REKLAM

fredag 4 januari 2013

Arbetslösa erbjuds jobb inom äldrevården 2




Ämne: Arbetslösa erbjuds jobb inom äldrevården 2

Inga krav på att kunna svenska

 

I intervjun i DN den 17 november 2012  om att ”arbetslösa erbjuds jobb inom äldrevården” svarade Ni på Mia Tottmars fråga om det är ett krav att ”kunna tala bra svenska” att ”det finns enheter inom äldreomsorgen som har ett stort behov av flerspråkighet.” 

 

 Vi vet vilka dessa enheter med ”stort behov av flerspråkighet är. Det är givetvis de etniska äldreboenden som växer upp som svampar ur jorden i ” socio-ekonomiskt utsatta områden” eller ”områden med sammansatt befolkningsstruktur” d.v.s. i invandrartäta områden/parallellsanhällen.

 

När det gäller främmande befolkningsgrupper framhålls i tid och otid hur viktigt det är för de gamla att få vård på sitt eget språk. Motsvarande gäller av någon anledning inte för etniskt svenska åldringar.

 

Att kunna flytande svenska när man har hand om dementa och/eller ofta multisjuka gamla är givetvis en självklarhet.  Endast strutsar och för de gamlas behov fullständigt blinda politiker kan undgå att inse detta.

 

Krav på svensktalande personal är rasistiskt

 

Tidigare DO Margareta Wadstein svarade i ett brev till en 85-årig kvinna, som krävde svensktalande personal, att ett sådant krav var ”främlingsfientligt, rasistiskt, diskriminerande och därmed straffbart.” 

 

Varför är det inte ”svenskfientligt, rasistiskt och straffbart” när invandrarna kräver vård på sina egna hemspråk?  Enligt Wadstein var det enda alternativet för den svenska kvinnan att avstå från hjälp: ”Skulle du vara beredd att avstå från hemvård som alternativ? Risken skulle nämligen vara att kommunen begår lagbrott om den tillmötesgår dina krav. 

Detta svar visar med all önskvärd tydlighet att svenskarna inte har samma rättigheter som invandrarna. Vart tog det vackra talet och inlärda mantrat om ”alla människors lika värde” vägen?

 
 
Vilka invandrar/stamspråk måste vi lära oss?
 
Eftersom det inte ställs några krav på att tala och förstå svenska i äldrevanvården vore jag tacksam om Ni ville pricka för de språk i denna lista över invandrarspråk/ stamspråk som jag - som idag är 75 år - bör lära mig så att jag snarast kan påbörja mina språkstudier för att kunna tala med mina s.k. vårdare när den dagen kommer:  acholi, afari/dankali,  akan/asante/fante,  aluf, amarinja, akan, amhariska,  arabiska,  arabiska, arameniska,assyriska, albanska, atjeh, aymara,  azeri/azerbaljani,  baluchtiska, bambara,  bangla/begaliska,  bassa bengali, bihari, bono, bosniska/kroatiska/serbiska, burmesiska, bulgariska, cebuanska/visayan, chauzho/fukinesiska/hainanesiska,
daginska,  dari, divhi, edo, ewe, fule, ga/gah, georgiska, gujarati, hindi,  ibo, illongo, ilokano,
joroba,  kalé, kamba/kikamba, kantonesiska, kazakiska, khmer, kikuyo/kuvo, kikongo, kinyarwanda/rwanda-runi, kirundi, koreanska, kroatiska, laotiska, lingala/rigala,  lovari/kalderari, luganda/ganda, luo, malayalami, mandarin, mandinka/malinka, makedonska, malaysiska, mongoliska,  maoriska/rotoro, marathi, nord-sydkurdiska, nepaliska, oromo/oromiska, pampangan, pastho,  persiska, punjabi, romani, rumänska,
saho, serbiska, sesotho/sotho, shona, singhalesiska, swahili, slovakiska, somaliska, swahili,  syriska, tagalog, tamilska, tamazight,  telugu., tigrinja/tigrinska, tigriska, tiguriska, tjetjenska,  tongaska, turkmeniska, twi, urdu, uigiriska, ukrainska, urmiska, uzbekiska, warai,  vietnamesiska, wolof, väst/öst-assyriska, wolof, yoruba   m fl.[1][1]
 
Invandrarna kräver och får vård på sina egna språk
Det finns som synes all anledning att misstänka att Ni med ”särskild språkkompetens” menar att invandrarna - i motsats till svenska åldringar - har rätt att kräva vård på sina egna språk.    Etniska svenskar tvingas försöka göra sig förstådda med personal som talar ingen eller i bästa fall obegriplig svenska.
 
Alliansens inlärda och ständigt upprepade men till intet förpliktigande mantra om ”valfrihet inom äldrevården” innebär uppenbarligen inte att våra egna gamla får välja om de vill vårdas av en icke svensk-talande somalier eller av en etnisk svensk.
 
Luis Narvarez, ordförande i Stödföreningen för äldre spansktalande i Stockholm konstaterade redan 2006 att ”den svenska vården inte är anpassad för de behov som finns hos den mångkulturella befolkningen.”
 
Dessvärre är den ”vård” som erbjuds etniska svenskar inte anpassad till ursprungsbefolkningens behov!
 
Narvarez underströk att ”det är oerhört viktigt att få tala sitt modersmål med sköterskor och läkare. Alla har rätt till en äldreomsorg där man kan göra sig förstådd på sitt eget språk.” 
 
Varför, Joakim Larsson, har inte etniska svenskar samma ”rätt att kunna göra sig förstådda på sitt eget språk”? Varför har de inte samma rätt till och behov av trygghet som invandrarna?


[1][1]  Källa: Skolverket: :Hemspråksundervisning i  svenska skolor. Listan är från år 2000.
 
 
 
Carla Gonzales från Chile är anställd i äldreomsorgen i Rinkeby. Hon sade i en artikel i DN under rubriken ”Mångkulturell vård för äldre” att ”jag tror att de känner sig tryggare när de har mig som talar deras språk. Det kan handla om detaljer som att jag vet exakt vilken skinka de vill att jag ska köpa.  Om sådana ”detaljer” blir våra egna gamla givetvis aldrig tillfrågade. Vilken skinka etniska svenskar skulle vilja ha är något de aldrig blir tillfrågade om, Sådana detaljer ingår ö h t inte i den ”valfrihet” Alliansen med Maria Larsson i spetsen skryter med.
 
Äldreboende ” med orientalisk profil”
 
I april 2012 startades ett äldreboende ”med orientalisk profil” i Huddinge. Där pratas det arabiska, persiska, turkiska och kurdiska.  Petra Sandberg, projektansvarig på Aleris sade i DN den 26 april att ”gamla måste ha en möjlighet att välja en vårdform där personalen talar ens förstaspråk.  Enligt Sandberg har man ”strävat efter att skapa en miljö som går att härleda till Orienten. /…/ Vi har utgått från den orientaliska kulturens färger och miljöer när vi inrett boendet.” 
 
Det har m a o kostats på ett sätt som en svensk åldring inte ens kan drömma om! 
Redan den 1 september 2010 slog Kavat Vård upp portarna till vård- och omsorgsboendet Persikan, där äldre iranier ”med behov av dygnet runt-vård” fick tillgång till ett boende med persisktalande personal och andra förmåner.
 
Utöver att alla medarbetare talar persiska serveras här persisk mat och annat som påminner om hamlandet. På Persikan anpassas aktiviteterna efter de boendes speciella intressen och självklart firar vi persiska högtider.” Allt detta givetvis på de svenska skattebetalarnas bekostnad. Verksamheten har avtal med Stockholm stad och ingår i Stockholms valfrihetssystem!
 
Givetvis serveras mat från det orientaliska köket - bl. a arabiska och turkiska specialiteter.
 
 
Äldreboende med latinamerikansk profil
 
På äldreboendet La Dahlia för spansktalande i Göteborg serveras dagligen specialiteter från de boendes hemländer – Paraguay, Bolivia, Chile etc. Enhetschefen Eva Hjalmarsson sade i ett inslag i SR P1 för några år sedan att ”en grundtanke var att erbjuda pensionärerna sydamerikansk mat. Men vi tänkte inte på att matkulturen var så pass skiftande i de olika länderna. Nu har vi fått kompromissa så att vi lagar mat från olika länder varje dag.” Pedro från Chile var missnöjd med att det inte serverades chilenska mat varje dag men konstaterade storsint att ”det får man stå ut med.” 
 
I de etniska äldreboendena finns det uppenbarligen obegränsade resurser och valfriheten tycks vara genomförd in i minsta detalj.  
Flera av de gamla på det etniska äldreboendet Dahlian sade i SR P1 att ”det känns som om jag kommit till himlen.”  Hur många etniska svenskar har hr Larsson träffat som tycker att äldrevanvården ”känns som att komma till himlen”? Enda chansen för våra egna gamla att komma till himlen är förmodligen via ättestupan: undernäring, uttorkning, övermedicinering och usel s.k. ”mat!
 
Fler etniska äldreboenden
 
Enligt Kommunförbundet ”finns det beredskap att öppna fler äldreboenden för etniska grupper när behovet uppstår.  De flesta kommuner har råd att erbjuda både personal som talar de boendes språk, särskild kosthållning och särskilda aktiviteter för etniska grupper.
 
Behoven av etniska äldreboenden torde öka lavinartat på våra egna gamlas bekostnad eftersom gruppen äldre invandrare  ökat konstant sedan 1990 och fortsätter att öka. . Tabell 1
 
Tabell  1
Utrikesfödda eller utländska medborgare, 65 år och äldre
1991
1996
2001
94 406
124 275
146 475
 
Utrikesfödda, 65 år eller äldre
2002
2003
2004
153 507
159 312
165 213
 
Utländska medborgare, 65 år eller äldre
2002
2003
2004
37 366
38 362
39 515
 
Utlänningar 65 år och äldre i procent av befolkningen
1996
2000
2005
2010
8%
9,85%
11,9%
13,5%
 
 
Hur går kommunernas ”beredskap” ihop med de gigantiska besparingskraven - bl. a blöjvägning - och alla andra nedskärningar i äldreomsorgen för de svenskar som byggt upp vår numera- p.g.a. massinvandringen - raserade välfärd?  För ett tag sedan hörde jag att de gamla på ett äldreboende måste betala extra för toalettpapper. Gäller detta även på etniska äldreboenden?  
 
 
 
Att det inte saknas resurser för fritidsaktiviteter för de äldre invandrarna bekräftades av Socialförvaltningen i Stockholm redan 2006: Bosniska pensionärsföreningen Behar, Casa Chile, Dagcenter för iranska seniorer, grekiska Kapiföreningen, Judiska församlingen, Polska seniorklubben, Somaliskt frivilligcenter, Syriska föreningen i Stockholm, Spånga Blåbandsförening för all nationaliteter, Rinkeby servicehus m fl.
 
När får de etniska svenska ådringarna specialmat från sina egna regioner?
 
Hur ofta serveras en etnisk svensk i äldrevanvården mat från sin egen region?  När hörde vi talas om att en norrlänning dagligen - eller ö h t - får norrländska specialiteter eller en skåning skånska delikatesser?  Svaret är givet: aldrig.
 
Sådana krav skulle aldrig tolereras än mindre tillmötesgås i den etniskt svenska äldrevanvården.   Gamla svenskar får vackert hålla till godo med industrilagad, näringsfattig och inte sällan såväl oätlig som otjänlig s.k. ”mat”. Dessutom lagas den - i motsats till invandrarnas – inte på plats utan fraktas över halva Sverige och är gammal redan vid ankomsten till äldreboendena.
 
I juli 2002 avled en kvinna och 32 gamla blev matförgiftade av otjänligt dillkött som serverats på ett servicehus i Hudiksvall. I februari 2004 dog fyra åldringar av farliga bakterier i ärtsoppa från ett centralkök i Tierp. Ett företag som ansvarade för maten till 200 gamla i den kommunala hemtjänsten i Karlstad, levererade rutten mat.
 
Skilda världar
 
Etniskt svenska åldringar och invandrarna lever sannerligen i skilda världar.
 
Etniskt svenska åldringar får ligga med nerkissade och nerbajsade blöjor i timmar, eftersom ”det är för dyrt” att byta när det behövs. Dessutom vägs de gamlas blöjor för att det p.g.a. ”bristande resurser” inte ska slösas med blöjor. 
 
På äldreboendet Norrelid i Växjö avslöjades för några år sedan att de gamla fick ligga med våta nattblöjor till klockan 11 på förmiddagen. Det hände också att personalen inte hann ge dem frukost varje dag. Skulle något sådant tillåtas hända på ett etniskt äldreboende?  Jag skulle inte tro det. 
Det har upprepade gånger rapporterats om infekterade liggsår med maskar, larver och avföring.   Nu senast rapporterade DN den 31 december 2012 om en 95-årig kvinna på Attendos vårdhem Rosengården i Midsommarkransen. Sommaren 2011 kom kvinnan in till akuten på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge med ett sår på benet så fullt med maskar att benet fick amputeras. Attendos verksamhetschef Charlotte Dimming påstod att maskarna ”inte nödvändigtvis betydde att vårdhemmet inte skött om såret.” Enligt henne händer det att ”flugor lägger larvet i de gamlas sår när det är varmt.”
 
Vidare får etniskt svenska åldringar duscha högst var fjortonde dag och kommer aldrig ut för en gnutta frisk luft.  Ser det likadant ut på de etniska äldreboendena? Jag skulle inte tro det.   Jag ber hr Larsson svara på varför det aldrig saknas resurser på de etniska äldreboendena?
 
Svält och uttorkning – den nya ättestupan
 
Medan nybyggarna lever gott på sina etniska äldreboende lever en majoritet av äldre svenskar som har vårdbehov på svältgränsen. Mats Persson, doktor i medicinsk vetenskap vid Lunds universitet och forskare i geriatrik, har presenterat flera undersökningar som visar att en tredjedel av dem som bor på etniskt svenska äldreboenden är undernärda.
 
Professorn och geriatrikern Yngve Gustafsson skrev i SvD redan 2004 [1][2]att ”det är omänskligt att vi är så dåliga på att ge våra gamla en så elementär insats som mat. Vi har studerat drygt 250 personer över 85 år i Umeå. Var femte var på väg att svälta ihjäl och mindre än hälften åt tillräckligt.”
 
Några exempel på denna omänsklighet: 93-åriga Gun Lindfors berättade i Aftonbladet att hennes söndagsmiddag på äldreboendet Hemgården i Umeå bestod av en bit kalops av en köttbulles storlek.  På de 1,5 år hon bott på boendet hade hon gått ner från 60 till 43 kg.  87-årige Arvid Larsson på ett äldreboende i Karlskrona berättade för ett antal år sedan att han fick välja mellan ett helt ägg varannan dag eller ett halvt varje dag. Andra gamla i etniskt svenska äldreboenden har berättat att sylten till torsdagens pannkakor och sillen på Lucia dras in p.g.a. ”bristande resurser.” 
 
För några år sedan konstaterade en doktorsavhandling att ”en smörklick och litet grädde för en krona om dagen skulle kunna rädda de gamlas hälsa.”
 
De boende på de etniska äldreboendena behöver givetvis aldrig ställas inför valet av ett halvt ägg eller avstå från en smörklick.
 


[1][2] 6 oktober
 
 
De flesta av ovanstående exempel är från socialdemokraternas regeringstid.  Men trots äldrevanvårdsminister Larssons ständiga svammel om ”värdegrunden i äldreomsorgen” finns det inget som tyder på att något skulle ha blivit bättre under Alliansens maktinnehav. Tvärtom.
Vi har dessutom en statsminister som beskrivit välfärden som ”2000-talets farligaste och dödligaste epidemi, fullt jämförbar med pest, smittkoppor eller aids.” [1][3]
Jag ber Äldreborgarrådet Larsson notera att frågorna i mitt brev icke är retoriska utan kräver konkreta svar, tack.
 
ISM
 
*
 


[1][3] Sid 11 i Det sovande folket, 1994