Statsrådsberedningen
Statsminister Fredrik
Reinfeldt
UD, utrikesminister Carl
Bildt f k
Jan Björklund, Göran
Hägglund, Annie Lööf f k
Alliansens samarbetspartner
Miljöpartiet f k
Statsministerns havererade
utnämningar - Carl Bildt, del 4
Sådan hund, sådan herre
Alliansen
med herrarna Bildt och Reinfeldt i spetsen har - liksom Socialdemokraterna -
många vänner bland världens diktaturer.
Statsministern går i sin utrikesministers upptrampade fotspår och ger
oss många anledningar att tvivla på såväl regeringschefens som hans statsråds
demokratiska kompass.
Uppenbarligen
har Det Nya Arbetarpartiet till 100
procent anammat det gamla Arbetarpartiets utrikespolitik fastlagd 1982 i den s.k.
Bodströmdoktrinen. Enligt upphovsmannen
Lennart Bodström ”bör Sverige inte
kritisera andra länder p.g.a. deras politiska konstruktion. Vi har att uppfatta
staterna sådana som de är. Det måste vara deras sak att bestämma sina egna
förhållanden. Någon allmän värdering av andra stater bör Sverige inte göra.”
Såväl
utrikesministern som statsministern lanserar gång på gång en uppdaterad version
av doktrinen: tala gärna i högtidstal, linjetal och regeringsförklaringar i
allmänna termer i om vikten för diktaturer att ”respektera mänskliga rättigheter” men bortse alltid från dessa diktaturers
brott mot mänskligheten när det gäller handel med framför allt vapen.
Alliansen tillämpar
Bodströmdoktrinen
Libyen, Syrien, Egypten,
Syrien
Lika
litet som Saudiarabien har regimerna i Libyen, Syrien och Egypten skytt några
våldsmedel för att - med förmodat svenska vapen och övervakningssystem - krossa
folkliga resningar och krav på demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Det
finns bl. a misstankar om att regimen i Tunisien under evolutionen använde
svenska vapen mot den egna befolkningen.
Utrikesministern
är oförmögen att ta ställning mellan nordafrikanska demokratiaktivister och
blodtörstande diktatorer. I samband med
det libyska folkets resning mot diktaturen sade hr Bildt att ”det handlar inte om att stödja den ena eller
den andra, det handlar om att försöka få stabilitet.”
Sveriges
utrikesminister krävde inte den egyptiske diktatorn Mubaraks avgång. Inte
förrän avgången var ett faktum kom kravet på avgång från hr Bildt.
När
det gäller Syrien tycks utrikesministern ha fått ett nytt folkmord att förneka.
Den 8 juni ville Bildt inte kommentera händelserna i Syrien utan gömde sig
bakom Kofi Annan och ville ”invänta”
dennes rapport till FN:s säkerhetsråd. Som om det – som alltid - tandlösa FN
skulle ha något att komma med. Det enda som hörs från det hållet är att man är
”oroad och inte accepterar utvecklingen..”
Oh, så rädd Bashar al-Assad måste bli.
Iran
Utrikesministern
fördömde inte heller det 198 dagar långa blodbadet och övervåldet mot demonstranterna
i bl. a Teheran i samband med presidentvalet 2009. I stället skickade han
Sveriges ambassadör Magnus Wernstedt till ceremonin när Mahmoud Ahmadinejad
svor presidenteden och gav därmed legitimitet åt denne man. Enligt UD:s presschef Anders Jörle ”närvarade den svenske ambassadören som
representant för Sverige men även för EU-ordförandeskapet som ligger i Sverige.”
Tilltaget
utlöste en skur av kritik från bl. a tyska politiker. CDU-politikern i
EU-parlamentet Elmar Brok och SPD:s utrikespolitiske talesman Gert Weisskirchen
hörde till de skarpaste kritikerna. Också Barack Obama och ledarna i Frankrike,
UK och Italien hade beslutat att inte gratulera presidenten till hans återval.
Själv
(bort)förklarade Wernstedt sin närvaro vid installationen med det vanliga
inlärda och hycklande mantrat att ”det
handlar om att hålla en diplomatisk kanal öppen med den iranska regeringen,
vilket är nödvändigt för att föra fram budskapet till Iran.” Jag förmodar att Iran nu har fullt utvecklad
demokrati och total respekt för mänskliga rättigheter tack vare Sveriges ” öppna diplomatiska kanal.”
Eller..?
Irak
2007
besökte statsråden Bildt och Billström Irak och utrikesminister Hoshyar Zebari.
Vid hemkomsten skrev hr Bildt en vämjelig drapa i DN den 4 september under
rubriken ”Vår diplomatiska närvaro i Bagdad bör uppdateras. Det som behöver uppdateras är snarast
utrikesministerns geografiska kunskaper: ”Irak
ligger nära. Mer än hälften av de irakier som idag flyr till Europa kommer till
Sverige. Banden, inte minst med de kurdiska banden i norr, är starka. Granne
till Irak är det Turkiet som vi (vilka vi?) en dag hoppas skall kunna bli medlem i EU. Jag hoppas komma tillbaka
till Tigris stränder och fortsätta den dialogen.”
Under
besöket fick herrarna Bildt och Billström frågan ”varför Sverige tar emot så många irakier? De
tycker att vi har ett väldigt generöst mottagande och är förvånade över att vi
tar emot så många irakiska flyktingar.”
Det har vi som får bekosta kalaset undrat och tyckt länge – givetvis
utan att få något svar.
Zimbabwe
När Storbritanniens premiärminister Gordon
Brown 2007 bojkottade EU-toppmötet i Lissabon p.g.a. Robert Mugabes deltagande var
hr Reinfeldt på plats för att frottera sig med en av världens grymmaste
despoter. Statsministern hade uppenbarligen inte läst att Alliansens
utrikespolitiska arbetsgrupp mindre än ett år tidigare skrivit: ”det behövs mer effektiva instrument för att
ingripa mot förtryckarregimer på olika håll i världen.”
De
vackra orden gällde uppenbarligen inte den man som i åratal grovt kränkt
mänskliga rättigheter, utövat terrorstyre mor den egna befolkningen och slagit
ner alla former av politisk opposition bl. a genom massakrer på ndebefolket,
genomfört riggade val med manipulerade röstlistor etc.
Mugabes egen Hitlerjugendliknande milis – Green Bombers – patrullerar gatorna i de
större städerna och skrämmer befolkningen genom våldtäkter, tortyr,
angiveri. Enligt
kvinnorättsorganisationen Women of
Zimbabwe, Woza, är det kvinnorna som drabbas värst i en sönderfallande
rättstat. Oppositionella kvinnor utsätts regelmässigt för sexuella övergrepp av
Mugabes säkerhetsstyrkor. [1][1]
En
illustration till statsministerns hyckleri: ena året går statsministern på
Pride-festivalen iklädd skjorta med rosa blomknoppar, ett annat välkomnar han
på ett EU-möte Mugabe, som utsätter Zimbabwes homosexuella för förföljelse,
trakasserier och våldsamma kampanjer.
Zimbabwe
var länge känt som ”Afrikas kornbod.”
men Mugabes vanstyre och korruption har utarmat landet och ekonomiskt befinner
sig landet i fritt fall.
Den svenske statsministerns närvaro var ett
tydligt ett ställningstagande mot de afrikaner som kämpar för mänskliga
rättigheter, rättvisa val, yttrandefrihet och sin egen överlevnad. Hanne Kjöller undrade i DN den 7 december
2007 ”hur det som regeringschef i en
demokrati känns att bli omfamnad av en tyrann?” I stället för att omfamna denne diktator
borde stats- och utrikesministrarna verka för att Mugabe arresteras nästa gång
han lämnar landet och ställs inför den internationella brottsmålsdomstolen,
ICC, för brott mot de mänskliga rättigheter de i högtidstalen påstår sig hylla.
Kina
När
ledaren för världens största diktatur – Kinas president Hu Jintao - besökte
Sverige gick statsministern i sin utrikesministers fotspår och förklarade i DN
att Sverige och Kina ”möjligen inte har
samma synpunkter på mänskliga rättigheter.” Nog är det väl – eller borde
vara så - hr Reinfeldt, att Sverige och Kina inte har någonting gemensamt över huvudtaget
i synen på demokrati, mänskliga rättigheter, rättstat och yttrande- och
åsiktsfrihet? Statsministern gjorde
dessutom ett i sammanhanget fullständigt obegripligt tillägg – helt värdigt en
Carl Bildt om att ”presidenten är
medveten om att mänskliga rättigheter är viktiga för Europa.” Efter att ha informerats om att ”mänskliga rättigheter är viktiga för Europa”
kan den kinesiska enpartistaten i lugn och ro fortsätta att trakassera,
förfölja och avrätta oliktänkande.
Utrikesministern
kritiserades av bl. a Svenska Akademin,
PEN-klubben och Förläggarföreningen
för att han valt att inte besvära Hu Jintao med påstötningar om samvetsfångar
som bokförläggaren Cai Zhuohua, som dömts till tre års fängelse för att ha gett
ut Bibeln och ett 50-tal kristna skrifter. Utrikesministern motiverade sin tystnad
med ett typiskt bildskt till intet förpliktigande tillrättaläggande: ”jag har ansvar för det mer principiella,
grundläggande, som handlar om vår dialog och om våra grundläggande
utgångspunkter, och det är så jag för de här diskussionerna.”
Statsministern
drog en direkt parallell till förbudet mot ministerstyre som om Kina var en
rättsstat och Sverige ägnade sig åt att fängsla bokförläggare: ” Jag tar inte upp enskilda fall. /…/ Vi blir ju också ofta tillfrågade om att ta
ställning också till personfrågor här i Sverige och då försöker vi säga att det
inte är vår roll.” En såväl bekväm
som feg utväg både här hemma för att slippa ta ansvar för den förda politiken
och för att slippa konfrontera en diktator med vad som sker med landets medborgare,
när grundläggande mänskliga rättigheter inte respekteras. Det är ju, herr statsminister,
inte abstrakta principer utan människor som symboliserar förtrycket i
totalitära stater.
Peter
Wolodarski konstaterade i DN att ”Fredrik
Reinfeldt demonstrerar oroande svagheter i rollen som statsminister.” Det är samma ”oroande svagheter” som hans utrikesminister ständigt uppvisar.
I
samband med det kinesiska besöket konstaterade utrikesministern på sin blogg: ”En fantastisk dag med Götheborgs återkomst
i Göteborg igår. Och de kinesiska gästerna tog alldeles uppenbart intryck av
den värme som – i dubbel bemärkelse – utmärkte den första dagen. Att det fanns
de som gav uttryck för bekymmer (sic!) över
delar (sic!) av utvecklingen i Kina var ett naturligt inslag i bilden av vårt
Sverige.” Uppenbarligen var varken
utrikesministern eller statsministern själva det minsta bekymrade för att den
kinesiska regimen trakasserar, förföljer, fängslar och avrättar oliktänkande.
Sveriges utrikesminister och islam
I
sin artikel i DN ”Babbel om ’folksjäl’ –
tystnad om folkmord” uttryckte Per Ahlmark sin bestörtning över att Bildt i
sitt stora linjetal 2006 och fann det ”sensationellt
att Bildt inte beskrev den totalitära lära som numera angriper allt fler
länder. Den utlovar en värld styrd av Gud genom islam. Ofrånkomligt leder den
till ett dödande så omfattande att metoderna börjar likna folkmord.
De senaste hundra åren har
tre totalitära idésystem plågat världen: Sovjetkommunismen, nationalsocialismen
och islamismen. Alla tre strävar efter ett världsherravälde. De anser också att
andras åsikter ska kvävas.
Men Bildts tal nämner inte
ens ordet ”islamism”. I stället raljerar han i bisarra omskrivningar om att
’borta i bergen i Waziristan sitter – sägs det – en shejk och manar hatiskt
till våldsam terror.’”
Ahlmark
avslutade med att konstatera att ”snart kan
radikala islamister vara beväpnade med kärnvapen. I stället för att varna för
denna världsomspännande diktaturrörelse börjar
Bildts skoja om ’en shejk i bergen’. Så barnsligt uppträder Sveriges
utrikesminister
I
regeringsförklaringen 2006 slogs utrikespolitiken fast: ”Sverige ska bidra till fred, säkerhet, demokrati, välstånd och hållbar
utveckling i världen.” Uppenbarligen
var inte Carl Bildt tillfrågad när dessa formuleringar sattes på pränt.
”Det främmande är
spännande”
Carl
Bildt försvarar f ö mångkulturen och tycker att ”det främmande är spännande.”
Det framgår inte om det är pizza och kebab eller rån, misshandel, mord,
gruppvåldtäkter, terrorism eller folkmord han menar. Han hoppas också att ”EU:s
största stad inom en generation inte längre kommer att vara London utan
Istanbul.”
Bloggministern
Under
rubriken ”Utrikesministern pratar för
mycket på bloggen” skrev Bertil Torekull [1][2]
den 28 februari 2007 på DN Debatt att
”det är märkligt att inte statsministern
själv känner att hans utrikesminister med sina självupptagna fasoner gör narr
av hela alliansen…” På sin blogg ”avfärdar
han med lätt hand påståenden som väl underbyggda framförts om hans aktiviteter
som avsutten statsminister inklusive tidigare bindningar av affärsnatur…”
”I ömsom mästrande, ömsom
lekfullt tonläge, med arrogans, svepande formuleringar men också i en blandning
av privata pompösa uppkast - ’ lugn lördag i halvinterns halvblaskiga
Stockholm. Där ute fortsätter världen att förändra’ – och saklig UD-information
drar sig utrikesministern inte för att kasta en skugga av förakt och löje över
den tredje statsmakt som uppfyller tryckfrihetslagarnas anda att bevaka och
granska makten.”
Under
rubriken ”Genant för Sverige” skrev
en av DN:s ledarskribenter den 24 juli 2009 att ” Bildt bedriver utrikespolitik genom sin blogg” och att ”någon borde tipsa Carl Bildt om att
utrikespolitik är mer än flygresor och blogginlägg. /…/
I
samma ledare kunde vi läsa att ”missnöjet
på departementet är utbrett och växande. Det talas föraktfullt om att Bildt
bedriver en halvprivat utrikespolitik, vars primära syfte är att säkra ett fint
internationellt jobb åt honom själv.”
I
en notis i DN har Bildts medarbetare på UD under rubriken ”Bildt impopulär bland kolleger på UD” pekat på flera brister i
verksamheten och lägger ansvaret för Bildt. ”Arbetsglädjen och lojaliteten är fullständigt förbrukad” är ett
omdöme. En tidigare myndighetschef som återvänt till UD och ”känner sig osynlig på arbetsplatsen” har
konstaterat att ”det är sorgligt att se
hur UD dräneras på kompetens och arbetslust.” Ett belysande exempel är den
långvariga och konsekventa mobbning Carl Bildt utsatte Lars Danielsson för.
Den
5 april 2012hänvisade Expressen till
källor i regeringskansliet som uppger att Bildt lämnar regeringen före valet
2014. Hr Bildt avfärdade spekulationerna
med att ”det är bara rappakalja.”
Samma
dag skrev Lars Linder i DN om ”en
utrikesminister som slutgiltigt förlorat sin moraliska kompass” och att ”Reinfeldt borde låta denne utbrände världsresenär
få fara och flyga för gott.” Om
någon är en belastning för regeringen måste det vara hr Bildt.
När
utrikesministern kritiseras avfärdar han konsekvent kritiken med att ” ni har inte lyssnat” och ”ni har inte hela bilden, kan jag få jobba i
fred nu?”
Enligt
ett TT-meddelande sade Carl Bildt i något sammanhang för ett antal år sedan:
”Jag har någon genetisk defekt.” För en gångs skull är man böjd att hålla med
honom.
Utrikesministerns
meritlista
I
ett tal 1986 lät Carl Bildt som en sverigedemokrat, när han talade vackert om ”Sveriges folksjäl” i vilken ”kärleken till naturen och bygden” var en
viktig komponent: ”vi präglas av att vara
ett folk som levt av och med naturen. /…/ Högerns egen själ är identisk med folksjälen. ”[2][3]
Givetvis
deltar utrikesministern gärna i Bilderberggruppens årliga möten. Gruppen är en
elitgrupp med stor både formell och informell makt som i avskildhet och utan
demokratisk insyn - vilket borde passa hr Bildt som hand i handske - drar upp
riktlinjerna för framtidsutvecklingen i allmänhet och den ekonomiska
utvecklingen i synnerhet. 2008 avfärdade hr Bildt kritiken: ”Bilderberggruppen är vare sig mer eller
mindre sluten än andra möten jag deltar i och som inte är öppna för media.”
I
samband med gruppens möte i USA 2008 talade hr Bildt lämpligt nog om Afrika –
ett ämne han efter sitt engagemang i Lundin
Oil torde vara expert på!
Mot
bakgrund av Carl Bildts flirtande med diktaturer kan hans utrikespolitiska
gärning sammanfattas i talspråket ” You
go to bed with the dogs and you wake up with the fleas.”
Bildt
var involverad i storoffensiven mot minkar – gemenligen kallade ”sovjetiska u-båtar” - i Horsfjärden
1982. Det fanns som bekant inga sovjetiska miniubåtar i Horsfjärden. Det fanns
inget underlag för den officiella protest som 1983 ubåtskommissionen tvingade
där Bildt enligt Niklas Ekdahl ”var
förste pianist.”
Bland
Bildts inrikespolitiska bedrifter kan nämnas att Sverige under Bildts statsministertid
1990-94 drabbades av en gigantisk statsskuld med en ränta på 500 procent.
För
några år sedan fick utrikesministern en egen lekstuga på nätet. Hans virtuelle
alter ego invigde Sveriges nya beskickning i Second Life. Det bjöds bl. a
på virtuella köttbullar och virtuell gravlax. Den nya virtuella ambassaden/lekstugan
kostade 400 000 skattekronor.
Ett
litet exempel på utrikesministerns politiska stringens: ”Det vet jag faktiskt inte för det vi sagt på den punkten det är att,
ja, börja någonstans att se, och det får man till att börja med se var man ska
börja, när man ska börja, sen får man se vad som händer där och sen får man gå
vidare utifrån det.” Saxat ur Grönköpings Veckoblad? Nej, hr Bildt redogjorde 1991 för sin syn på
införandet av marknadshyror! Som
Shakespeare skrev: ”Upp flyga orden,
tanken stilla står, ord utan tanke aldrig himlen når.”
Utrikesministerns
meritförteckning talar som synes för sig själv.
Det
är onekligen hög tid att Carl Bildt tvingas ta konsekvenserna av sitt hyckleri,
sin arrogans, inkompetens och sina utrikespolitiska förlöpningar och väljer en
lämpligare karriär. T ex i oljebranschen. Han skulle också kunna hjälpa hustrun
att kränga italienska ostar och skinkor.
Man kan utan överdrift påstå att
utrikesministern givit ordet hybris ett ansikte. Den 24 februari 2012 konstaterade Johan
Croneman i DN att ”Carl Bildt har aldrig fel. Man behöver inte
resa en staty av Carl Bildt när han trillar av pinn, redan som levande är han
en stenstod. Det är bara att putsa av honom litet tv-smink och palla upp honom
på en lämplig plats, så högt mot himlen man bara kan.”
Avslutningsvis…
Den
5 april i år hänvisade Expressen till
källor i regeringskansliet som uppger att Bildt lämnar regeringen före valet
2014. Samma dag skrev Lars Linder i DN om ”en
utrikesminister som slutgiltigt förlorat sin moraliska kompass” och att ”Reinfeldt borde låta denne utbrände
världsresenär få fara och flyga för gott.”
ISM
*
