REKLAM

söndag 3 juni 2012

Statsministerns havererade utnämningar Del 2


Statsrådsberedningen                       

Statsminister Fredrik Reinfeldt                           
UD; utrikesminister Carl Bildt f k                                          
UF2012/33998/UD/MKJan Björklund,
Göran Hägglund,
Annie Lööf f k 
Alliansens samarbetspartner Miljöpartiet f k                                          



Statsministerns havererade utnämningar – Carl Bildt, del 2



Utrikesministerns flytande värdeskalor
Slobodan Milosevic – ”en trevlig typ”

Alliansen har en utrikesminister som 1995 ansåg att Serbiens diktator Slobodan Milosevic var ”en trevlig typ.”  Det var efter en lunch den 15 juli 1995 med den serbiske presidenten och den Bosnien-serbiske arméchefen/generalen och krigsförbrytaren Ratko Mladic, som hr Bildt avgav sitt positiva omdöme om hr Milosevic.  Lunchen ägde rum fyra dagar efter att Srebrenica den 11 juli intagits av de bosnien-serbiska styrkorna ledda av hr Mladic.  I Srebrenica avrättades 8 000 män och pojkar mellan den 11 och 22 juli 1995 under ledning av Carl Bildts lunchsällskap general Mladic.
Huruvida även hr Mladic – en av Balkankrigens värsta förbrytare - var ”en trevlig typ” förmäler inte historien. Andra har beskrivit honom som ”brutal, effektiv och känslokall” vilket givetvis inte hindrar att hr Bildt kan ha en annan uppfattning.
Den ”trevlige typen” Milosevic åtalades 2011 för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.
I oktober/november 1991 belägrade serbiska styrkor som bekant regionen Krajina i Kroatien och inledde en etnisk rensning.  Den 6 april 1992 attackerade general Mladic Sarajevo och inledde en 43 månader lång belägring då mer än 10 000 bosnier dödades. Årsskiftet 1992/93 var mer än två miljoner på flykt och rapporter om etnisk resning, koncentrationsläger och ofattbara grymheter duggade tätt. Som vanligt fick de svenska skattebetalarna ta konsekvenserna i form av gigantiska flyktingströmmar.
Bildt - som iklädde sig rollern som EU:s medlare under kriget i Bosnien - har kritiserats för att inte ha förstått allvaret i den etniska rensning som pågick - bl. a massakern i Srebrenica, som ju stod under s.k. ”FN-beskydd” - d.v.s. hr Bilds beskydd.
Enligt uppgift skall Bildt ha frågat Jacques Chirac vad han skulle göra som FN:s utsände i Bosnien varpå Chirac skall ha svarat ”förstår du inte det själv är du inte rätt man för uppdraget.”

Mladic höll sig undan rättvisan i 16 år. När han nu ställs inför rätta i Haag anklagas han för de värsta illdåden i Europa efter Andra världskriget. Bl. a var han ansvarig för att tömma by efter by på oönskade människor som ställdes upp på rad och sköts ihjäl på löpande band. Enligt åklagare Dermot Groom ”avrättades civila av den enda anledningen att de inte var serber.  /…/ Mladics armé var vältränad  i konsten att döda långt innan massmorden i Srebrenica.” Åklagaren beskrev Mladics framfart som ”en enastående uppvisning i brutalitet” Enligt DN:s korrespondent Mia Holmgren ”visar Mladic inga tecken på ånger när han tittar på filmsekvenserna med drivor av döda kroppar.
Enligt Per Ahlmark har Carl Bildt konsekvent ”förminskat serbernas massmord på bosnier i Srebrenica.” I en artikel på DN Debatt analyserade Per Ahlmark under rubriken ”Babbel om folksjälen – tystnad om folkmord” Bildts utrikespolitiska linjetal 2006 och skrev att ”när Bildt var statsminister fick ingen kritisera serbernas massaker av bosnier” och att ”han hånade Margaret Thatcher, när hon krävde att Nato och EU skulle resa motstånd mot Milosevic och andra bödlar på Balkan. ”

”Balkans järnlady” Biljana Plavsic är en annan av Bildts vänner

I samband med FN:s krigsförbrytelsetribunal i Haag mot bosnienserbernas tidigare president Biljana Plavsic vittnade Carl Bildt och beskrev krigsförbryterskans insatser efter kriget som ”modiga.”  Balkans järnlady” åtalades för folkmord och brott mot mänskliga rättigheter. Bildts ”modiga” väninna har bl. a sagt att ”Bosniens muslimer är ett genetiskt misstag i den serbiska kroppen.
Plavsic utgjorde tillsammans med Radovan Karadzic ledningen för den serbiska utbrytarrepubliken – Republika Srpska. Hon profilerade sig som en hårdför nationalist och var tongivande i Serb Democratic Party, som organiserade den etniska rensningen av muslimer och kroater under kriget 1992-95. Kriget skördade minst 100 000 dödsoffer och ett enormt mänskligt lidande.
2003 dömdes Plavsic till elva års fängelse och på egen begäran fick hon efter diplomatiska förhandlingar avtjäna sitt straff i Sverige.
Plavsic har framställts som ”en av de få krigsförbrytare som känner ånger.” Men i en intervju i tidningen Vi 2009 framgick att ånger nog var fel ord: ”Jag offrade mig själv. Jag har inte gjort något fel. Men min advokat rådde mig att erkänna punkten ’brott mot mänskligheten’ för att kunna kohandla om de andra åtalspunkterna. Annars hade rättegången pågått i tre och ett halvt år. Det var för lång tid med tanke på hur gammal jag är.
Plavsic ansåg sig kränkt över att ”behöva sitta i fängelse tillsammans med kriminella – mördare, prostituerade och knarklangare” – och hade långtgående krav på service och bekvämlighet i fängelset.  Med en arrogans – fullt jämförbar med Carl Bildts – sade hon i intervjun i Vi att ”jag har det värre på Hinseberg än vad nazisten Albert Speer hade det Spandaufängelset.  Hon sade också att hon ”hatar allt det Sverige står för: kriminalvården, vår syn på jämlikhet och offentlighetsprincipen” är några exempel.
Gode vännen Carl Bildt försökte dock förljuva Biljana Plavsics fängelsevistelse genom att regelbundet besöka henne på Hinseberg.

2009 beslutade regeringen – på Bildts initiativ får man förmoda - att krigsförbryterskan skulle släppas efter att ha avtjänat sju av de elva åren. I samband med beslutet om frigivning anmälde justitieutskottets dåvarande ordförande Thomas Bodström Carl Bildt till KU för jäv när han deltog i beslutet av krigsförbryterskans frigivning. Bildt hade själv funderat över om han var jävig men kommit fram till att ” jag kan inte gärna vara jävig, eftersom det i praktiken handlar om ett beslut om att verkställa Internationella krigsförbrytartribunalens beslut.”
Bodström kommenterade Bildts försök till undanflykter med att ”Bildt kommit riktigt på sned. Han försöker smälla i journalisterna att det är krigsförbrytartribunalen i Haag som avgör om Biljana Plavsic ska friges. När det nu visar sig att han anmält jäv vid tidigare beslut har han trasslat till det ordentligt för sig.

Sveriges utrikesminister är inte välkommen i Sarajevo

När hr Bildt med hustru besökte Sarajevo på 20-årsdagen av krigsutbrottet ifrågasatte bl. a Florence Hartmann, f d Le Monde-journalist, talesperson och Balkanrådgivare åt chefåklagaren vid Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag Carla del Ponte Bildts närvaro: ” jag undrar varför ni kommit hit idag.”.
Även Ed Vulliamy, f d journalist på The Guardian var kritisk mot att ”den diplomatiska kåren tolererade tre långa, blodiga år av slakt. Det är rätt magstarkt att vara här om de inte kommit för att be om ursäkt, från djupet av sina hjärtan, till Bosniens folk och de dödas spöken.”
Givetvis var utrikesministerns reaktion på kritiken den vanliga hos mannen som aldrig har fel – han vände ryggen till. Hans hustru Anna Maria Corazza- Bild gick till försvar: ”Jag var också här i ett och ett halvt år under kriget. Bodde med folket…[1][1] Enligt en obekräftad uppgift var det ”folk” hon bodde med ”en serbisk kapten.”.
På sin blogg anklagade utrikesministern Hartmann för att ljuga: ”Florence Hartmann hade, som vanligt, starka synpunkter, om än med inte ovanligt slarv med fakta. Hon borde nog läsa mina böcker i stället för att fara med osanningar.
Mot bakgrund av den svenske utrikesministerns vänskapsband med serbiska krigsförbrytare som Biljana Plavsic m fl. är det förståeligt att Serbiens ambassadör i Stockholm Ninoslav Stojadinovic överlämnade en kraftfullt formulerad protest från den serbiska regeringen, när Sverige erkänt Kosovo som självständig stat. Han sade att ” vi är mycket, mycket ledsna och arga över att Sverige erkänt Kosovo

Fler exempel på utrikesministerns flytande värdeskalor
Det finns alltför många tvetydigheter och oklarheter i Carl Bildts hantering av svensk utrikespolitik. Här kommer ett litet urval av de oklarheter som föreligger kring utrikesministerns personliga intressen och politiska ståndpunkter.

Georgien
Carl Bildt har jämfört Rysslands invasion i Georgien med Nazitysklands intåg i Tjeckoslovakien. Jämförelsen var dels irrelevant och dels en kränkning av alla de ryssar vars anhöriga dog i kampen mot nazismen.
Bara ett halvår efter det att Georgiens president Micheil Saakasjvili begränsat mediernas frihet och utlyst undantagstillstånd besökte Carl Bildt honom för att diskutera landets närmande till EU.

The Committee for the Liberation of Iraq
I en artikel i New York Herald Tribune den 28 januari 2003 propagerade Sveriges utrikesminister öppet för kriget i Irak. Bildt satt som internationell rådgivare åt den amerikanska krigslobbyn Committee for the Liberation of Iraq, CLII Han deltog aktivt i propagandan för att starta kriget och var bl. a ordförande i en grupp som lobbade för kriget. Han investerade även i företag som tillverkade flera av de vapensystem som fick en extra skjuts i försäljningen när kriget började. [2][2]
CLI:s ordförande Bruce P Jackson kom från ett tidigare styrelseuppdrag i vapenföretaget Lockhead Martin.[3][3]

Lockhead Martin
Lockhead Martin är ett av de krigsindustriföretag Bildt investerat i. Företagets klusterbomber är synnerligen avancerade. Med hjälp av infraröda sensorer känner de av om
mjuka mål” d.v.s. människor och djur finns i närheten och släpper då ut en kaskad av splitter. Om de inte exploderar ligger de kvar på marken och väntar på att något ”mjukt mål” skall trampa på dem.


[1][1] Expressen den 7 maj 2012
[2][2]  DN den 1 mars 2007 och Göran Drougge, vice ordf i Nätverket mot krig
[3][3] DN 1 mars 2007

Vostok Nafta
Bildt var genom sin styrelseplats och sina optionsprogram och aktier till ett värde av sex miljoner kr i oljebolaget East Capital och Vostok Nafta djupt engagerad i den ryska gasjätten Gazprom, som av någon anledning fick uppdraget att bygga gasledningarna under Östersjön.
Vostok Nafta ägs f ö till största delen av familjen Adolf H Lundin.[1][4] Genom sitt aktieinnehav till ett värde av 629 200 kr i det svenska fastighetsbolaget Ruric, som investerat i ryska fastigheter, stärktes Carl Bildts anknytning till East Capital. Grundaren och ordföranden i East Capital Peter Elam-Håkansson sitter i Rurics investeringskommitté.
Även om utrikesministern efter påtryckningar – bl. a inledde överåklagare Christer van der Kwast en förundersökning om mutbrott – till sist tvingades lösa in sina optioner för 4,8 miljoner kr ligger hans lojalitet givetvis hos de företag som berikat honom.
De nära fem miljonerna var enligt hr Bildt: ”ersättning för det styrelsearbete jag utfört.” Det måste ha varit ett sjusärdeles betungande styrelseuppdrag!
En av dem som reagerade på utrikesministerns optionsaffärer i Vostok Nafta var Ulrika Messing. Hon ansåg det ”oacceptabelt” och krävde en garanti av statsministern för att ”Bildt inte i utbyte lovat Vostok Nafta hemliga motprestationer.    Detta var enligt hr Bildt ”rätt otillbörligt trams.” [2][5]
Var utrikesministern har sina lojaliteter märktes bl. a i hans passivitet och undfallenhet, när det gällde mordet på den ryska journalisten Anna Politkovskaja. När Studio 1 efterlyste ett kraftfullt svenskt agerande var Bildts svar avvisande: ”det är inte mycket vi kan göra.   Av någon anledning var utrikesministern inte någon stark röst för demokrati och mänskliga rättigheter i fallet Politkovskaja.[3][6]
Under sin tid som styrelseordförande i PR-byrån Kreab agerade Bildt dörröppnare för Kreabs kunder bl. a för den ryska affärsmannen Michail Friedmans Alfa Group, som bl. a investerat i olja och gas i Ryssland.
Efter flera månaders krig med medierna, oppositionens krav på avgång och en ’förutredning om mutbrott’ av åklagaren Christer van der Kwast lämnade utrikesministern gasbolaget efter att ha gjort ett optionsklipp på några miljoner.

Afghanistan
På samma sätt som när det gällde hans engagemang i Lundin Oil vänder Bildt på orden på rent orwellskt manér även när det gäller Afghanistan. I en artikel i Aftonbladet påstod han att ”utmaningen är att bygga fred.” Ali Abozar, ordförande i Föreningen ”Afghanistaner i Sverige” frågade ”hur man kan bygga fred i ett land där krigsherrar och droghandlare har den absoluta makten? /…/ Hur kan Carl Bildt hävda att 40 länder skyddar valet i Afghanistan när de skyddar krigsherrar och krigsförbrytare som deltar i valet?” Något svar torde Ali Abozar inte ha fått från den annars så prataglade utrikesministern.


[1][4] Göran Rosenberg, DN Kultur
[2][5] SvD 8 januari, 2007
[3][6] Urban Ahlin: ”Varför är Bildt så undfallande mot Moskva?” Expressen 20 oktober 2006



ISM

*