.




[1][1]  Torsten Carlsson: ”Skandinaviska Banker i näringsliv och samhälle 1939 – 1971
[2][2]Ivar Rooth  var inte bara riksbankfullmäktiges ordförande utan framför allt  Wigforss’ statsekreterare och betrodde närmaste man” Krister Wahlbäck & Bo Hammarlund, DN Debatt 15 februari 2009
[3][3]  William L Shirer. Det tredje rikets uppgång och fall,   Forum 1984

 

Wallenbergs – bulvaner åt tysk rustningsindustri

Familjen Wallenberg ordnade så att nazipengar kunde tvättas rena genom att de ställde upp som bulvaner för tyska företag” konstaterade Stefan Swärd och Anders Robertsson i Världen Idag den 26 januari 2007.

Enskilda Banken hjälpte bl. a storföretaget Bosch - som stod för en betydande del av den tyska rustningsindustrin - att behålla kontrollen över sina dotterbolag utomlands genom att köpa aktier med återköpsrätt. Bl. a var köpet av Boschs amerikanska dotterbolag känsligt, eftersom det rörde sig om ett bulvanförfarande.

Wallenbergs agerade således bulvan åt den tyska rustningsindustrin.  Bosch var ett av de tyska företag som visste att de – om de lierade sig med Wallenbergs Enskilda Bank - skulle de få tillbaka sina tillgångar efter kriget.

 

Jacob Wallenberg ville inte störta Hitler

Den f d överborgmästaren i Leipzig och under tre år chefen för Hitlers priskontrollnämnd Carl Gördeler bröt med nazisterna 1936 p.g.a. deras återupprustning och antisemitism. Han beslöt att sätta stopp för Hitler. Han träffade ofta Marcus och Jacob Wallenberg minst ett tiotal gånger i Stockholm.

Vid ett samtal i april 1942 med Jacob Wallenberg uppmanade Gördeler denne att ta kontakt med Churchill.  Gördeler och hans sammansvurna ville på förhand få en garanti från premiärministern att de allierade skulle sluta fred med Tyskland om Hitler och naziregimen störtades. Wallenberg ville inte medverka och svarade undvikande att ”en sådan garanti efter vad han visste om den brittiska regeringen var omöjlig att utverka”[1][4]

I februari 1943 bad Gördeler än en gång Jacob Wallenberg om stöd för att störta

Hitler: ”vi planerar en kupp mot Hitler i mars.”  Det rörde sig om ”Operation Blixt” som utarbetats av general Friedrich Olbricht och general von Tresckow. Vad hr Wallenberg svarade den gången framgår inte i William L Shribers bok. Men med tanke på familjen Wallenbergs nära och lukrativa kontakter med Nazityskland var svaret förmodligen ett nej.  Detta bekräftas i ett något svårtytt brev från Jacob Wallenberg till svenska UD, där han uttryckte sin oro för att ett agerande från familjens sida kunde missuppfattas ”Illvilliga personer kunna utmåla oss som ombud för tyskarna som endast vill rädda dem från en säker undergång.[2][5]

 

Wallenbergs och IG Farben

Med hjälp av kemiföretaget IG Farbenindustrie lyckades Hitler nästan erövra världen. 

IG Farben är skyldiga till illdåd utan motstycke i historien – bl. a tillverkade företaget Zyklon B – den giftgas som användes i gaskamrarna. Företaget ägdes och dominerades av kända judar: Max Warburg, Kurt Oppenheimer, Arthur von Weinberg, Otto von Mendelsohn-Barthody .m fl. [3][6] Wallenbergs var företagets representanter i Sverige.




[1][4] William J Shrier: Det tredje rikts uppgång och fall,   del 4  Den allierade invasionen av Västeuropa och försöket att döda Hitler”, sid  132-133
[2][5]  Gert Nylander, arkivarie i SE-banken förlägger  i Månadsjournalen 7:1999   mötet till  maj 1943 och påstår att det gällde Gördelers begäran att  Jacob Wallenberg skulle kontakta Churchill . Enligt William L Shriber rör det sig om  två olika möten i april 1942 och februari 1 943. 
[3][6]  Joseph Borkin: Hitler och IG Farben, Tidens Förlag 1979

 

Axel Odelberg konstaterade i sin anmälan den 30 juni 1997 Jean Zieglers bok Die Schweiz, das Gold und die Toten att ”Sverige liksom Schweiz lyckades hålla sig utanför kriget med hjälp av den hållning som i högtidstalen stolt kalla ’väpnad neutralitet’ men som i högre grad bestod av ryggmjuk anpassning till Hitler.”

Den 2 april 1996 skrev Niklas Ekdahl i Expressen: ”Sverige var både i tanke och handling en naiv medbrottsling till historiens värsta brott.

Familjen Wallenberg levde under - och även i hög grad efter - kriget verkligen upp till sitt valspråk ”Esse non videri” d.v.s. ”att verka men inte synas verka.” 

 

Wallenbergs och ”de ofria orden tid

Marcus Wallenberg uppmanade 1940 Torgny Segerstedt att ”hålla igen med kritiken av Tyskland.” Därefter följde slag i slag en mängd inskränkningar i tryckfriheten med bl. a beslag och indragningar av Segerstedts tidning. Det mest ökända censuringreppet kom den 12 mars 1942 då GHT:s  förstasida hade ett gapande hål under rubriken ”I norska fängelser och koncentrationsläger.” [1][7]

 

Wallenbergs ”lydde bara order”

Informationen om familjen Wallenbergs förehavanden under kriget är fortfarande knapphändig. Eftersom familjen och dess hantlangare haft behov av att visa upp ett betydligt mer ärofyllt förflutet har Raoul Wallenberg kommit väl till pass.

När Raoul Wallenberg i olika förhör hävdade att ”hans operationer i Europa uteslutande betingades av idealism” hånlog med största sannolik förhörsledarna.

I en intervju i SVT för några år sedan försökte Peter Wallenberg bortförklara familjens handlande under kriget: ”Det var inte en fråga om rätt eller fel – det berodde på omständigheterna – det var vad du tvingades göra.”  Wallenbergs lydde – m a o – enligt känt mönster bara order!

Raoul Wallenberg International Airport!!  Kommentarer överflödiga.




[1][7] Kenne Fant: Torgny Segerstedt, 2007

 

 

ISM

 

Källor:  William L Shirer,: Det tredje rikets uppgång ochf all,  1984,  Gerard Aalders och Cees Wiebes: Affärer till varje pris, Jean  Ziegler: Die  Schweiz, das Gold und die Toten, 1997, Ruben Agnarsson ”Sverige, guldet och sveket” Magazinet 13 juni 1997, Gunnar Richardsson De mörka årens glömda politik, 2004, Ulf Nilsson Sverige – sluten anstalt,  Fil dr Stefan Swärd och Anders Robertsson ”Sveriges medansvar till förintelsen Världen Idag 26 januari 2007, Mats Bergstrand: ”Nygammalt dokument” DN 3 mars 2009, Torsten Carlsson: ”Skandinaviska Banken i näringsliv och samhälle 1939-1971 , Krister Wahlbäck & Bo Hammarlund, ”Hemlig svensk kredit till Hitlers Tyskland”, DN Debatt 15 februari 2009

 

*

1 kommentar:

  1. Granska gärna även Wallenbergarnas invovering i den kriminella maffian Bilderberggruppen.

    SvaraRadera