tisdag 24 juli 2012

Tiam räddade livet på pojke



Åsa Tillberg, redaktionschef och ansvarig utgivare

Gunilla Herlitz, chefredaktör och vd f k

Matilda Lindwall f k



”Tiam räddade livet på pojke”


Med anledning av en stort uppslagen två år gammal ”nyhet på DN:s förstasida den 18 juli har jag än en gång anledning att fundera över DN:s publicistsiska policy.

På sidan 9 fanns det ytterligare en stor bild på Tiam Berani och en intervju med denne om att han för två år sedan ”räddade en 14-årig pojke från att drunkna i en sjö i Dalarna.”



”Var femte svensk har någon gång räddat ett barn från att drunkna” skriver Matilda Lindvall.   Hur många invandrare har någon gång räddat ett barn från att drunkna? Är Tiam Berani ett undantag och det är av det skälet hans livräddningsinsats slogs upp som en helsidesnyhet?
Om ”var femte svensk räddat ett barn från att drunkna” undrar jag varför ni valde att dra fram en invandrare?
Varför är det endast i positiva sammanhang som det poängteras att någon är invandrare och då t o m visas i bild med namn? 

DN:s rubriksättning

Varför kallar DN (m fl. medier) i stora rubriker regelmässigt alla kriminella, terrorister och t o m krigsförbrytare som misstänks eller grips för ”svenskar”? 
Det senaste halvåret har DN haft rubrikerna: ”Svenskar åtalas för terrorism i Danmark” ”Svenskarna” planerade att ”döda så många som möjligt på Jyllands-Posten redaktion genom att skära halsen av dem” skrev Ole Rothenberg den 2 mars.  I samband med domen löd DN:s rubrik ”Svenskarna dömdes till 12 år för terrorplaner.   Svenskarna” bär de svenskklingande namnen Mounir Dhari, Sahbi Zalouti, Munir Awad och Omar Abdalla. Dhari är f ö tunisisk medborgare.
 Svensk var hemlig agent” (11 juni) ”Svensken” är libyer. ”Svensk misstänkt för terrorbrott på Cypern. Polisen: Det är ett mycket allvarligt fall” (16 juli). ”Svensken” är libanes.
Listan på dessa publicistiska övertramp kan göras hur lång som helst.
Har DN:s redaktion möjligen någon förklaring till varför så många ”svenskar” numera är kriminella, terrorister, krigsförbrytare?



Vad driver journalisterna att smutskasta svenskarna?

Varför dras etniciteten fram endast när det är till fördel för individen eller gruppen t.ex. när någon utsatts för påstådd diskriminering i en krogkö eller av arbetsgivare i samband med arbetssökande? Men förtigs när det handlar om kriminalitet - t ex gruppvåldtäkter, bedrägerier för påstådda handikapp i miljonklassen mot Försäkringskassan, terrorism mm.
När DN m fl. skriver om de terrormisstänkta egyptierna som ”under förnedrande former utvisades ur Sverige” är dessa inte ”svenskar” utan just egyptier och heter Ahmed Hussein Agiza och Mohammed Alzery.

Vad är det som driver redaktionschefer, ansvariga utgivare och journalister att smutskasta svenskarna och på detta försåtliga sätt försöka mörka fakta?
Dessutom: har inte detta tilltag att kalla alla oavsett etniskt ursprung för ”svenskar en – som det brukar heta i andra sammanhang – ”obehaglig nationalistiskt underton”? Eftersom svenskarna – enligt medierna - är kriminella, terrorister och krigsförbrytare är det väl inte särskilt politiskt korrekt att skymfa de redan så” marginaliserade, exkluderade, stigmatiserade och diskriminerade” invandrarna och flyktingarna genom att kalla dem svenskar?  F ö tror jag inte att invandrarna - p.g.a. det förakt de hyser för oss svenskar och våra för dem så förhatliga värderingar – är särskilt trakterade av att i tid och otid kallas ”svenskar.”  Vad tror Ni?

”Svenskarnas ökade resande
Även i andra sammanhang vinnlägger sig medierna om att förtala svenskarna. När ni skriver om ökningen av multiresistenta bakterier och sjukdomar eller om den ökade förekomsten av ohyra – som kackerlackor och vägglöss – betonar ni att detta beror på ”svenskarnas ökade resande” och råder oss när det gäller ohyran att ” kolla sängarna på hotellen och sanera bagaget vid hemkomsten.
Jag beundrar dessa kloka och politiskt korrekta kryp som förmår skilja turistande svenskars bagage och invandrarnas/flyktingarnas!



Avslutningsvis

          ”I ett förljuget samhälle är sanningen en revolutionär handling.”
George Orwell

ISM

*