REKLAM

fredag 6 april 2012

Alliansens integrationspolitik - kraftfulla slag i luften 2


                                        
Integrationsminister Erik Ullenhag


Arbetsmarknadsdepartementet, arbetslöshetsminister Hillevi Engström

Näringsdepartementet, näringsminister Annie Lööf f k

Statsrådsberedningen, statsminister Fredrik Reinfeldt f k

Finansdepartementet, finansminister Anders Borg f k

Sverigesriksdag, Mikaela Valtersson Miljöpartiet f k

Alliansens integrationspolitik – kraftfulla slag i luften 2

Sänkta arbetsgivaravgifter – ett fiasko

Redan 2007 varnade Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU för att sänkta arbetsgivaravgifter i vissa branscher - bl. a krogar, taxi, bilverkstäder och frisörer - skulle bli mycket dyrt. Beräkningarna visade på 400 000 kr för varje nytt jobb.
Syftet var att öka sysselsättningen och minska svartarbetet. För att tro att detta skulle lyckas i så skumraskintensiva branscher som taxi och krogbranschen måste man antingen vara korkad eller osedvanligt naiv. Bland de remissinstanser som var emot ”reformen” var Skatteverket. [1][1]
2010 utvärderade Hotell och restaurangfacket den sänkta arbetsgivaravgiften för företag som anställde invandrare och ungdomar och kom fram till att den varit utan effekt.  Trots att våra näringar subventionerades med ca två miljarder kr år 2009 har andelen unga som jobbat inom detaljhandeln och hotell- och restaurang inte blivit större utan mindre ” skrev HRF:s förbundsordförande Ella Niia och Handels förbundsordförande Lars -Anders Häggström på SvD Brännpunkt den 7 juli 2010 under rubriken ”Jobbåtgärder för unga effektlösa.
Den 7 juli 2010 konstaterade Häggström och Niia på SvD Brännpunkt under rubriken ”Jobbåtgärder för unga effektlösa” än en gång att ”regeringens sänkning av arbetsgivaravgifterna inte fått den effekt som var avsedd. Snarare har det inneburit att pengar använts för att subventionera företag i stället för att skapa arbete till unga. En sådan användning av skattepengar är både missriktad och effektlös för att minska ungdomsarbetslösheten.”






[1][1] R % D 22/2007

Under rubriken ”Dyr reform har skapat få nya jobb” skrev DN den 27 mars 2012 att det är ”en kostsam och ineffektiv miljardreform som inte skapat några mätbara jobb” och att ”kostnaden för reformen svällt.”  Hotell- och krogbranschen har fått den största delen av kakan. De senaste tre åren har budgeten spräckts med 2,6 miljarder kr. Hittills har reformen kostat 51,5 miljarder kr mot budgeterade 48,9 miljarder kr.  Professorn i nationalekonomi Lars Calmfors kallar sänkta arbetsgivaravgifter för ”en dyr metod med osäkra effekter. En hel del tyder på att det inte har någon effekt alls.” 
HRFs avtalssekreterare Malin Ackholt bekräftade att ”vi kan inte se några effekter av sänkt arbetsgivaravgift mer än att det går till vinster till ett stort gäng arbetsgivare.” 
Den 29 mars 2012 konstaterade DN:s ledare att ”ungdomsarbetslösheten har ökat under Reinfeldt. Effekten av regeringens stora nummer, sänkningen av arbetsgivaravgifterna för unga, är omstridd
Redan 2011 visade även Dokument utifrån att skattesubventioner till McDonalds kostat skattebetalarna 400 000 kr för varje ny heltidstjänst – pengar som gick direkt ner i storföretagets kassaskrin.

Sänkt krogmoms – ett fiasko
För att få arbetslösa invandrare och ungdomar med låg eller ingen utbildning i arbete sänkte regeringen momsen för en av de värsta fifflarbranscherna – krogbranschen.   En granskning av 51 lunchrestauranger visade att var femte krogägare fuskade med momsen, vilket betyder att vinstmarginalen för krögaren ökar. Lars Lundh på Skatteverket trodde i Nacka-Värmdö-posten den 8 november 2011 att ”det generellt nog är ett medvetet fusk. ”
Att många krögare fifflar med bokföringen vet varje skattmas” konstaterade Mats Lundegård i DN den 6 november 2011. 
I mars 2012 avslöjade Skatteverkets kontrollant Anette Hermin för TT/DN att ”nio av tio pizzerior som fick besök på nyårsdagen fick straffavgifter för kassafusk”!
Branschen hade ju dessutom redan tidigare fått sänkta arbetsgivaravgifter för att anställa ungdomar under 25 år och invandrare, vilket inte gått något vidare.
Regeringen satsade 5, 4 miljarder skattekronor – nästan hälften av reformutrymmet på 10-15 miljarder – på sänkt krogmoms i den fromma förhoppningen att få fler invandrare - oftast benämnda ”ungdomar” - i arbete i år. För 2013 har 3,6 miljarder avsatts. 
Bakom kalkylerna ligger en fantastisk hypotes om att sänkta krogpriser gör att mindre tid ägnas åt matlagning, vilket skapar fler jobb” konstaterade en av Expressens ledarskribenter den 13 september 2011.
Lobbyorganisationen Sveriges Hotell – och restaurangförbund utlovade ”10 000 nya jobb” vilket innebär en kostnad på 54000 kr per jobb.  En statlig utredning trodde att det skulle bli 6 000 nya jobb ” på lång sikt” till en kostnad av 0,6 miljoner kr per jobb.[1][2],
Räknenissarna på Finansdepartementet räknade med 3 500 vilket innebär en kostnad på orimliga 1, 5 skattemiljoner per jobb medan riksdagens utredningstjänst kom fram till 3 000 nya arbetstillfällen. [2][3]






[1][2]  Anders Borg i lagrådsremissen 31 maj 2011


[2][3] Lena Mellin, AB  13 september 2011 och Tommy Waidelich(s) i SvD 7 november 2011

Enligt Tomas Svaton, v d för Svensk Dagligvaruhandel sade i DN den 1 oktober 2011 att ”effekten av en liknande reform i Finland givit försumbara effekter.”  Nationalekonomen Häkkinen Skans, Finansdepartementet och Tuomas Kosnonen bekräftade i Ekonomisk debatt att ”antagandena verkar ganska optimistiska i ljuset av de finska erfarenheterna.”  De hänvisade bl. a till att ”det skapades få, om ens några, nya arbeten i frisörbranschen i Finland när momsen sänktes” alltså en noll-vision.

Konjunkturinstitutet skrev i sitt remissvar att deras bedömning var att ”momssänkningen skulle ge färre än 3 500 jobb p.g.a. undanträngningseffekten: kostnaden per arbete blir då ännu högre.”

Maud Olofsson sken som en sol på alliansens presskonferens när hennes reform presenterades men hur många nya jobb den dyrbara mirakelkuren skulle ge ville hon inte gå in på.

Fredrik Reinfeldt har också uttryckt sig ovanligt försiktigt: ”Vi hoppas att den sänkning kan öka möjligheterna för ungdomar att få jobb …” Det sista som dör är ju hoppet, sägs det.

Reinfeldt anser också att ”man även ska räkna in de jobb som inte försvinner p.g.a. att momsen sänks.  Alla de tusentals jobb som skulle ”skapas” genom den sänkta krogmomsen har nu reducerats till en from förhoppning om att ”rädda kvar en del jobb.”

Finansministern kom med en brakslapp som heter duga i DN: ”Jag är övertygad om att det ger nya jobb, sedan kan man alltid diskutera exakt hur många. Jag tillhör dem att man ska göra beräkningar och vara väldigt tydlig med att de är osäkra. Det är många som har sitt första jobb i den här branschen och det är en del svartarbete. Och då bör det kunna ha en viss effekt.[1][4]

Professorn i nationalekonomi Lars Calmfors har redan påpekat att ”stödet i forskningen för att åtgärden skulle sänka arbetslösheten är svagt” Enligt forskarna är ”den troliga effekten att det ökade utrymmet tas ut i form av höjda löner” d.v.s. att regeringen helt enkelt flyttat över 5,4 miljarder från skattebetalarnas till krogägarnas fickor.

Den 25 februari 2012 skrev Maria Crofts i DN att ”Sänkningen har hittills inte uppfyllt förhoppningarna om fler jobb. ”

Vinsterna från momssänkningen har givetvis stannat i krögarnas rymliga fickor och någon större anställningsrush har föga förvånande inte noterats. Sänkningen av krogmomsen är dessutom ett - för skattebetalarna - dyrt sätt att skapa jobb via billigare Toast Skagen.

Den 20 september 2011 skrev DN:s ekonomireporter att ”man inte kan räkna med att effekten blir många fler jobb.   Också Tommy Waidelich konstaterade att ”sänkt krogmoms saknar helt påvisbara effekter på tillväxt och sysselsättning. ”För att motbevisa detta har Anders Borg och näringsminister Annie Lööf anlitat en hel armé av myndigheter: Skatteverket, Konjunkturinstitutet, SCB, Tillväxtverket, Konkurrensverket, IFAU och myndigheten Tillväxtanalys.  Sänkningen av restaurangmomsen ska leda till lägre priser, fler jobb och mindre beslutar vi därför att på dagens regeringssammanträde om tre stora myndighetsuppdrag” skrev statsråden Borg och Lööf på SvD Brännpunkt den 3 november 2011. Denna enorma satsning på kontrollmyndigheter tyder på att statsråden tvivlar på sina krogägares ärlighet!



[1][4] DN intervjuade den 20 september 2011  några krogägare:  Shahroukh Haidary, Cinque Sensi :  Vi kanske tar in någon på deltid”,  Fotis Vasilou, Kouzina :” vi kanske kan anställa n till”, Sinan Kinik, Två:: ”vi kanske kan anställa någon…” och  Aadel och Nidak Kersh, Café Farfar  sade :”vi kommer inte att sänka priserna på lunch.”


Vi får dock vänta till 2014 för att få veta vilka jobbeffekterna blir.
För statsministern var det viktigare att sänka momsen för dem som har råd att gå på lyxkrog än att sänka skatten för pensionärerna som köper sin mat i affärerna. Sänkningen av krogmoms en kostar skattebetalarna dubbelt så mycket som sänkt skatt för pensionärerna skulle ha kostat. För att travestera Ludvig XVI:s faster Victoire: ”Om folket inte har bröd kan de ju gå på krogen.[1][5]
En fråga: hur mycket fick Moderaterna i partibidrag från kroglobbyisterna för detta riktade bidrag?
Hur klokt är det f ö att locka fler till krogen – vi har ju fått oss itutat att ”det är p.g.a. att folk går mer på krogen som gatuvåldet och kriminaliteten ökar”!
Dessutom avslöjade Miljöförvaltningen i Stockholm redan 2007 att 21 av 28 restauranger fick underkänt när det gällde hygienen. Anmärkningarna gällde bl. a ”smutsiga lokaler, dåligt rengjorda redskap och nonchalans i livsmedelshanteringen t ex bristande kontroll av temperaturer.” ”Kunskapen i delar av branschen är extremt dålig och det är givetvis inte acceptabelt” konstaterade avdelningschef Lennart Norring på Miljöförvaltningen i SvD den 15 december 2007.

Praktikantplatser – ”Lyftet” - ett fiasko

Dåvarande arbetslöshetsminister Otto Littorins aktiveringsinsats ”Lyftet inom statlig och kommunal verksamhet samt inom vissa ideella organisationer” blev ett platt fall.
.   Lyftet” kostade 2, 3miljarder kr och skulle omfatta över 100 0000 personer. De som anvisades till ”Lyftet” skulle jobba 75 procent inom bl. a miljö- och skogsvård, omsorg och skola och söka jobb resten av tiden.[2][6]  
Av ”Lyftet” som skulle ge mellan 40 000 och 60 000 praktikplatser - som statliga myndigheter skulle ”ordna fram” - blev det enligt Aftonbladet endast 2 000 det första året
Kritiken var massiv redan från början: ”att tvångskommendera tiotusentals arbetslösa till olika myndigheter skulle inte fungera.”  Det gjorde det inte heller. Lyftet står kvar på marken” konstaterade Gunnar Jonsson i DN den 27 februari 2010.
Littorin medgav att kritikerna haft rätt men något fiasko ville statsrådet dock inte tala om.
 De statliga myndigheterna var betydligt mindre intresserade av att ta emot arbetslösa praktikanter än vad regeringen räknat med. Skatteverket hade t ex i februari 2010 ”med åtskillig ansträngning” fått fram 200 praktikplatser i stället för de 1 500 som föll på deras lott.
Arbetsförmedlingen uppgav 2011 att det sedan den officiella starten årsskiftet 2009/2010 blivit totalt 4 676 platser. Men t f arbetsmarknadsminister Billström tyckte inte att platsbristen var något större problem: ”Det finns inte samma behov som när Lyft anordnades. Nu har arbetsmarknadsläget kraftigt förbättrats
Den 20 mars 2012  sågade Svensk Handels v d Dag Klackenberg i en intervju i SR P1 praktikplatserna.

Rut och Rot – ett fiasko


[1][5]  Uttalandet har felaktigt tillskrivits Marie Antoinette
[2][6] Riksdag  & departement, 2009


Roland Spånt, fil dr i nationalekonomi och f d chefsekonom på TCO skrev i SvD den 7 mars 2011 att ”rutavdragets effekt på jobben är grovt överskattad” och kallade uppgiften att det skulle gett 11 000 jobb för ”lurendrejeri.”  .” ”Ingen vet hur många de är men låt oss vara generös och hävda att 900 heltidsjobb. Många hävdar bara en fjärdedel. En del avser dessutom avdrag i utlandet.” Spånt skrev också att ”kostnaden per nytt jobb är 800 000 kr.”
 Branschen hävdar att många av de nya företagen tidigare sysslade med skattefusk så varför skulle de avstå från att utnyttja den svaga kontrollen och skatteverkets positiva inställning.
Ett av skälen till rut- och rotavdragen var att göra svarta jobb vita. Det är synnerligen naivt, aningslöst och godtroget att tro att de som tidigare utnyttjat svarta tjänster där skatten är 0 skulle övergå till rot/rut-avdrag.
De s.k. hushållsnära tjänsterna har blivit 10 procent och hantverkstjänsterna 20 procent dyrare sedan 2008. En stor del av de skattefinansierade subventionerna till i första hand de välbeställda hamnar i städfirmornas och hantverkarnas fickor.[1][7] 


[1][7] DN 1 oktober 2011




 
Tidningen Faktum har nyligen avslöjat att hantverkarna fuskar med rotavdraget. Trots att rotavdrag endast får beviljas för arbetskostnader går de med på att redovisa materialkostnader som arbetskostnad. Enligt berörda branschorganisationer är detta ett stort problem som leder till att seriösa företag förlorar jobb till de oseriösa.
Såväl rut- som rotavdraget utnyttjas fullt ut av svenskar bosatta i utlandet. Hur går det ihop med att syftet med ”reformen” var att skapa jobb i Sverige?
Bara strutsar och enögda politiker kan undgå att se problemet!
 *

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar