söndag 24 februari 2013

Svenska chefer är en tillgång för välfärden 2


Gunnar Wetterberg

SACO



”Svenskar chefer är en tillgång för välfärden” 2

 

Tack för Ert ”svar” på mitt första brev. Ni säger att Ni inte försvarar beteendet hos de chefer jag tog som exempel på den svenska chefskulturen. Är det möjligen några av nedanstående chefer Ni försvarar i Er panegyriska hyllning till de svenska cheferna?

 

Chefernas inkompetens kostar skattebetalarna miljardbelopp

Vattenfalls miljardlek med våra skattemedel

 

Vattenfalls förvärv av holländska Nuon Energy 2009 kvalar - i hård konkurrens - in som den sämsta svenska storbolagsaffären någonsin.  Företagets dåvarande vd Lars G Josefsson – som de facto var operativt ansvarig för köpet av Nuon - svär sig fri från allt ansvar för den affär, där miljarder av skattebetalarnas pengar kastades i sjön.

 

Priset var uppåt 30 miljarder för högt. Dessutom kan kompetensen hos Vattenfalls chefer ifrågasättas. Andreas Cervenka konstaterade i SvD att ”Vattenfall är och förblir en osäkrad handgranat: elprisuppror. Kvarglömda skiftnycklar i kärnkraftverk, byar som flyttas i jakt på smutsig brunkol, floppade gummiträdsprojekt i Liberia och dyra fallskärmar.”

 

Det är givetvis oacceptabelt att övermodiga chefer som vill motivera sin omotiverat höga lön genom risktagande helt utan kostnadsansvar får härja fritt med våra skattepengar.

 

Verkställande direktör u p a

Högste chefen Lars G Josefsson svor sig fri från allt ansvar för affären: ”Det togs inte upp med mig” och ”Det bedömdes inte ha den betydelsen att det skulle läggas fram för mig” sade Josefsson till SvD.  En normalbegåvad höna inser givetvis det orimliga i att högste chefen skulle varit ovetande om en affär på 97 miljarder skattekronor och om att företaget tog orimliga risker med skattebetalarnas pengar.

 
 
 
  Den 8 februari avslöjade SvD att Vattenfall måste betala ytterligare 28 miljarder skattekronor, trots att värdet på bolaget rasat med 15 procent.
Kanslirådet och statens representant i Vattenfalls styrelse Victoria Aastrup var synnerligen kritisk till affären och pratade kvällen den 16 oktober 2008 med Lars G Johansson om detta.  Vattenfall ska inte lägga bud på Nuon. Och inte på något annat stort bolag heller. Det är ägarens åsikt, punkt slut.[1][1]Budskapet kunde knappast missförstås.
 
Aastrup var även i ett mejl till bl. a statssekreterare Ola Alterå kritisk till att ”Vattenfallsdirektören försökte kuppa in ett beslut i frågan.”  Enligt Näringsdepartementets bedömning var förvärvet av Nuon nära 30 miljarder för dyrt.
Av mejlet framgick också att Lars G Josefsson ansåg att ägarens njugga inställning var ”mycket negativt för bolaget.” Detta går knappast ihåg med Josefssons lögn att affären ”inte togs upp med mig.”
 
Intern kritik mot den för skattebetalarna kostsamma Nuon-affären tystades ner av Vattenfalls ledning. En uppgiftslämnare sade i SvD den 19 februari att ”Josefsson gick t o m ut och sade att om man inte stödjer affären kan man sluta på bolaget.”
 


[1][1] Andreas Cervenka, SvD den 9 februari 2013 ”Beslutet fick inte se ut som -  ett beslut
 
 

Dåvarande näringsminister Maud Olofsson inkompetensförklarade ”välfärdstillgången” imperiebyggaren Josefsson: ”sanningen är att Vattenfall hade på tok för mycket pengar för att ha någon som Lars G Josefsson som vd.” [1][2]  Någon kommentar, hr Wetterberg?



[1][2] SvD 20 februari 2013

 

Imperiebyggaren Lars G Josefsson

 

Den 8 februari skrev SvD:s marknadsanalytiker Per Lindvall: ”Det är mycket svårt att förstå vd Lars G Josefssons förvärvsiver. Det var ju inte bara Nuon Vattenfall hade i kikaren utan även British Energy. Ingen har lyckats förklara vilka samordningsfördelar som finns mellan att äga och driva svenska vatten- och kärnkraftnät och elnät, och att äga holländska gaskraftverk och tyska kolkraftverk. Ingen kan väl hävda att Vattenfall fått ut några märkbara samordningsfördelar mellan sin svenska och tyska verksamhet.”

 

När imperiebyggaren Josefsson 2008 ville köpa British Energy med hjälp av fixaren PG Gyllenhammar sade ägarna bestämt nej: ”Det var en fullständigt idiotisk affär och jag undrar verkligen hur Lars G Josefsson tänkte” sade Maud Olofsson i SvD den 9 februari. Vattenfall ville även lägga bud på flera andra bolag bl. a holländska Essent – internt kodnamn ”Orange.”

P.g.a. Nuon-affären – kodnamn ”Grape” - och andra dåliga affärer måste Vattenfall spara och 2000 jobb hotas p.g.a. chefernas inkompetens och ansvarslöshet.

På vilket sätt är en chef som köper ett energibolag för 100 miljarder och låter skattebetalarna ta risken ”en tillgång för välfärden”, hr Wetterberg?

 

Vattenfalls dåvarande styrelseordförande Lars Westerberg har föga förvånande drabbats av partiell minnesförlust och minns inte om han fick någon varning från näringsdepartementets tjänsteman Elsa Widding om att köpet av Nuon var för dyrt:

 

 Hon hade åsikter om mycket, kanske om det här också.”  Westerberg ångrar inte förvärvet av Nuon: ”det är ingen idé att ångra sig. Idag förstår jag att man kan tycka att det var ett högt pris.

Även regeringschefen – statsminister Reinfeldt – svär sig fri från ansvar och ”svajar omkring med beskeden om beslutsfattandet.  Det är en stor politisk felbedömning, och politiker sitter på sina poster just p.g.a. sin skicklighet i att göra politiska bedömningar” skrev P J Anders Linder i en ledare i SvD.   Den ”skickligheten” hos Sveriges ”välståndstill-gångar” finns det som synes alltför många anledningar att ifrågasätta.

 

En liten kuriositet i sammanhanget: Vattenfalls nuvarande vd och koncernchef sedan 2010 Öystein Löseth var vid tiden för den katastrofala affären vd för Nuon Energy: I motsats till Lars G Josefsson erkänner Löseth: ”Jag var involverad hela tiden som ansvarig vd där nere.”  Han medgav även på SvD Näringsliv den 13 februari att ”Vattenfall betalade för mycket för Nuon.”

 

Girigheten hos de statliga bolagscheferna avslöjades än en gång när Vattenfalls vd Lars G Josefssons miljonfallskärm blev känd.  Styrelseordföranden Westerberg hade godkänt vännens fallskärm på 12 miljoner skattekronor, trots att Josefsson enligt sitt anställningsavtal inte hade rätt till ersättning efter sin pensionering.

 

 Lars Westerbergs sparkades sedan det uppdagats att han underlåtit att informera regeringen om fallskärmen, men Josefsson fick givetvis behålla sina 12 miljoner. [1][3] Gissningsvis fick även Westerberg ett guldkantat avgångsvederlag. Något annat vore ju otänkbart på den nivån.



[1][3]  DN den 22 mars 2011

 

Öystein Löseth -vars anställning löper ut 2015 - har givetvis också ett guldkantat pensionsavtal. Han kan gå i pension vid 57 år och får ut 19 miljoner av skattebetalarnas pengar i pension. Regeringen tycker att ”avtalet följer riktlinjerna.” Maud Olofsson var som chef för Näringsdepartementet ansvarig för de statliga bolagen när avtalet skrevs.  Det är ytterligare ett bevis för att Olofsson inte haft kontroll och att styrningen av de statliga företagen varit otillräcklig” konstaterade socialdemokraternas näringspolitiske talesman Lars Johansson i DN den 8 april 2011.

 

I april 20011 avslöjades att Vattenfalls tyska toppchefer Klaus Rauscher och Hans-Jürgen Cramer som sparkats 2007 fått fallskärmar värda över 80 miljoner kr.  Samtidigt avslöjades ytterligare avtal med tidigare tyska chefer värda tiotals miljoner skattekronor.

 

På vilket sätt, hr Wetterberg, är dessa chefer ”en tillgång för välfärden”?

 

Välståndstillgången Filippa Reinfeldts usla affärer

 

Chefen fru Filippa” i Stockholms landsting sålde ut sjukhus till vrakpris och åsamkade Stockholms skattebetalare enorma förluster. Hon och landstingskollegan Maria Wallhager (fp) sålde vårdcentralen Serafen för knappt 700 000 kr. Kort därefter såldes den vidare till vårdkoncernen Capio för 20 miljoner kr!

Har något ansvar utkrävts? Givetvis inte. Hon heter ju Reinfeldt i efternamn.

 

53-åriga Wallhager fick 2011 hela 650 000 kr i politikerpension som belöning för sina insatser i den skandalösa försäljningen.

 

I stället för att göra usla affärer borde sjukvårdslandstingsrådet Reinfeldt ägna sig åt missförhållandena och bristerna  i sjukvården. Hon borde t ex ta itu med att verkställande direktören vid landstingsägda Danderyds sjukhus Stefan Jacobson systematiskt sätter patientsäkerheten ur spel och misslyckats med att organisera flödena på akuten och överbeläggningarna på avdelningarna.

På vilket sätt är landstingschefer som gör urusla affärer med skattebetalarnas pengar ”en tillgång för välfärden?”

 

Mutskandalerna i Telia

 

Riksenhetens mot korruption granskning av Telia Soneras licensaffärer för ca två miljarder skattekronor i Uzbekistan 2007 ledde till att två höga chefer - koncernchef Lars Nyberg och styrelseordförande Anders Narvinger - misstänktes för mutbrott.

 

Välståndstillgången ” Nyberg sade upp sig och Narvinger fick sparken. Det enda Nyberg hade att säga om mutanklagelserna var att han inte var anställd i Telia när muthärvan började.   En av Telias storägare avfärdade denna bortförklaring och tolkade utspelet som att Nyberg ”kanske skulle offra underhuggaren som varit ansvarig för affärerna i Uzbekistan.[1][4]

 

Även vice vd Per-Arne Blomquist och IR-chefen Andreas Ekström pressades av medierna att kommentera sina roller i muthärvan. Telia hyrde in en PR-konsult för dyra pengar för att ”hantera krisen” och gjorde en intern utredning av affärerna.

 

Telias nya styrelseordförande Marie Ehrling har själv erfarenhet av mutbrott från sin tidigare tid på företaget. Hon och dåvarande vd:n Anders Igel åtalades för bestickning i samband med att chefer – ”välståndstillgångar” – från näringslivet oh offentlig sektor bjudits in till ”en produktpresentation och en föreställning av musikalen ”Mamma Mia. 

 

Givetvis frikändes de – de var ju ”välståndstillgångar.

Ehrling sade i DN den 7 februari 2013 att ”jag ser det som en erfarenhet att ha varit med i en sådan process.  Äntligen en kompetent chef med en ”erfarenhet” som hon uppenbarligen får stor nytta av i Telia Sonera.

 

På vilket sätt är Telias chefer – som tillfogat skattebetalarna miljardförluster – ”en tillgång för välfärden”, herr Wetterberg?

 

ISM

 

*



[1][4] Expressen 1 februari 2012