lördag 23 februari 2013

Svenska chefer är en tillgång för välfärden 1


Gunnar Wetterberg 

Saco



 

”Svenska chefer är en tillgång för välfärden1

 

 I Er kolumn ”Svenskachefer är en tillgång för välfärden i Expressen den 28 januari skriver Ni: ”I skolan lärde vi oss om Sveriges naturtillgångar, om malm och skog och vattenfall.  Men en av våra viktigaste konkurrensfördelar är en kulturtillgång: den svenska chefskulturen.”
 
I Er plattitydparad påstår Ni vidare att ”det är cheferna som har nyckeln till framtidens välfärd, från näringslivets intjäning till den offentliga sektorns drift.”
 
Med tanke på all den inkompetens, brist på ansvartagande, girighet, korruption och rena bedrägerier med skattemedel som är kännetecknande för den svenska chefskåren tycks alltför många chefer ha tappat – eller slarvat - bort den nyckeln för gott.
Förra året avslöjades några av dessa ”välfärdstillgångar” som slarviga, omdömeslösa, oansvariga och partyglada manipulatörer med en vidlyftig representation för skattebetalarnas pengar. DN:s granskning visade bl. a på omfattningen och svajigheten i chefernas redovisningar och hur de gång på gång valt att grovt missbruka offentliga medel d.v.s. skattebetalarnas pengar. På vilket sätt är dessa chefer ”en tillgång för välfärden?
En generaldirektör eller statlig vd bör givetvis se som en huvuduppgift att värna om medborgarnas pengar. Det är oacceptabelt att fonderade forskningsmedel används för dyra fester på Grand Hôtel och i Stadshuset, orimligt påkostade personalfester, alkoholförråd för de anställda mm.
 
Ett litet urval exempel på den osunda representationskulturen i offentlig verksamhet
 
Välfärdstillgång 1 Tillväxtverkets GD Christina Lugnet
 
Efter att Tillväxtverkets chef slösat bort 7,5 skattemiljoner på s.k. ”interna seminarier och representation” och nio miljoner på ”intern utbildning och andra konferenser” stod det klart att verket måste ha Sveriges mest utbildade personal. 
 
Dock gällde denna omfattande utbildning uppenbarligen inte fru generaldirektören själv.  Hon hade som GD inte ens lyckats lära sig att fri kost är en skattepliktig förmån och därför varken betalat någon förmånsskatt för mat och dryck eller arbetsgivaravgift för förmånerna.  Ett minimikrav på en verkschef måste givetvis vara att hon/han känner till såväl Skatteverkets regler som den egna verksförordningen.
 
Bland ”seminarierna” kan nämnas en galamiddag på Grand Hôtel i maj 2012 och en lång rad andra trivselaktiviteter som vistelser på slott, herrgårdar, vin- och chokladprovningar, skoter- och skidåkning med liftkort i Åre, SPA-behandlingar, utflykter i skärgården med ribbåt, kajakpaddling, segwayflygning mm.
 
Om galamiddagen - förlåt ”seminariet” - på Grand Hôtel för 1 071 170 skattekronor sade ”chefen fru Christina” i DN: ”Det fanns väl att man tänker så här, oj så fint ställe med tanke på att man tagit offert och att man fick bästa priset här.”  Detta svamlande visade sig vara en medveten lögn.
 
Lugnet försvarade sig i DN den 30 juli med att ”jag granskar ju inte varje detalj. Det kan finnas ett och annat som slunkit igenom.” Bland det som ”slunkit igenom” utöver middagen på Grand Hôtel var bl. a en vinprovning på Högberga gård för 20 000 kronor.
  Men det var” enligt Lugnets fortsatta svammel ”ingen riktig vinprovning utan mer som ett studiebesök. De hade börjat tillverka vin. Så egentligen fick vi se hur de gör, sen om vi fick en fingerborg vin var för att se..:”
 
20 000 skattekronor för 40 ”fingerborgar vin” kan man som finansiär av det s.k. studiebesöket tycka är ganska dyrt.

Enligt Lugnet var ”vinprovningen ett rent undantag.” Dock hade minst fem ytterligare vinprovningar – eller ”studiebesök” - samt en chokladprovning med diverse drycker för 50 000 skattekronor ”slunkit igenom.

 

Annat som ”slunkit igenom” som ”seminariekostnad” var inköp av starköl på Systemet.

 

”Har man sagt produktivitet har man sagt chefer. Det är de som har ansvaret att locka fram förnyelse och bättre hushållning med resurserna.” Var det inte så Ni skrev i Er kolumn?

 

Christina Lugnet hade misskött sitt chefskap så grovt att hon fick sparken – eller på politikerspråk ”blev entledigad” och belönades med full lön utan motkrav - 91 000 kr/månaden - fri bostad i Stockholms innerstad och fyra fria hemresor till Haparanda i månaden under tre år. Notan på fyra miljoner kronor skickas givetvis till skattebetalarna.  Dessutom lär hon ha fått behålla sitt årskort för fria flygresor värt 171 425 kr.

 

I stället för denna frikostiga belöning för att ha misskött sitt uppdrag borde Lugnet ha blivit återbetalningsskyldig av de skattemedel hon förskingrat. I en enkät i Expressen svarade 99 procent nej på frågan om ”det är rätt att en GD som avgår får behålla sin lön?

Det lögnaktiga stolpskottet Lugnet var f ö känd i Haparanda för att ha styrt kommunen med ”glitter och glamour.”

 

På vilket sätt är Christina Lugnet ”en tillgång för välfärden”, hr Wetterberg?

 
 
Välfärdstillgång 2.  Stiftelsens för strategisk forskning vd Lars Rask
 
SSF:s entydiga uppdrag är att finansiera forskning inom medicin, teknik och naturvetenskap. SSF har en PR-budget som vida överstiger storleken på många av de forskningsprojekt den fördelar.
 
Stiftelsens ”välfärdstillgång” generaldirektör Lars Rask städslade festfixaren Micael Bindefeld för 9, 5 miljoner skattekronor för att bl. a fixa en kopia av Nobelfesten i Blå Hallen i syfte att ”föra ut forskning och forskningsresultat sant göra stiftelsens verksamhet mer känd. 
 
Nobelmiddagen” den 11 september 2009 har onekligen gjort stiftelsen känd – eller snarare ökänd – p.g.a. mörkade fakturor, tvivelaktig bokföring, bristande upphandling, löpande abonnemang på Bindefelds fixartjänster mm. Givetvis bokfördes ”Nobelmiddagen” som ”informationsprojekt.”  I ”informationsprojektet” ingick bl. a inbjudningskort i plexiglas för 185 000 kr, ballonger för 174 243 kr, blomsterarrangemang för 138 246 kr.
Hur ser en chef ut i huvudet som kan få för sig att dylika excesser är OK?  Har hr Wetterberg möjligen några teorier?
 
 
  Lars Rask hade ingen som helst kontroll över vad SSF ”fått” för Bindefelds 9,5 miljoner – specifikationer har inte diarieförts; de har mörkats eller försvunnit. ”Jag kan inte hitta dem” sade hr Rask i DN och tillade: ”vi har ordning på praktiskt taget allt.”  Uppenbarligen med undantag för 9, 4 miljoner skattekronor.  Hr Rask försvarade excesserna med att ”det är någon promille av SSF:s budget som gått till festande.”  En forskare konstaterade dock något lakoniskt att ”hade jag fått Bindefelds nio miljoner att forska för i stället hade vi kunnat gå på vattnet vid det här laget.”
   Totalkostnaden för galamiddagen var 2 700 000 skattekronor: mat – 735 480, avec -25 725 kr, underhållning – 125 000 kr, fotograf 24 372 kr, ”mattor och golv” d.v.s. röd matta i Stadshusets entré. - 41 250 kr,  hyra av Blå hallen och Gyllene salen – 224 110 kr  mm.
Chefens inkompetens framkom bl. a genom att han låtit sig blåsas av hr Bindefeld, vilket avslöjades av Staffan Heimerson i AB den 25 augusti 2012.  Enligt Karl Bross, ansvarig för uthyrning av Stadshuset är hyran för Blå hallen 52 000 kr och för Gyllene salen 55 0000 d.v.s. 107 000 kr. Hyr man både rabatteras priset till 98 000 kr. SSF fick även betala överpris för inbjudningskorten i plexiglas.
 
 Enligt plexiglasspecialisten Hasse Westin borde kostnaden ha legat på ”25 spänn per kuvert.” Heimerson räknade fram en kostnad på ca 20 000 kr. i stället för Bindefelds 185 000 kr.   Hr Bindefeld tog även ut ett kraftigt överpris för ballongerna. Normalpriset för 1 000 heliumballonger är 4 000. Heimerson räknade ut att man för de 174 243 Bindefeld debiterat SSF borde de ha fått 34 599 ballonger, vilka tätt packade skulle kräva ett utrymme på 950 kubikmeter.
 
 Jag har föreslagit SSF att satsa på ballongforskning vilket förmodligen skulle bidra till den ”excellens, kvalitet och innovation” hr Rask påstår att SSF står för.  Ett forskningsprojekt skulle – som en bildinsändare i DN föreslog – kunna vara att beräkna ”hur många heliumballonger man får plats med i Blå hallen för att Stadshuset ska lyfta.”
Lars Rask har fått vara kvar som GD för SSF. Det fanns tydligen ingen ledig vilstol åt honom på regeringskansliet.
Konkurrensverkets chef Dan Sjöholm var bekymrad över ”den mediala storm som varit. Varje gång det skriva på det här sättet påverkar det synen på myndigheterna på ett negativt sätt.”  Det faller uppenbarligen inte hr Sjöholm in att om myndigheterna och deras chefer skötte sina uppdrag skulle det inte bli några ”mediala stormar” eller skrivas ”på det här sättet.  För att ett drev skall uppstå krävs det att en räv springer före!
På vilket sätt är Lars Rask ”en tillgång för välfärden”, hr Wetterberg?
 
 
 
Välfärdstillgång 3.  Stiftelsens för Kunskaps- och kompetensutveckling vd Madelene Sandström
 
När KK-stiftelsens vd Madelene Sandström fyllde 50 år bjöd hon på fest för 103 745 kronor.  Notan skickade hon som den ”välfärdstillgång” hon är till skattebetalarna. I de skattefinansierade festligheterna ingick bl. a mingelmusik för 3 000 kr, ljussättning 6 500 kr, två underhållare 55 000 kr, middag 35 972 kr mm.
Förmodligen bokfördes chefens 50-årsfest som ”kunskaps- och kompetensutveckling.”
 
Bindefelds konkurrent i festfixarbranschen, KK-stiftelsens kommunikationschef Ulf Halls (bort)förklaring var att ”andra myndigheter och stiftelser spenderar pengar på att åka till politikerveckan på Gotland. Vi tycker det här är ett bättre sätt att träffa viktiga personer på.”
 
Enligt Skatteverket skall ”50-årsdagar ses som privata kostnader.”
KK-stiftelsens förskingring av skattemedel går långt tillbaka i tiden. Redan 2001 anordnades ”festernas fest” i Kungliga Tennishallen för 4 821 250  skattekronor.
”Det är de/cheferna/ som har ansvaret för att locka fram förnyelse och bättre hushållning med resurserna.” Visst var det så Ni uttryckte Er! Så jag förmodar att Ni kan förklara på vilket sätt Madelene Sandström är ”en tillgång för välfärden.”
 
Välfärdstillgång 4.   Vinnovas t f GD Göran Marklund
 
Vinnova har med högste chefens - t f generaldirektören Göran Marklund - goda minne spenderat skattemedel på interna konferenser och intern representation med bl. a vin- och chokladprovningar, lyxmiddagar på Grand Hôtel – tydligen ett populärt tillhåll för dessa ”chefer som har ansvaret för att locka fram förnyelse och bättre hushållning med resurserna.”
Konfronterad med excesserna och med att Vinnova vid flera tillfällen överskridit riktlinjerna för representation sade generaldirektör Marklund till DN att ”myndigheten följer sin policy för representation.” Ännu en lögnaktig och inkompetent GD som inte vet vad han gör. 
 
Belagd med lögnen sade hr Marklund att ”vi har uppenbarligen missat ett antal fall, det finns delar av organisationen som i så fall gjort missar.”
Som Ni så riktigt skriver är ”problemet är att cheferna ska räcka till för så mycket och så många.”
 
I maj 2010 var nio medarbetare på Noors slott med helpension i enkelrum till en kostnad av 3 487 kr per person och natt. Deltagarna unnade sig också chokladprovning ackompanjerad av sex olika drycker – bl. a Amarone och exklusiva portviner – till en kostnad av 7 500 skattekronor. Göran Marklunds kommentar var denna gång ”det låter ju konstigt att chokladprovningen skulle ha kostat 7 500 kr.
 
 Det låter inte som det skulle rymmas inom vår representationspolicy alls.”  Som sagt: det där med ”hushållning med resurserna” kan ju inte kan vara lätt när chefen ”ska räcka till för så mycket och så många.”  T ex för nio medarbetare på vinprovarbaluns på ett slott.
 
På vilket sätt är Göran Marklund ”en tillgång för välfärden” hr Wetterberg?
 
 Välfärdstillgång 5.  Mistras ”klang- och jubel” chef
 
Den statliga stiftelsen Mistra är ännu en myndighet vars ledningsgarnityr haft fingrarna djupt i den skattefinansierade syltburken. Förberedelserna för stiftelsens 20-årsjubileum 2014 påbörjades enligt årsredovisningen redan 2011 och skal bli en ”klang- och jubelfest:”
 
Även här har ”chefen ansvar för att locka fram förnyelse och bättre hushållning med resurserna.” Eller hur, hr Wettergren?
 
Välfärdstillgång 6.  Pensionsmyndighetens generaldirektör Katrin Westling Palm
 
  Samtidigt som pensionerna 2010 sänktes med i snitt 700 kr/månaden för alla svenska pensionärer slöt Westling Palm ett miljonavtal med eventfirman Blick Möteskonsult för en ”kick-off” för myndighetens personal.  Det bjöds på fördrink, middag med viner, inhyrd fotograf, levande musik och underhållning av bl. a Peter Jöback. Denna lyxversion av en ”kick-off” kostade Sveriges pensionärer och pensionssparare 3 500 000 kr.
 
Enligt deltagarna var det ”en lyckad tillställning” och Karin Westling Palm sade i Expressen att ”vi tycker det var väl använda pengar, vi har inte dåligt samvete för det här. Det var väldigt mycket mer än en fest.
På vilket sätt är Karin Westling Palm ”en tillgång för välfärden”, hr Wetterberg?
Välfärdstillgång 7 Säpos generaldirektör Anders Danielsson
 
En chef som verkligen hade kompetens och förmåga att ”räcka till för så mycket och så många” var Säpos f d GD Anders Danielsson som i juni 2011 anordnade en ”sprakande festkväll” för 5 300 000 av våra skattepengar.  Temat var James Bond och enbart dekoren kostade 400 000 kr. trerätters-middagen 500 000 kr och den förmodligen rörda fördrinken samt vinerna gick löst på 298 000 kr Till detta kom Nobelfestens husband storbandsorkestern Ambassadeur som spelade 007-musik iklädda smoking, ståuppkomikerna Sissela Kyle och Henrik Hjelt samt en inhyrd ”kändis” som dj.
 
På vilket sätt är Anders Danielsson ”en tillgång för välfärden”, hr Wetterberg?
Välfärdstillgång 8.  Filminstitutets vd Bengt Toll
 
AB avslöjade den 25 september 2011 en omfattande pengarullning vid statliga Filminstitutets internrepresentation och t f vd Bengt Tolls guldkantade förmåner som stred mot Skattverkets regler.  I april 2011 fick han t ex et årskort på SAS värt 124 000 kr.  Han fick även en löneförhöjning på 25 000 kr på ett bräde. Toll har lämnat oriktiga uppgifter om sina kostnader för en övernattningslägenhet och begärt avdrag för 110 000 kr trots att hyran bara var 65 000 kr.
 
Den 23 augusti 2011 fixade festfixare Toll en ”kick-off”-fest med lunch, middag och underhållning för 246 000 skattekronor.
 
Under ett besök i New York 2010 bjöd han hustru och två kollegor på middag på lyxkrogen Cesca. Notan för mat och fina viner på 3 000 kr betalade han med företagskortet. ”Två flaskor vin, de var jävligt dyra, det håller jag med om” sade Toll raljerande till AB.
 
När hr Toll bjöd hem några arbetskamrater handlade han hem vin och sprit för 2 342 kr och mat från finkrogen Francks kök i Göteborg för 2 900 kr. Kvittona skickades givetvis till Filminstitutets ekonomi avdelning.
 
Så var det med den chefens ansvar för ”hushållning med resurserna”! Ett generellt problem för dessa guldkantade chefer tycks vara att inte bara de utan även deras futtiga löner ”ska räcka till för så mycket.”
 
Än en gång: på vilket sätt är t Bengt Toll ”en tillgång för välfärden”, hr Wetterberg?
 
Välfärdstillgång 9.  Skatteverkschef uppmanar till skattesmitning = ”kompetensutveckling”
 
2011 gjorde Skatteverket en s.k. ”konferensresa” till Ystad havsbad. Den enda arbetsrelaterade programpunkten var tre timmars föreläsning. Resten av tiden ägnades åt rekreation och festande för 119 000 skattekronor. Ansvarig chef uppmanade festdeltagarna att rapportera tiden som ”kompetensutveckling.”
 
Förmodligen kände chefen i fråga inte till verkets regler för andra: ”Om inslaget av nöje och rekreation har en mer framträdande roll kan dock resan, helt eller delvis, betraktas som skattepliktig förmån för den anställde.” 
Skatteverkets östra region bjöd 2012 de anställda på konferens för 3, 4 miljoner skattekronor – i snitt 4 317 kr/person med tre glas vin till maten.  Underhållningen bestod av en ”På spåret”-lek med Ingvar Oldsberg för 100 000 kr.  Regionchef Lars Herder medgav till TT att ”det blev ett glas för mycket.” 
Välfärdstillgång 10.  AP-fondernas chefer lever lyxliv för pensionspengar
 
Cheferna - med vd Anders Wiklander i spetsen - vid AP-fondsägda fastighetsbolaget Norrporten, som till 100 procent ägs av Andra och Sjätte AP-fonden - d.v.s. till hundra procent finansieras med allmänt pensionskapital - har skyhöga löner. Många har över 100 000 kr i månaden. Dessutom åker de jorden runt med sina respektive – 2012 var de i Miami – för pensionspengarna. Vd:n för Sjätte AP-fonden Karl Swartling konstaterade i DN den 14 februari att det som avslöjats är ”oacceptabelt, direkt stötande och inte i linje med fondens värderingar och etik. ”Vi har hört det förut. Många gånger. Och varje gång frågar man sig: vilka ”värderingar”? Vilken ”etik”?
 
Problemet är att cheferna ska räcka till för så mycket och så många” var det inte så Ni skrev?
Avslutningsvis: på vilket sätt är Anders Wiklander och hans kolleger ”en tillgång för välfärden, hr Wetterberg?
 
ISM
 
*