REKLAM

onsdag 13 juni 2012

Havererade utnämningar Carl Bildt Del 4


Statsrådsberedningen

Statsminister Fredrik Reinfeldt

UD, utrikesminister Carl Bildt f k                     

Jan Björklund, Göran Hägglund, Annie Lööf f k

Alliansens samarbetspartner Miljöpartiet f k                    

Statsministerns havererade utnämningar - Carl Bildt, del 4

Sådan hund, sådan herre

Alliansen med herrarna Bildt och Reinfeldt i spetsen har - liksom Socialdemokraterna - många vänner bland världens diktaturer.  Statsministern går i sin utrikesministers upptrampade fotspår och ger oss många anledningar att tvivla på såväl regeringschefens som hans statsråds demokratiska kompass.
Uppenbarligen har Det Nya Arbetarpartiet till 100 procent anammat det gamla Arbetarpartiets utrikespolitik fastlagd 1982 i den s.k. Bodströmdoktrinen.  Enligt upphovsmannen Lennart Bodström ”bör Sverige inte kritisera andra länder p.g.a. deras politiska konstruktion. Vi har att uppfatta staterna sådana som de är. Det måste vara deras sak att bestämma sina egna förhållanden. Någon allmän värdering av andra stater bör Sverige inte göra.”
Såväl utrikesministern som statsministern lanserar gång på gång en uppdaterad version av doktrinen: tala gärna i högtidstal, linjetal och regeringsförklaringar i allmänna termer i om vikten för diktaturer att ”respektera mänskliga rättigheter” men bortse alltid från dessa diktaturers brott mot mänskligheten när det gäller handel med framför allt vapen.

Alliansen tillämpar Bodströmdoktrinen
Libyen, Syrien, Egypten, Syrien
Lika litet som Saudiarabien har regimerna i Libyen, Syrien och Egypten skytt några våldsmedel för att - med förmodat svenska vapen och övervakningssystem - krossa folkliga resningar och krav på demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Det finns bl. a misstankar om att regimen i Tunisien under evolutionen använde svenska vapen mot den egna befolkningen.
Utrikesministern är oförmögen att ta ställning mellan nordafrikanska demokratiaktivister och blodtörstande diktatorer.  I samband med det libyska folkets resning mot diktaturen sade hr Bildt att ”det handlar inte om att stödja den ena eller den andra, det handlar om att försöka få stabilitet.
Sveriges utrikesminister krävde inte den egyptiske diktatorn Mubaraks avgång. Inte förrän avgången var ett faktum kom kravet på avgång från hr Bildt.
När det gäller Syrien tycks utrikesministern ha fått ett nytt folkmord att förneka. Den 8 juni ville Bildt inte kommentera händelserna i Syrien utan gömde sig bakom Kofi Annan och ville ”invänta” dennes rapport till FN:s säkerhetsråd. Som om det – som alltid - tandlösa FN skulle ha något att komma med. Det enda som hörs från det hållet är att man är ”oroad och inte accepterar utvecklingen..” Oh, så rädd Bashar al-Assad måste bli.

Iran
Utrikesministern fördömde inte heller det 198 dagar långa blodbadet och övervåldet mot demonstranterna i bl. a Teheran i samband med presidentvalet 2009. I stället skickade han Sveriges ambassadör Magnus Wernstedt till ceremonin när Mahmoud Ahmadinejad svor presidenteden och gav därmed legitimitet åt denne man.  Enligt UD:s presschef Anders Jörle ”närvarade den svenske ambassadören som representant för Sverige men även för EU-ordförandeskapet som ligger i Sverige.  
Tilltaget utlöste en skur av kritik från bl. a tyska politiker. CDU-politikern i EU-parlamentet Elmar Brok och SPD:s utrikespolitiske talesman Gert Weisskirchen hörde till de skarpaste kritikerna. Också Barack Obama och ledarna i Frankrike, UK och Italien hade beslutat att inte gratulera presidenten till hans återval.
Själv (bort)förklarade Wernstedt sin närvaro vid installationen med det vanliga inlärda och hycklande mantrat att ”det handlar om att hålla en diplomatisk kanal öppen med den iranska regeringen, vilket är nödvändigt för att föra fram budskapet till Iran.  Jag förmodar att Iran nu har fullt utvecklad demokrati och total respekt för mänskliga rättigheter tack vare Sveriges ” öppna diplomatiska kanal.”  Eller..?

Irak
2007 besökte statsråden Bildt och Billström Irak och utrikesminister Hoshyar Zebari. Vid hemkomsten skrev hr Bildt en vämjelig drapa i DN den 4 september under rubriken ”Vår diplomatiska närvaro i Bagdad bör uppdateras.  Det som behöver uppdateras är snarast utrikesministerns geografiska kunskaper: ”Irak ligger nära. Mer än hälften av de irakier som idag flyr till Europa kommer till Sverige. Banden, inte minst med de kurdiska banden i norr, är starka. Granne till Irak är det Turkiet som vi (vilka vi?) en dag hoppas skall kunna bli medlem i EU. Jag hoppas komma tillbaka till Tigris stränder och fortsätta den dialogen.”
Under besöket fick herrarna Bildt och Billström frågan ”varför Sverige tar emot så många irakier?  De tycker att vi har ett väldigt generöst mottagande och är förvånade över att vi tar emot så många irakiska flyktingar.”  Det har vi som får bekosta kalaset undrat och tyckt länge – givetvis utan att få något svar.

 Zimbabwe
 När Storbritanniens premiärminister Gordon Brown 2007 bojkottade EU-toppmötet i Lissabon p.g.a. Robert Mugabes deltagande var hr Reinfeldt på plats för att frottera sig med en av världens grymmaste despoter. Statsministern hade uppenbarligen inte läst att Alliansens utrikespolitiska arbetsgrupp mindre än ett år tidigare skrivit: ”det behövs mer effektiva instrument för att ingripa mot förtryckarregimer på olika håll i världen.”
De vackra orden gällde uppenbarligen inte den man som i åratal grovt kränkt mänskliga rättigheter, utövat terrorstyre mor den egna befolkningen och slagit ner alla former av politisk opposition bl. a genom massakrer på ndebefolket, genomfört riggade val med manipulerade röstlistor etc.
 Mugabes egen Hitlerjugendliknande milis – Green Bombers – patrullerar gatorna i de större städerna och skrämmer befolkningen genom våldtäkter, tortyr, angiveri.  Enligt kvinnorättsorganisationen Women of Zimbabwe, Woza, är det kvinnorna som drabbas värst i en sönderfallande rättstat. Oppositionella kvinnor utsätts regelmässigt för sexuella övergrepp av Mugabes säkerhetsstyrkor. [1][1]
En illustration till statsministerns hyckleri: ena året går statsministern på Pride-festivalen iklädd skjorta med rosa blomknoppar, ett annat välkomnar han på ett EU-möte Mugabe, som utsätter Zimbabwes homosexuella för förföljelse, trakasserier och våldsamma kampanjer.


[1][1] DN  Debatt 13 oktober 2007
Zimbabwe var länge känt som ”Afrikas kornbod.” men Mugabes vanstyre och korruption har utarmat landet och ekonomiskt befinner sig landet i fritt fall.
 Den svenske statsministerns närvaro var ett tydligt ett ställningstagande mot de afrikaner som kämpar för mänskliga rättigheter, rättvisa val, yttrandefrihet och sin egen överlevnad.  Hanne Kjöller undrade i DN den 7 december 2007 ”hur det som regeringschef i en demokrati känns att bli omfamnad av en tyrann?  I stället för att omfamna denne diktator borde stats- och utrikesministrarna verka för att Mugabe arresteras nästa gång han lämnar landet och ställs inför den internationella brottsmålsdomstolen, ICC, för brott mot de mänskliga rättigheter de i högtidstalen påstår sig hylla.

Kina
När ledaren för världens största diktatur – Kinas president Hu Jintao - besökte Sverige gick statsministern i sin utrikesministers fotspår och förklarade i DN att Sverige och Kina ”möjligen inte har samma synpunkter på mänskliga rättigheter.” Nog är det väl – eller borde vara så - hr Reinfeldt, att Sverige och Kina inte har någonting gemensamt över huvudtaget i synen på demokrati, mänskliga rättigheter, rättstat och yttrande- och åsiktsfrihet?   Statsministern gjorde dessutom ett i sammanhanget fullständigt obegripligt tillägg – helt värdigt en Carl Bildt om att ”presidenten är medveten om att mänskliga rättigheter är viktiga för Europa.”  Efter att ha informerats om att ”mänskliga rättigheter är viktiga för Europa” kan den kinesiska enpartistaten i lugn och ro fortsätta att trakassera, förfölja och avrätta oliktänkande.
Utrikesministern kritiserades av bl. a Svenska Akademin, PEN-klubben och Förläggarföreningen för att han valt att inte besvära Hu Jintao med påstötningar om samvetsfångar som bokförläggaren Cai Zhuohua, som dömts till tre års fängelse för att ha gett ut Bibeln och ett 50-tal kristna skrifter. Utrikesministern motiverade sin tystnad med ett typiskt bildskt till intet förpliktigande tillrättaläggande: ”jag har ansvar för det mer principiella, grundläggande, som handlar om vår dialog och om våra grundläggande utgångspunkter, och det är så jag för de här diskussionerna.”
Statsministern drog en direkt parallell till förbudet mot ministerstyre som om Kina var en rättsstat och Sverige ägnade sig åt att fängsla bokförläggare: ” Jag tar inte upp enskilda fall. /…/ Vi blir ju också ofta tillfrågade om att ta ställning också till personfrågor här i Sverige och då försöker vi säga att det inte är vår roll.”   En såväl bekväm som feg utväg både här hemma för att slippa ta ansvar för den förda politiken och för att slippa konfrontera en diktator med vad som sker med landets medborgare, när grundläggande mänskliga rättigheter inte respekteras. Det är ju, herr statsminister, inte abstrakta principer utan människor som symboliserar förtrycket i totalitära stater.
Peter Wolodarski konstaterade i DN att ”Fredrik Reinfeldt demonstrerar oroande svagheter i rollen som statsminister.  Det är samma ”oroande svagheter” som hans utrikesminister ständigt uppvisar.
I samband med det kinesiska besöket konstaterade utrikesministern på sin blogg: ”En fantastisk dag med Götheborgs återkomst i Göteborg igår. Och de kinesiska gästerna tog alldeles uppenbart intryck av den värme som – i dubbel bemärkelse – utmärkte den första dagen. Att det fanns de som gav uttryck för bekymmer (sic!) över delar (sic!) av utvecklingen i Kina var ett naturligt inslag i bilden av vårt Sverige.   Uppenbarligen var varken utrikesministern eller statsministern själva det minsta bekymrade för att den kinesiska regimen trakasserar, förföljer, fängslar och avrättar oliktänkande.

Sveriges utrikesminister och islam
I sin artikel i DN ”Babbel om ’folksjäl’ – tystnad om folkmord” uttryckte Per Ahlmark sin bestörtning över att Bildt i sitt stora linjetal 2006 och fann det ”sensationellt att Bildt inte beskrev den totalitära lära som numera angriper allt fler länder. Den utlovar en värld styrd av Gud genom islam. Ofrånkomligt leder den till ett dödande så omfattande att metoderna börjar likna folkmord.
De senaste hundra åren har tre totalitära idésystem plågat världen: Sovjetkommunismen, nationalsocialismen och islamismen. Alla tre strävar efter ett världsherravälde. De anser också att andras åsikter ska kvävas.
Men Bildts tal nämner inte ens ordet ”islamism”. I stället raljerar han i bisarra omskrivningar om att ’borta i bergen i Waziristan sitter – sägs det – en shejk och manar hatiskt till våldsam terror.’”
Ahlmark avslutade med att konstatera att ”snart kan radikala islamister vara beväpnade med kärnvapen. I stället för att varna för denna världsomspännande diktaturrörelse börjar  Bildts skoja om ’en shejk i bergen’. Så barnsligt uppträder Sveriges utrikesminister
I regeringsförklaringen 2006 slogs utrikespolitiken fast: ”Sverige ska bidra till fred, säkerhet, demokrati, välstånd och hållbar utveckling i världen.”  Uppenbarligen var inte Carl Bildt tillfrågad när dessa formuleringar sattes på pränt.

”Det främmande är spännande”
Carl Bildt försvarar f ö mångkulturen och tycker att ”det främmande är spännande.”  Det framgår inte om det är pizza och kebab eller rån, misshandel, mord, gruppvåldtäkter, terrorism eller folkmord han menar. Han hoppas också att ”EU:s  största stad inom en generation inte längre kommer att vara London utan Istanbul.”

Bloggministern
Under rubriken ”Utrikesministern pratar för mycket på bloggen” skrev Bertil Torekull [1][2] den 28 februari 2007 på DN Debatt att ”det är märkligt att inte statsministern själv känner att hans utrikesminister med sina självupptagna fasoner gör narr av hela alliansen…” På sin blogg ”avfärdar han med lätt hand påståenden som väl underbyggda framförts om hans aktiviteter som avsutten statsminister inklusive tidigare bindningar av affärsnatur…”
”I ömsom mästrande, ömsom lekfullt tonläge, med arrogans, svepande formuleringar men också i en blandning av privata pompösa uppkast - ’ lugn lördag i halvinterns halvblaskiga Stockholm. Där ute fortsätter världen att förändra’ – och saklig UD-information drar sig utrikesministern inte för att kasta en skugga av förakt och löje över den tredje statsmakt som uppfyller tryckfrihetslagarnas anda att bevaka och granska makten.”
Under rubriken ”Genant för Sverige” skrev en av DN:s ledarskribenter den 24 juli 2009 att ” Bildt bedriver utrikespolitik genom sin blogg” och att ”någon borde tipsa Carl Bildt om att utrikespolitik är mer än flygresor och blogginlägg. /…/
I samma ledare kunde vi läsa att ”missnöjet på departementet är utbrett och växande. Det talas föraktfullt om att Bildt bedriver en halvprivat utrikespolitik, vars primära syfte är att säkra ett fint internationellt jobb åt honom själv.”
I en notis i DN har Bildts medarbetare på UD under rubriken ”Bildt impopulär bland kolleger på UD” pekat på flera brister i verksamheten och lägger ansvaret för Bildt. ”Arbetsglädjen och lojaliteten är fullständigt förbrukad” är ett omdöme. En tidigare myndighetschef som återvänt till UD och ”känner sig osynlig på arbetsplatsen” har konstaterat att ”det är sorgligt att se hur UD dräneras på kompetens och arbetslust.” Ett belysande exempel är den långvariga och konsekventa mobbning Carl Bildt utsatte Lars Danielsson för.
Den 5 april 2012hänvisade Expressen till källor i regeringskansliet som uppger att Bildt lämnar regeringen före valet 2014.  Hr Bildt avfärdade spekulationerna med att ”det är bara rappakalja.”
Samma dag skrev Lars Linder i DN om ”en utrikesminister som slutgiltigt förlorat sin moraliska kompass” och att ”Reinfeldt borde låta denne utbrände världsresenär få fara och flyga för gott.   Om någon är en belastning för regeringen måste det vara hr Bildt.
När utrikesministern kritiseras avfärdar han konsekvent kritiken med att ” ni har inte lyssnat” och ”ni har inte hela bilden, kan jag få jobba i fred nu?
Enligt ett TT-meddelande sade Carl Bildt i något sammanhang för ett antal år sedan: ”Jag har någon genetisk defekt.  För en gångs skull är man böjd att hålla med honom.

Utrikesministerns meritlista
I ett tal 1986 lät Carl Bildt som en sverigedemokrat, när han talade vackert om ”Sveriges folksjäl” i vilken ”kärleken till naturen och bygden” var en viktig komponent: ”vi präglas av att vara ett folk som levt av och med naturen. /…/ Högerns egen själ är identisk med folksjälen. ”[2][3]
Givetvis deltar utrikesministern gärna i Bilderberggruppens årliga möten. Gruppen är en elitgrupp med stor både formell och informell makt som i avskildhet och utan demokratisk insyn - vilket borde passa hr Bildt som hand i handske - drar upp riktlinjerna för framtidsutvecklingen i allmänhet och den ekonomiska utvecklingen i synnerhet. 2008 avfärdade hr Bildt kritiken: ”Bilderberggruppen är vare sig mer eller mindre sluten än andra möten jag deltar i och som inte är öppna för media.”


[1][2]  F d chefredaktör för Östgöta Correspondenten och SvD, grundare av Dagens industri
[2][3] Per Ahlmark: ”Babbel om folksjälen och tystnad om folkmord” i DN

I samband med gruppens möte i USA 2008 talade hr Bildt lämpligt nog om Afrika – ett ämne han efter sitt engagemang i Lundin Oil torde vara expert på!
Mot bakgrund av Carl Bildts flirtande med diktaturer kan hans utrikespolitiska gärning sammanfattas i talspråket ” You go to bed with the dogs and you wake up with the fleas.”
Bildt var involverad i storoffensiven mot minkar – gemenligen kallade ”sovjetiska u-båtar” - i Horsfjärden 1982. Det fanns som bekant inga sovjetiska miniubåtar i Horsfjärden. Det fanns inget underlag för den officiella protest som 1983 ubåtskommissionen tvingade där Bildt enligt Niklas Ekdahl ”var förste pianist.”
Bland Bildts inrikespolitiska bedrifter kan nämnas att Sverige under Bildts statsministertid 1990-94 drabbades av en gigantisk statsskuld med en ränta på 500 procent.
För några år sedan fick utrikesministern en egen lekstuga på nätet. Hans virtuelle alter ego invigde Sveriges nya beskickning i Second Life.  Det bjöds bl. a på virtuella köttbullar och virtuell gravlax. Den nya virtuella ambassaden/lekstugan kostade 400 000 skattekronor.
Ett litet exempel på utrikesministerns politiska stringens: ”Det vet jag faktiskt inte för det vi sagt på den punkten det är att, ja, börja någonstans att se, och det får man till att börja med se var man ska börja, när man ska börja, sen får man se vad som händer där och sen får man gå vidare utifrån det.”  Saxat ur Grönköpings Veckoblad?  Nej, hr Bildt redogjorde 1991 för sin syn på införandet av marknadshyror!  Som Shakespeare skrev: ”Upp flyga orden, tanken stilla står, ord utan tanke aldrig himlen når.

Utrikesministerns meritförteckning talar som synes för sig själv.
Det är onekligen hög tid att Carl Bildt tvingas ta konsekvenserna av sitt hyckleri, sin arrogans, inkompetens och sina utrikespolitiska förlöpningar och väljer en lämpligare karriär. T ex i oljebranschen. Han skulle också kunna hjälpa hustrun att kränga italienska ostar och skinkor.
 Man kan utan överdrift påstå att utrikesministern givit ordet hybris ett ansikte.  Den 24 februari 2012 konstaterade Johan Croneman i DN att ”Carl Bildt har aldrig fel. Man behöver inte resa en staty av Carl Bildt när han trillar av pinn, redan som levande är han en stenstod. Det är bara att putsa av honom litet tv-smink och palla upp honom på en lämplig plats, så högt mot himlen man bara kan.”

Avslutningsvis…
Den 5 april i år hänvisade Expressen till källor i regeringskansliet som uppger att Bildt lämnar regeringen före valet 2014. Samma dag skrev Lars Linder i DN om ”en utrikesminister som slutgiltigt förlorat sin moraliska kompass” och att ”Reinfeldt borde låta denne utbrände världsresenär få fara och flyga för gott.

ISM
*