lördag 7 april 2012

Alliansens integrationspolitik – kraftfulla slag i luften 3

Justitiedepartementet

Integrationsminister Erik Ullenhag

Arbetsmarknadsdepartementet, arbetslöshetsminister Hillevi Engström

Näringsdepartementet, näringsminister Annie Lööf f k

Finansdepartementet, finansminister Anders Borg f k

Statsrådsberedningen, statsminister Fredrik Reinfeldt

Sveriges riksdag, Mikaela Valtersson, Miljöpartiet f k



Alliansens integrationspolitik – kraftfulla slag i luften 3



Instegsjobben – ett fiasko



Instegsjobben för nyanlända utomeuropeiska invandrare infördes 2006 och innebär en kraftig skattesubvention på hela 75 procent till presumtiva arbetsgivare som vill anställa nybyggare.  För 2007 var anslaget 100 miljoner kr och därefter 400 miljoner kr per år.  Totalt omfattade t o m 2010 reformen 1,2 miljarder skattekronor och innebar ” en kraftfull satsning för invandrares möjligheter att komma in på arbetsmarknaden.”[1][1]

Instegsjobben är kopplade till sfi och hade enligt R & D 3:2 008 ”inte fått något större genomslag”.  2008 hade bara 435 instegsjobb förmedlats.

Fredrik Reinfeldt, dåvarande arbetslöshetsminister Sven Otto Littorin och integrationsminister Nyamko Sabuni medgav på DN Debatt den 30 januari 2008 under rubriken ”Misslyckadjobbsatsning för nyanlända invandrare” att miljardsatsningen på instegsjobb inte fungerat.  Vi har underskattat den tid det tar för nyanlända att lära svenska och etablera sig på arbetsmarknaden” I sin desperation över att ytterligare ett försök att få nybyggarna i arbete havererat beslöt regeringen att förlänga lönesubventionen från 18 till 24 månader!



[1][1] DN Debatt 20 januari 2008 ”Misslyckad jobbsatsning för nyanlända invandrare” av Fredrik Reinfeldt, Sven Otto Littorin och Nyamko Sabuni



Misslyckandet tyder onekligen på bristande intresse hos målgruppen ”nybyggare” för att försörja sig genom arbete!
Den 21 februari 2011 sade Fredrik Reinfeldt i Expressen att ”instegsjobben är den reform där jag stött på folk som inte ens lärt sig svenska språket. De behöver alltså tala med tolk och trots det har de kunnat få jobb via instegsjobben” Man undrar onekligen i vilka yrken dessa icke-svensktalande fått jobb. Förmodligen i äldrevanvården.

Nystartjobben – ett fiasko
2007 konstaterade Fredrik Reinfeldt att ”ca tusen utrikesfödda har fått anställning via nystartsjobben.”  Tusen”!!

Arbetsförmedlingen tar över integrationen – ett fiasko
Sedan Arbetsförmedlingen tog över ansvaret för integrationen hade 10 av de 4 000 som utlovats i en första etapp fått jobb under 2011. Den 23 augusti 2011 sade sig en talesman för Alliansen vara ”nöjd och trygg med att 10 fått jobb.”
Enligt en rapport från tankesmedjan Fores som presenterades på DN Debatt den 30 mars 2011 är ”reformen för nyanlända ett misslyckande – den har inte allsblivit den framgång regeringen hoppats på.”

Ekonomiska frizoner – ett fiasko i Frankrike
Beträffande de ekonomiska frizoner som nu skall få in nybyggarna på arbetsmarknaden hänvisas till brevetStatsrådetUllenhags utflykter i verkligheten 2” daterat den 30 mars 2012.
Jobbcoacherna – ett fiasko
Jobbcoacherna skulle för tre miljarder skattekronor under tre år hjälpa nyanlända – bl. a analfabeter och outbildade kvinnor som tidigare aldrig arbetat  - att få ett jobb efter två månaders coachning. Nyamko Sabuni menade att ”den individuella ersättningen – i stället för att som tidigare beräknas per hushåll - skulle göra fler kvinnor aktiva i jobbsökandet. Kvinnorna blir inte längre hänvisade till sina män utan får en lots att vända sig till. Under etableringssamtalen uppmärksammas deras särskilda behov.” [1][2]  Södertäljes kommunalråd Anders Lago ”kände på sig att detta inte kommer att fungera.”  Han fick han rätt.
Som väntat blev de personliga jobbcoacherna ett miljardfiasko.  Reformen gav ingenting – förutom kostnader.  Arbetsförmedlingens utvärdering visade att ”coachningen inte gav något märkbart resultat.  Skillnaden mellan de som skötte sig själva och de som blev coachade var 1,23 procent eller en arbetslös per hundra.”  Det blev s a s ingenting - fast för en väldig massa pengar.  De enda som tjänade på reformen var jobbcoacherna, som blev rikligt belönade med skattepengar: 9 000 kr per arbetslös och ytterligare tre tusenlappar till om det blev bingo d.v.s. jobb eller praktik.





[1][2] DN, Ann Persson 19 januari 2010

Bland de metoder som coacherna använde nämnde Aftonbladet den 23 februari 2011 ”knackningar på huvudet, psykologisk akupressur, hypnos, healing och andra mer eller mindre fantasifulla metoder för att stötta den arbetslöse.”   Hillevi Engström var nöjd med jobbcoacherna ”min bild är att de allra flesta gjort ett seriöst jobb och är väldigt duktiga på det här.”[1][3]

Den 12 mars 2011 bekräftade Vänsterns gruppledare i Stockholms stad A-M Livh att ”satsningen på jobbcoacher gett hundratals miljoner till amatörpsykologer, kristallterapeuter eller till ren förvaring på vuxendagis – men i stort sett inga jobb.”



Jobbtorg Stockholm – ett fiasko

Ännu fler dyrbara skattefinansierade ”riktade insatser skulle sätta fler invandrare i arbete.” Tre månader efter att Jobbtorg Stockholm sjösatts 2010 konstaterade finansborgarrådet Sten Nordin 2011 i DN att projektet misslyckats. Syftet var att ”göra socialbidragstagare till skattebetalare” men enligt Nordin ”har försörjningsstödet inte sjunkit, som den prognos vi byggde budgeten på visade. Både antalet hushåll och snittbeloppet har ökat.”

Projektet hade en budget på 177 miljoner kr och den naiva ambitionen var att ”få ut alla arbetslösa socialbidragstagare samt nyanlända flyktingar i jobb.  

 Av de ca 5 000 personer som skrivits in i verksamheten hade 260 fått jobb.  60 – 70 procent av de berörda hade utländsk bakgrund.  20 procent av dem som kallats dök ö h t aldrig upp.  Enligt uppgift skulle ”den som inte deltar riskera att bli av med sitt socialbidrag.”   Hur har det gått med den utfästelsen? Hur många har mist socialbidraget? Förmodligen ingen.

 Chefen för Jobbtorg Vällingby Viktoria Widlund sade i DN att ”bristande språkkunskaper visat sig vara ett större hinder än hon anat, inte minst bland somalier och arabisktalande. Det är inte ovanligt att personer som varit i Sverige länge har svårt att uttrycka sig på svenska, än mindre kan man läsa och skriva. Varje dag stöter hon på problem av kulturell eller religiös art som utgör hinder. ”Bilaga 1



Bilaga 1

Följande är skrivet av en 20-årig invandrare – f ö en av de misstänkta för en gruppvåldtäkt i Tumba för ett antal år sedan:



” Ni på DN har skrivit en hel del om mej och mina vänner (Tumbamålet). Det ni och andra tidningar skrivit om oss har skadat oss eftersom ingenting stämer. Jag vill jätte gärna berätta min sida av händelsen för nu framstår vi som våldtäckts män och det är fel. Är ni intrresserade uttav interjua mej så finns jag på Huddinge häktet. Jag avkänar just nu 14 månader straff för b,l, a stöld och olovliga körningar. ..”

Ett annat exempel kommer från en intern utredning av kunskapsläget i en niondeklass: ”Een tidig somarmorgon så blev Joahn biten i armen av en jift kobra betet var sp kraftitt att det drabbade hans järna.”



Uppenbarligen var det inte bara den ormbitnes hjärna som drabbats!



[1][3] DN 4 juli 2011


Detta är föga förvånande eftersom ”många har svag utbildningsbakgrund ”– de är m a o analfabeter – ”och många har aldrig haft ett arbete ens i sitt hemland” sade Lola Lemberger, biträdande sektionschef vid ett av jobbtorgen. 
Hur ”svag utbildningsbakgrunden” är framgår av den introduktion till högre studier som Högskoleverket gav ut för några år sedan. Bilaga 2

Bilaga 2
Att studera på högskolan
”Vi hoppas att broschyren ska hjälpa dig när du och dina närmaste diskuterar framtiden.” Fotnot: ”närmaste” här: dina närmaste = din familj, t ex dina barn eller syskon”
– ”Introduktion” Fotnot: ”Introduktion – en –er” = introduktion till högskolan = en kurs före den riktiga utbildningen.”
 - ”En bokstav brukar visa nivån på kursen. A är den lägsta nivån och D är den högsta.” Fotnot: ”nivå –n – er”  Här: A  är  den lägsta nivån = A  är den ”lättaste” nivån och D är den högsta = ”den svåraste.”
- ”De flesta utbildningar ger en generell examen.”  Fotnot: ”generell” = allmän. ”Generell examen = en examen som innehåller olika ämnen men inte ger ett särskilt yrke.”
– ”Några utbildningar  på högskolan är yrkesutbildningar” = man studerar till ett särskilt yrke t ex till veterinär, dietist eller civilingenjör.” Fotnot: ”veterinär –en –er” = en ”läkare” för djur – civilingenjör –en –er = en person som har hög teknisk examen, oftast från en teknisk högskola,  ”Dietist en- er” = en person som arbetar med mat, vad maten innehåller och vad olika personer bör äta.”
– ”Man måste ha vissa förkunskaper för att komma in på högskolan.” Fotnot: ”förkunskaper” = man behöver kunna en del saker, innan man ens börjar utbildningen.” – ”Det finns grundläggande behörighet och särskild behörighet. ”Fotnot: ”behörighet – en  -er” Ex: Hon har behörighet att söka till högskolan = hon har rätt att söka till högskolan.”
Andra för högskolestuderanden svåra svenska ord som kräver förklaring är ”forskare ” = ”person som studerar något ämne vetenskapligt för att hitta ny kunskap.”
- ”mångfald”  Ex:  här finns en mångfald av olika nationaliteter =  här finns folk från många olika länder.”
– ”stipendium – et – er” = ett bidrag till en person t ex en  organisation, ett företag eller en förening.”
 Ordet  ”bidrag” förväntades  eleverna  av någon anledning inte behöva få förklarat för sig!


Avidentifierade jobbansökningar – ett fiasko
Att nybyggarna/pensionsräddarna inte får jobb har länge skyllts på de svenska arbetsgivarnas strukturella rasism.  I desperation beslöt regeringens skarpaste hjärnor 2007 - efter en motion av Paul Lappalainen (mp – vad annars?) - att sju myndigheter [1][4] skulle rekrytera personal genom ett anonymiserat anställningsförfarande.

För att dölja etniciteten skickades ansökningsblanketten för sig och personuppgifterna i ett separat brev. Försöket gav - märkligt nog - dock ingen synbar effekt.
Chefen för bemanningsfrågor vid Försäkringskassan Jenny Bergström konstaterade i DN att ”vi tror inte på det här. Har någon t ex en examen från Dubai går det att utläsa att det kan handla om människor med annan etnicitet.” Ingen av myndigheten fortsatte med de anonymiserade ansökningarna eftersom ”det visat sig att det är svårt att dölja utländsk bakgrund
Att Stockholm stad redan tidigare prövat anonyma ansökningar när gatu- och fastighetskontoret sökte P-vakter avhöll dem inte från nya försök 2007.” Skam den som ger sig” heter det ju. .”Deras sätt att skriva på avslöjade ofta var de kom ifrån!” sade Göran Crantz i DN.  Det är viktigt att göra det här även om tidigare försök inte varit så lyckade” sade finansborgarrådet Kristina Axen Olin (Moderaterna – vad annars?) i DN den 29 augusti 2007.
Flera andra kommuner – Göteborg, Karlstad, Knivsta och Mellerud – har tidigare prövat avidentifierade ansökningar men försöken har inte permanentats.

Sfi-bonusen – ett fiasko
Miljonsatsningen på sfi-bonusen har inte heller gett förväntat resultat. Av de 65 000 som för något år sedan gick i SFI-undervisning fick 14 000 godkänt.
Att det behövs ”ett ekonomiskt incitament” för en inte särskilt krävande utbildning tyder på att Alliansen insett något vi länge misstänkt nämligen att det finns många som inte anstränger sig tillräckligt.
Lågutbildade och analfabeter som klarar godkänt på kurs B inom 12 månader får 6 000 kr/person. Den som gått i skolan och klarar kurs C får 9 000 kr och den som är akademiker och klarar kurs D får 12 000 kr!
EN SFI-lärare, Annika Wall, sade i DN att ”det är försvinnande få som har kapacitet att klara av nivån godkänt på kurserna inom ett år”. Märkligt – de är ju en ”sådan resurs utan vilken Sverige skulle stanna.”
Jag vill ha en redovisning för hur många miljoner skattekronor som hittills betalats ut till dessa raketforskare, hjärnkirurger och pensionsräddare.  Hur många av dem som klarat sfi sedan reformen infördes har fått arbete?  Detta är givetvis intressant eftersom Er företrädare på statsrådposten Nyamko Sabuni i samband med att hon presenterade reformen i Almedalen 2007 påstod att ”invandring inte är en kostnad, utan en rikedom.  Upp till bevis, hr Ullenhag.


[1][4] Arbetsförmedlingen, Boverket, Försäkringskassan, länsstyrelsen i Skåne, Linköpings universitet, Riskpolisstyrelsen och Statens pensionsverk


Finansministers ”SFI-peng” – ett förväntat fiasko
Finansminister Borg sade i SvD den 18 mars att han ”vill pröva möjligheten att införa ett slags SFI-peng för de utlandsfödda som behöver lära sig svenska.”
Redan i 2006 års valkampanj lovade Alliansen att införa en statlig SFI-peng - en motsvarighet till skolpeng i grundskolan och gymnasiet - för att ”öka valfriheten för invandrare som ska lära sig svenska.  Syftet med den ökade valfriheten för nyanlända är att stimulera en större mångfald av kurser, som tar större hänsyn till att eleverna har olika utbildningsnivå och förkunskaper.  - ”Jag vill se att SFI i framtiden fungerar som en språngbräda till ett yrke. Utbildningen måste anpassas till arbetsmarknaden” sade Nyamko Sabuni.
Hur många skattemiljoner skall satsas på denna ”valfrihet” och hur många jobb kommer den att ”skapa”?

Fler utbildningsåtgärder – fler förväntade fiaskon
2009 satsade Alliansen 8,4 miljarder kr på utbildning av arbetslösa. Miljarderna skulle ge 23 000 nya utbildningsplatser under 2010 och 2011. Hur många av dem som fullföljt utbildningen har fått jobb?
Ännu en desperat åtgärd för att få arbetsobenägna unga nybyggare i arbete infördes årsskiftet 2010/2011.  Åtgärden innebär högre studiebidrag till långtidsarbetslösa ungdomar i
åldern 20 – 24 år, som inte behagat avsluta sin utbildning. De skall få 6 332 kr/mån i upp till tre år för att fullgöra sina studier på grundskole- och gymnasienivå. Den signal Alliansen och samarbetspartnern Miljöpartiet sänder är ”försumma din skolgång så belönar skattebetalarna dig med 6 332 kr i månaden.” Ingen dålig motivationshöjare för att göra ingenting! 
Redan idag kostar en elev i Rosengård dubbelt så mycket som en elev i Limhamn!
Herr Ullenhag et consortes – ”vid randen av en avgrund finns blott en sak att göra: ta ett steg framåt”!

ISM

*


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar